Och stretat har jag gjort, för han är märkloig denne svenske norrman. Han har satt sig i sinnet att berätta om sitt liv, och det gör han in i minsta detalj. I den här boken har han flyttat till Sverige, bildat familj och så vidare. Men livet är inte vad det syns vara. Läsningen här är ren pliktläsnin. Knausgård är inte min generation och bjuder in till få igenkänningspunkter. Men det är ju en bok man bör ha läst, så därför. Lite som att läsa kurslitteratur.
Bäst jag stretar på med böcker som den här kan jag tänka att det ska bli skönt att pensionera sig. Att inte behöva bry mig om måste och borde. Läsa fritt, smalt och brett och av eget val utan att redovisa i tidning vad jag tycker.
Det blir ett annat slag av läsande det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar