Min blogglista

söndag 31 juli 2011

Har religioner kön?

Många funderar över hur synen på könen ser ut i de stora världsreligionerna kristendom, islam och hinduism.
En som skrivit mycket om frågorna om manliga gudar och lydiga kvinnor är norskan Jeanette Sky, som är doktor i religionshistoria vid universitetet i Trondheim.
   Hennes bok "Genus och religion" används som introduktionsbok vid universitet men också vanliga läsare kan ha nytta av den. För det är när man har kunskap som man kan jämföra på djupet och förstå på djupet. Boken ger dessutom många bra tips om böcker som fördjupar ämnet.
    Och som författren skriver: Religionens historia är en unik ingång till kultur- och mentalitetshistoria. Men med fokus på genus föjer också fokus på makt.
   Båda ämnena är utomordentligt viktiga, inte minst om man vill förstå hur det patriarkaliska synsättet genomsyrar ideologier även idag.

lördag 30 juli 2011

Den empatiska apan

Jag har skrivit om den förut, "Empatins tidsålder" av Frans de Waal, professor och primatforskare.
Han är övertygad om att vi kan lära oss av aporna. Bland annat genom att studera hur apornas relationer ser ut, hur de tar hand om varandra och samarbetar.
T   ill skillnad från mänskliga samhällen bygger apornas på samarbete och hjälpsamhet. Alltså i stället för girighet och elakhet så bör vi vänligen samarbeta.
   Visst är det en sympatisk tanke.
   Och jag gillar böcker som den här, som lugnt och stilla vänder upp och ner på världsbilden.
   Det var länge sen jag läste en så inspirerande naturvetenskaplig bok.

fredag 29 juli 2011

Den tolfte knappen

Härom kvällen blev jag så trött på skruvade moderna deckare där folk dör som flugor.'
Gudarna ska veta att verklighetens illgärningar överträffar dikten.
   Så jag tog mig en titt på makens fina Stieg Trenter-samling, som är nästan komplett. Och ögonen sökte sig tilll "Tolfe knappen" (utkommen -65) som handlar om arkeologi, historia, övernaturligheter och så ett mysterium.
   När man läser Trenter får man uppleva ett helt annat sätt att hantera deckare på. Det är psykologiskt tämligen trovärdiga personer; bra känsla för plats - Varbergs museum - och även tidskänsla och ett gott språkbruk.
   Så behövs det förstås en gåta annars blir det liksom inte nån deckare. Och med fotografen Harry Friberg som rädfdandew ängel blir det hela lite lagom småputtrigt.
   Och så hade jag glömt att Trenter är så rolig! Också.

torsdag 28 juli 2011

Inte frid och rosendoft

Med jämna mellanrum griper Siri von Essens öde tag i färfattare. För 25 år sedan läste jag Maj Dahlbergs biografi. Nu är det dags igen, Lena Einhorn har skrivit boken "Siri" om den bångsyriga finlandssvenska adelsdamen som gav den adlige maken och familjen på båten för att följa den nya kärleken - August Strindberg.
    "Jag är inte skapad för ett stilla hem med rosendoft" skrev hon till sin mamma.
Men när det förälskade skimret går över börjar en annan vardag för Siri, den som hotad och hånad hustru, snart ex-hustru. Plötsligt var Siri symbolen för allt ont i världen.
   Nog är det ett liv som är både tragiskt och storslaget.
   Men rosendoften, den behövde hon ju inte stå ut med.

onsdag 27 juli 2011

Kamp med kampen

Ja, jag har stretat mig igenom Karl Ove Knausgårds Min kamp, del 2.
   Och stretat har jag gjort, för han är märkloig denne svenske norrman. Han har satt sig i sinnet att berätta om sitt liv, och det gör han in i minsta detalj. I den här boken har han flyttat till Sverige, bildat familj och så vidare. Men livet är inte vad det syns vara.
    Läsningen här är ren pliktläsnin. Knausgård är inte min generation och bjuder in till få igenkänningspunkter. Men det är ju en bok man bör ha läst, så därför. Lite som att läsa kurslitteratur.
    Bäst jag stretar på med böcker som den här kan jag tänka att det ska bli skönt att pensionera sig. Att inte behöva bry mig om måste och borde. Läsa fritt, smalt och brett och av eget val utan att redovisa i tidning vad jag tycker.
   Det blir ett annat slag av läsande det.

tisdag 26 juli 2011

Sällsamma seanser

Av en slump - eller var det någon som såg till att den kom i min väg - började jag slöläsa boken Esmeraldas seanser. En bok som är nyutkommen hos Bra Böcker.
   Esmeralda har mediala gåvor och hon heter någonting helt annat och försörjer sig inom ett annt yrke. Måste säga att jag blev fascinerad över de "fall" hon beskriver och de klienter hon mött. Det är lätt att tro att annat än det blinda förnuftet syur våra liv.
    Innerst inne har jag nog min skepsis kvar. Men jag vågar inte vara tvärsäker, har sett för många egendomligheter på livets väg för det. Tvärsäker får någon annan vara.

Vill man inte läsa boken så kan man hälsa på Esmeralda via hennes blogg,
 http://blogg.passagen.se/ezmaralda

måndag 25 juli 2011

Om Gösta Ekman d ä

Hon har skrivit biografier om Fredrika Bremer och Klara Johansson förut.
Nu ger sig Carina Burman (bilden) i kast med en av de stora teaterlegenderna, Gösta Ekman dä (1890-1938).
   När jag kom på jobb idag var "Djävulspakten" en av böckerna som väntade på mig. Nu återstår bara att ta sig igenom 500 sidor teaterhistoria. För Gösta hade allt och kunde allt. Han var med överallt och träffade alla de rätta människorna. Han levde för konsten, offrade familj och vänner och mot slutet av sitt liv blev han beroende av kokain.
   Ett udda människoöde och jag litar på Carinas säkra berättarröst när hon tar sig an ett verkligt " monstre sacré".

söndag 24 juli 2011

Judt bra motgift

När man läser om hur högerextremismen åter kastar sin svarta skugga över Europa är det lätt ayy krypa ihop, för vad kan man GÖRA till exempel.
   En hel del faktiskt. Beväpna sig med argument. Tänka själv, aldrig gå med på etniskt ursprung är skäl nog för diskriminering. Aldrig godta dum-propagada som den från staden Lucca i Italien, som ville ge sina invånare en RIKTIGT VIT jul, alltså befriad från mörkhyade.
   Och så kan man läsa den engelsk.judiske historikern och författaren Tony Judt (bilden) som intresserade sig mycket för ideologi och framtidsfrågor. Han dog ifjol, bruten av en svår sjukdom. Hans två böcker "Illa far landet" och "Minneshärbärget" kom båda på svenska hos Karneval.
   Båda är läsvärda men Minneshärbärget är mer personlig och gripande. Han dikterade boken från sjuksängen eftersom han inte längre kunde forma ord.
   Och Judt är tydlig, det är allas plikt att agera grindvakt mot antidemokratiska krafter. Det är aldrig de andra som ska göra allt.

lördag 23 juli 2011

Det gäckande Istambul

Ledsen att ni inte fått ett livstecken från mig på två tar. Faktum är att jag tillbringat två dygn i mestadels horisonellt läge med en magsjuka som trotsar beskrivning. Om jag säger att jag inte ens orkat öppna en bok på två dygn så förstår ni hur illa det varit.
   Idag har jag såsat omkring på darriga ben så det finns hopp om liv. Och medan man själv mår pyton så passar en galning på att ta över Norge. Jag vill bara gråta över allt jävelskap som finns och funnits i världen.
   För att hålla liv i bokläsande har jag petat ner en av Barbara Nadels deckare om Cetin Ikmet. "Arabesk" heter en av de bästa och tar läsarna med under ytan  i en urgammal stad.
    Nadel har, med sina hittills sju »kommissarie Ikmen-deckare«, gjort för Istanbul något som liknar det Donna Leon och Michael Dibdin gjort för Venedig och Rom.
    Nadel är född i London. Hon är utbildad skådespelare och har bland annat undervisat i psykologi. Sedan mer än tjugo år tillbringar hon mycket av sin tid i Istanbul.
   Det lilla förlaget Midas. som ger ur Nadel på svenska, har gjort en föredömlig lista över främmande ord och över platser som nämns.

onsdag 20 juli 2011

De som vilse vandra

Idag har jag just ingen tid alls att blogga.
Men ni ska få en diktstump av Fröding och en bild på polkagrisros - Rosa mundi.
Det får räcka för idag.

De som vilse vandra,
nya stigar leta
varav sedan andra
hava gagn att veta.

tisdag 19 juli 2011

Författare & städer

De är båda författare, flanörer och resenärer. Båda älskar de europeiska städer.
    Nu har Carl-Henning Wijkmark och Ulf Peter Hallberg (bilden) tillsammas skrivit en bok, "Städernas svall", som kom ut i våras.Förstås är titel en blinkning till en annan stor författareuropé, Eyvind Johnson med romanen "Strändernas svall".
   De två besöker städer som Paris, Barcelona, München, Wien och Helsingfors. Ja helsinfors har faktiskt fyra kapitel (att jämföra med Paris som har sex).
   Sägas bör att boken kräver en del av sina läsare. Det är två kunniga och belästa herrar som byter åsikter och talar om allt mellan himmel och jord - fast med koppling till städerna.
   Ger man boken den tid den kräver så ger den mycket igen, inte minst språkligt.

måndag 18 juli 2011

Känsla för klass

Det finns de som säger att klass inte spelar någon roll mer.
    Det är helt fel, klassindelningen går aldrig ur.
   Är man intresserad av hur klass formar oss i livet och i yrket sp ska man läsa Gullan Skölds bok "Med känsla för klass" där hon behandlar två klassiska veckotidningsjournalister: Marianne Höök och Rhea Oljelund.
   Den ena fräck, elegant och överklassig. den andra folklig och vardaglig.
Bådas storhetstid var på 50- och 60-talet och båda hade en bred läsekrets.
I boken ges exempel på hur de skrev i sina artiklar.
   Och man måste ge Sköld rätt när hon pekar på hur båda slet för att få yrket och privatlivet att gå ihop. Oförstående chefer, låg lön och alla mansamhällets fördomar hade de emot sig. Men de lyckades ändå och det var strongt.

söndag 17 juli 2011

800-årig fransk gåta

Carcassonne i södra Frankrike och året är 1209, det år då albigenskrigen inleds och Sydfrankrike införlivas i det franska riket. Den unga kvinnan Alaïs får överta en mystisk bok av sin far, en bok  om den sanna Graalens hemlighet. Trots att Alaïs inte förstår innebörden av de egendomliga orden och symbolerna i boken vet hon att ödet har utsett henne att skydda den.
   Året är 2005 och under en arkeologisk utgrävning i bergen utanför Carcassonne träffar Alice Tanner över två skelett i en dold grotta - en grav, visar det sig. Inuti kryptan förnimmer hon en överväldigande ondska och inser att hon på något sätt kan förstå de uråldriga tecken som ristats i stenen. Alldeles för sent förstår hon också att hon genom sin upptäckt dragit igång en fruktansvärd serie händelser som  hör ihop  med katarernas öde för 800 år sedan.
   Kate Mosse är i högform i den här romanen, "Labyrinten". Hon lyfter också fram en bit glömd historia, den om hur religiösa kristana minoriteter utrotas på uppdrag av påvemakten. Mycket blod har flutit när det gäller att etablera religiöst  monopol.

lördag 16 juli 2011

Medelhavet - en känsla

Nu, när vi är mitt i blomstertiden, så ser vi ofta britser i våra planteringar. Borde man inte.... tänker vi.
Och det är klart, man kan ju drömma och stjäla idéer.
    Gillar man känslan av Medelhavet så är Peter Englanders "Medelhavsträdgård" ett självklart val. Här beskriver han hur man med hjälp av färgsättning och växtval skapa solig känsla. Växter i terrakottakrukor, altaner och stenlagda gångar ger också sydlig känsla.
   Fast en sak är klar, drömmer man om olivträd och blåregn så får man jobba extra för det. Ta in växter och plantera i skyddat läge, till exempel.
   Annars kan ni göra som jag, drömma om Medelhavet men vara glad över den nordiskt lummiga och frodiga trädgården.
   Trädgårdsböckerär ju i hög grad verklighetsflykt.
   Också.

fredag 15 juli 2011

En udda kärleksroman

1952 kom den ut, Marguerite Duras´ kärleksroman "Sjömannen från Gibraltar, och i fjol kom den i svensk översättning.En mycket välgjord översättning signerad Ulla Brunacrona.
   Duras, som brukar beskyllas för att vara "svår" skriver här både lättillgängligt och mångbottnat efter en kvinna på en yacht i Medelhavet. Som Odysseus irrar hon runt och söker efter den stora kärleken, han som kallas sjömannen från Gibraltar. Språket är avslipat och perfekt anpassat till historien Duras berättar.    
Berättelsen har inte fått en rynka, den känns som samtida kanske för att grundtemat - sökandet efter ett flyende ideal - kan finnas i alla tider.
   Och inledningen är magisk: Det var en gång en man som inte var lycklig. Han hade en kvinna som han inte tyckte om och ett arbete som han avskydde....
   Ett anslag som åtminstone lockar in mig i romanen.

torsdag 14 juli 2011

Många bra skrivtips

Den som läser mycket brukar, förr eller senare, vilja pröva på att vara på andra sidan. Vilja vara den som berättar.
   Men hur gör man?
   Det finns ju skrivarskolor (fast ingen på Åland) där man får lära sig hantverkets grunder. Och så finns det en uppsjö böcker om hur man skriver och blir författare. Kvalitén är skiftande, minst sagt. Och det finns ingen garanti för att man blir författare för att man gått en kurs eller läst en bok. Men man blir en bättre läsare, man börjar se strukturerna i berättelserna i stället för att bara plöja rakt igenom texter.
   En av de bästa böckerna om skrivand är Elisabeth Georges "Skriv på! En handbok i skrivandets konst", en bok som också finns i pocket.Och fast George är "deckardrottning" så handlar det om skrivande i allmänhet och exemplen kommer från många olika håll.
   Boken är bra för att den koncentrerar sig på det praktiska och ger konkreta råd och exempel. Till exempel om hur berättarrösten ska låta och vad som formar den. Det är en av de viktigaste sakerna för att fånga läsare, berättarrösten måste vara speciell och anpassad till berättelsen.
   Ja, massor av sådana goda råd. Det här är en bok jag rekommenderar varmt.

onsdag 13 juli 2011

Hjärta, smärta och goda råd

På 50-talet, när det fanns tidningar som Fick-Journalen, och där kunde man alltid läsa goda råd om vad som passade sig eller inte för flickor att gör. För det var mest flickor som frågade, som jag minns det.
   Nu har de här flickorna passerat livets middagshöjd (vilken snygg omskrivning!) men de skriver fortfarande till frågespalter. Till exempel till Dr Böhm i M-Magazin.
   Nu har den gode doktorn publicerat ett utvalt antal frågor och svar i bokform. "Kärlek, gränser och andra  möjligheter" heter Tomas Böhms nyutkomna bok. Här kan man läsa om vardagstragedier, mormor som inte fåt träffa sina barnbarn, bonusbarn som hatar pappas eller mammas ny, avund, arvskonflikter och all möjlig annan jäkelskap.
   Av svaren ska man kunna dra slutsatser och känna sig stärkt av råden.
   Fast jag vet inte. Kanske jag är en o-typisk läsare, men jag får lust att skrika högt ibland. Säga ge upp det där, det kommer aldrig att funka!
   Det är ju inte konstruktivt och jag är (tack och lov) inte psykoanalytiker så jag får fnysa så att bladen vänder sig om jag vill.
   Och boken kan säkert vara till nytta för någon - skriver jag skenheligt.

tisdag 12 juli 2011

När världen rämnar

"Den enögda kaninen" heter den, Christoffer Carlssons andra roman. Den är delvis en historia om brott men mest är det en historia om hur världen går sönder, om hur ett litet samhälle drabbas av våld.
   Samhället heter Dalen och i ett övergivet hus helt nära Dalen huserar ett gäng stökiga unga män en sommar. En av dem, David, är född i Dalen. I huset lever killarna rövare, super och knarkar, begår stölder. Men när en gammal man försvinner blir det för mycket för Dalens invånare.
   Förlaget (Pirat) kallar boken för en landsbygden noir-skildring Det ligger det en del i. Författaren beskriver, inte minst i träffsäker dialog, hur olika människor tänker. Men det som killarna inte förstår är att deras härjningar gör andra människor ill. Rädslan och misstänksamheten sipprar in i Dalen och tryggeten slås sönder.
   Författaren är ung, född -86, och är doktorand i kriminologi. Inte svårt att tippa att han är en krimiförfattare på väg upp.

måndag 11 juli 2011

Taube och sommaren

Vi satt och tittade på Sven Bertil Taube och hans jubileumsprogram från Gröna Lund - 50 år på den scenen, i början tillsammans med pappa Evert.
   Och vi kom på att det finns så många bra Taube-texter, poesi som blivit sångbara klassiker. Maj på Malö, Calle Schewen och Rönnerdal för alltid förknippade med sommar.
Som tur är har Bonniers gett ut Evert Taubes sångbok i urval och med kommentarer av Anders Palm och Johan Stenström. Här finns fina illustrationer, först och främst får vi hela visskatten med texter och noter, till varje visa också upplysande och inkännande kommentarer. Men därtill en rik bukett av essätexter och bilder som ger oss personligheten Taube med glimtar från hela hans värld. En hel del att känna igen och återupptäcka - men mest av allt att nyupptäcka.
    Och för er som rynkar på näsan åt Taube -ni vret inte vad ni missar. Att säga att hans kvinnosyn är omodern är ungefär som att säga Bellmans är det. Man kan inte rycka loss en diktar ur sitt sammanhang och försöka se om han är modern.
   Taubes texter är som målningar, att gå in i och utforska.
   Så tycker jag.

söndag 10 juli 2011

Mer om David Hunter

Än så länge har ganska få upptäckt hur bra Simon Beckett är, brittisk författare som skapat rättsantropologen David Hunter.
   Hans fjärde bok på svenska har kommit ut,"Från andra sidan graven", och den tar läsren bakåt i tiden, berättar om Hunters bakgrund. Och så dyker en gammal utredning upp när flickmördaren på Dartmoorheden lyckas rymma och nu är ute efter hämnd. Hämnd på alla dem som satte dit honom och Hunter är en av dem.
   Beckett skriver djälvulskt utstuderade intriger och den här boken är inghet undantag. Det är svårt att släppa greppet om boken innan man får veta hur det var - alltså hur författaren tänkt sig att det var.
   Vill man ha massor av spänning och klassisk brittisk omgivning så är Beckett ett namn att minnas.

lördag 9 juli 2011

Om söta saker

 Dick Harrison och Eva-Helen Ulvros är två historiker som har en förkärlek för kakbak och sötsaker. En passion de glatt delar med sig av i boken "historiebok för kakälskare", en kombination av historia och kokbok. Ett 50-tal recept som väcker baklust presenteras, från medeltidens saffranspaj till vår tids muffins-mani. Ja, man försöker ju göra muffins mer moderna genom att kalla dem "cup cakes" men muffins är alltid muffins även om man geggar lite glasyr på dem. Basta. 
    Texten går från den grekiska antiken fram till moderna dagar. Vi får exempelvis veta hur kryddningen varierat genom tiderna, varför 1600-talets kalvinister tvekade inför pepparkaksgubbar och vem som gjorde den första smördegen.
   Och så avslöjas det att Gustav II Adolfs runda mage kanske berodde på att han gillade söta bakverk. En måltid hos kungen år 1632 avslutades med inte mindre än fyra olika tårtor.
   Kom inte och säg att historia är tråkigt!

fredag 8 juli 2011

En dålig vana bara

Läste en gammal krönika av Cecilia Hagen (bilden) - en av mina favoritkrönikörer fast hon skriver för Expressen. Plötsligt dök giftasmanikern Henrik VIII upp, ganska naturligt eftersom krönikan handlade om män som gifter om sig och gifter om sig och... Ja, det är bara att fylla på.
   "Gifter man sig med en sådan herre som gjort till vana att sticka, ja då gör man det med en klackspark, annars gör man sig illa", skriver hon.
   Hon tror att det är en dålig vana, det här med att fladdra från blomma till blomma och så konstaterar hon elakt att få moderna kvinnor skulle tacka ja till dessa män "som byter damer oftare än de byter kalsipper tills dess att de inte orkar byta någondera."
   Ja give!
   Och så kom jag på den engelska ramsan som är minne för skolbarn om hur Henrik VIII:s fruar gick ur tiden: Died, beheaded, died, divorced, beheded, survived.
   Den sista, Katarina Parr, hon som överlevde, hade nog fått beskrivas som beheded (halshuggen) hon med men liemannen kom och hämtade kungen innan han hunnit underteckna en ny dödsdom...

torsdag 7 juli 2011

Läs en Ekman!

Att Kerstin Ekman är en skicklig romanförfattare och att hon har stor kunskap om naturen, det vet vi.
   Men hur många tänker på att hon är en utmärkt deckarförfattare, också?
   Jag tänker exempelvis på "Dödsklockan" som kom -63 men finns utgiven som pocket. En mycket tät berättelse om vad jakt, också, kan vara och hur den kan användas för ganska oheliga aktioner.
   Och så finns ju "Händelser vid vatten", en tjock och härlig roman som tar avstamp i en verklig händelse, två holländska turister hittas mördade i sitt tält vid en nordlig sjö i Sverige.
   Ett fall som fortfarande inte är löst.
   Här visar Ekman lejonklon som naturskildrare och välbekant med glesbygdsliv.
   Ekman måste väl vara den enda deckaförfattren med stol i Svenska akademien. En stol hon inte längre använder efter det så kallade Rushdiebråket.

onsdag 6 juli 2011

Rött och svart

kanske jag får lov att fresta med en läsvärd klassiker, fransmannen Stendhals mästerverk "Rött och svart" som kom ut 1830, alltså precis när den episka romanen börjat sin guldålder i Europa.
   Stendahl hette Henri Beyle, född i Grenoble 1783 och stor beundrare av Napoleon Bonaparte. Han deltog som officer (jo, de var unga på den tiden) i fler av Napoleons fälttåg.
   I romanen på drygt 650 sidor målar han ett brett porträtt av sin tid och av de känslor som styrde den.
Huvudperson är  prästen Julien Sorel och han brukar liknas vid författaren själv - en äregirig, rationell och känslig cyniker med mindervärdeskomplex som utnyttjar människor för att göra karriär.
   Titelns färger  anspelar bland annat på motsättningen mellan monarkins makt - de röda uniformerna - och prästernas - de svarta kåporna. Språket är kärvt och kortfattat, men det rymmer också en ren och stark romantisk känsla och känns modern i sättet att skildra människor.
   Pocketupplagan, som kom ut 2008, har ett bra förord av Birgit Munkhammar.

tisdag 5 juli 2011

Fler visslare, tack!

På engelska kallas de whistleblowers - visslare - människor som vågar säga ifrån när de ser att fel begås inom företag eller myndigheter. Lustigt är det att dessa människor på svenska ofta reduceras till "rättshaverister", folk som driver mål in absurdum och inte ger upp.
    Det säger mer om nordisk mentalitet än man skulle tro. För i lagomhetens kultur stöter man sig inte med dem som makten haver, man påpekar inte felaktigheter utan är "solidarisk" även när andra kommer i kläm.
    Om detta harjournalisten Margaret von Platen skrivit en mycket insiktsfull bok, "Sanningssägare eller karriärist - en bok om civilkurage".
   Och hon ger tilltänkta visslare ett gott råd: se till att ni har annat jobb innan ni blåser i visselpipan.
För visslare får inte beröm, tvärtom. De blir utfrysta och baktalade, så är det överallt. Inte minst på småskaliga Åland där den som vill göra karriär övar på att slicka uppåt och att inte se några fel alls, de berömmer kejsarens nya kläder fastän kejsaren är näck.
   Läs gärna den här boken och se på omgivningen med klarare blick!

måndag 4 juli 2011

Ta en tröja eller två

Idag ska ni få ett praktiskt botips - man kan ju inte bara läsa om gamla kungar. Det är boken "Ta en tröja och gör något nytt" av Stefanie Girard jag vill slå ett slag för.
   Det här är en perfekt bok för alla som gillar att sy, förändra, förnya och fynda om man sen gör det llängst in i garderoben eller i vintagebutiken spelar ingen roll..
   Tröjor blir omoderna  men mönstren, färgerna och strukturerna är ofta helt OK.
Och tänk på att återbruk av tröjor är bra för miljön dessutom är det himla roligt.
    Den här boken visar hur man sprättar upp, syr, tovar och dekorerar gamla tröjor och förvandlar dem till väskor, vantar, halsdukar, mössor, klänningar, kjolar, smycken, mjuka leksaker eller en samling snygga kuddar. Boken har 35 modeller med steg för steg-beskrivningar och ett inspirationsgalleri med ytterligare drygt 60 modeller.
   Boken börjar  med en teknikdel som visar hur man kan tova i tvättmaskin till ett tjockt och kompakt material, hur man tar isär den eller repar upp den och återanvänder garnet. Här presenteras också olika verktyg och sömnads- och broderitekniker.
   Så lagom till hösten kan man, utan att lägga ut en enda cent,  ha många moderiktiga plagg och tillbehör. Lämpligt pyssel också när solen går i moln.

söndag 3 juli 2011

Monsterkungen

Jag är svag för engelskt 1500-tal, det måste jag medge. På senare år har jag läst ett antal biografier och romaner från både Henrik VIII:s tid och Elisabeth I:s.
   Också nu under semestern - när jag får läsa utan recensionstvång - har några böcker om tiden slunkit med för läsning. Tidigare läste jag C J Sansoms "Heartstone" om vad som hände i Henriks England sommaren 1542 och så läser jag just nu Philippa Gregorys roman "Arvet efter Anne Boleyn", en bok som handlar om två av Henriks sex fruar, den holländska furstinnan Anne av Cleve och den lättsinniga hovdamen Katharina Howard. Lustigt (?) förresten att hälften av kungens fruar hette Katarina, två hette Anne och en hette Jane.
Gregory är en mycket övertygande berättare, väl påläst och med bred kunskap. Har tidigare läst "Den andra systern Boleyn" och "Den första hustrun" av henne, de kan rekommenderas.
   Måste säga att Henrik VIII blir mer och mer motbjudande ju mer jag läser om honom. Grym, fåfäng och utan minsta medkänsla går han fram som en ångvält bland sina närmaste, han är verkligen monsterkungen nummer ett.
   Vill man läsa faktaböcker om honom och hans fruar så finns Antonia Fraser att tillgå och för ett antal år sedan kom "Drottning för ett tag" av Karen Lindsey.

lördag 2 juli 2011

Carpelans sista

På vårvintern gick en av de stora poeterna, Bo Carpelan, ur tiden. I fjol kom den diktsamling som blev hans sista ut. "Gramina" heter den och här återknyter Carpelan till klassiker som Horatius, Vergilius och Dante när han diktar om livets korthet och kärlekens storhet. Tematiskt påminner den om hans tidigare samling "Marginalia".
  Formatet på dikterna är litet, orden noggrant avvägda. Alla ord som står här behövs, inget är onödigt.
Tänker ge er några smakprov ur samlingen.

Juli, och den törstande björken
fäller gyllene löv
under en darrande himmel.

Vara sig själv nog?
Och vem är denna "själv"
som ej presenterar sig?

Mätte noggrant ut allt,
sparade snålt,
unnade sig just intet,
kunde ej spara sitt liv.

fredag 1 juli 2011

Adelsliv på 1700-talet

Helt nyutkommen är Kirsi Vainio-Korhonens bok "Sophie Creutz och hennes tid - adelsliv i 1700-talets Finland". Det handlar om ett 15-tal adliga familjer i Finlnds sydöstra hörn, familjer som var mycket stolta över sina anor och som till varje pris vill utöka adelns privilegier - till exempel genom att hellre tillhöra Ryssland där adelns makt var betydligt starkare..
   De var inte nöjda med Gustav III:s styre och snart var de i full fart med stämplingar mot kungen. Anjalaförbundet är vad de lämnat efter sig. Hjärnan i kretsen var den karismatiske G M Sprengporten, en man som kanske var far till ett av grevinnan Creutz barn. Det finns tecken som tyder på att de stod varandra nära, efterlämnade brev och tikter antyder ett varmt förhållande. Däremot kom inte grevinnan väl överens med sin man, den lågadlige Lars Glasenstierna. Även han en av Anjalamännen som lyckades fly Finland och levde resten av sitt liv i landsflykt som så många andra av konspiratörerna från Anjala.
  Från ett ganska litet källmaterial har författaren lyckats vaska fram tidsbilder som berättar om hur man levde och tänkte på herrgårdarna i östra Finlnad. Ibland retar jag mig på den arrogans som kännetecknade adeln, vanligt folk hade man inget till övers för. De skulle se till att vardagen fungerade och vara tacksamma för att få vara i adlig tjänst.
   Tack och lov för att de tiderna hör till historien!