Fint beskriven november

Dar som den här, när molnen nästan hänger på hustaken måste man värma
sig med en dikt.
En poet jag alltid återkommer till är Harry Martinson, som tolkar naturen och de stämningar som finns på ett oefterhärmligt vis. Jag har visserligen Martinson i vackert bundna volymer men jag halkar alltid tillbaka till min nötta samlingsvolym i pocket, utgiven redan 1984.
  Det är text rakt igenom, utan krus och det gillar jag. Dikten jag valt är den sista i samlingen Cikada som gavs ut 1953. Den heter

NOVEMBER
Här i novembers tid och mörka landskap
där dagen intet mer mot natten rår
du lyssnar in mot knoppen, ut mot världen
och tanken knyter sköna band i världsmedusans hår.
För att stå ut förskönar anden tiden
fast själva drömmen som i vanmakt går.