Rött och svart

kanske jag får lov att fresta med en läsvärd klassiker, fransmannen Stendhals mästerverk "Rött och svart" som kom ut 1830, alltså precis när den episka romanen börjat sin guldålder i Europa.

   Stendahl hette Henri Beyle, född i Grenoble 1783 och stor beundrare av Napoleon Bonaparte. Han deltog som officer (jo, de var unga på den tiden) i fler av Napoleons fälttåg.
   I romanen på drygt 650 sidor målar han ett brett porträtt av sin tid och av de känslor som styrde den.
Huvudperson är  prästen Julien Sorel och han brukar liknas vid författaren själv - en äregirig, rationell och känslig cyniker med mindervärdeskomplex som utnyttjar människor för att göra karriär.
   Titelns färger  anspelar bland annat på motsättningen mellan monarkins makt - de röda uniformerna - och prästernas - de svarta kåporna. Språket är kärvt och kortfattat, men det rymmer också en ren och stark romantisk känsla och känns modern i sättet att skildra människor.
   Pocketupplagan, som kom ut 2008, har ett bra förord av Birgit Munkhammar.