Duras, som brukar beskyllas för att vara "svår" skriver här både lättillgängligt och mångbottnat efter en kvinna på en yacht i Medelhavet. Som Odysseus irrar hon runt och söker efter den stora kärleken, han som kallas sjömannen från Gibraltar. Språket är avslipat och perfekt anpassat till historien Duras berättar. Berättelsen har inte fått en rynka, den känns som samtida kanske för att grundtemat - sökandet efter ett flyende ideal - kan finnas i alla tider.
Och inledningen är magisk: Det var en gång en man som inte var lycklig. Han hade en kvinna som han inte tyckte om och ett arbete som han avskydde....
Ett anslag som åtminstone lockar in mig i romanen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar