Obekväma Alexandra

  I boken "Bortom mammas gata" berättar Alexandra Pascalidou sin egen historia om flykten till Sverige, uppväxten i förorten Rinkeby och alla önskningar som blev uppfyllda. Men också om utanförskapet, den vardagliga rasismen hon mött och rädslan den dag då nazisterna stod utanför hennes dörr.
  Det jag tar med mig från läsningen är författarens beskrivning av den nordiska godtrogenheten, att vi tror att allt blir bra bara vi upplåter bostäder till flyktingar. Men det är inte bra, det är då den tuffa vardagen utan välvillighet börjar, det är när integrering bara är ett ord som  ghettot blir en fristad.
  Öppenhjärtigt berättar Pascalidou om hur hon var en "maskot", en som visade att invandrare visst kan få jobba som journalister. Men i verkligheten var hon alltid stämplad som "invandrartjejen" som borde vara tacksam och tyst. Den svenka avundsjukan gjorde att hon blev petad som programledare för Mosaik, hon var för profilstark.Tur att författaren är utrustad med envishet och kamplust, annars hade hon inte klarat livet som invandrare.
   Denna utgåva är utökad med ett nyskrivet efterord av Alexandra Pascalidou, tio år efter hoten kom ett oväntat möte som trots allt inger henne hopp.