Hon är lyhörd och kärv, rolig och tungsint. Hennes dikter har tröstat generationer av kvinnor. Hon, det är Eeva Kilpi, finsk lyriks Grand Old Lady.
När jag såg pocketvolymen i min hylla -Min kärleks höga visa - så hittade jag genast pärlorna den döljer. Inledningsdikten som beskriver åldrande kärlek så fint.
Herre, lär oss acceptera de gamlas kärlek,
de ungas kärlek, de medelålders kärlek,
de fulas kärlek, de fetas kärlek, de fattigas kärlek,
de illa kläddas kärlek
och de ensammas kärlek.
Låt oss acceptera kärleken,
vi är så rädda för den.
Visst har hon rätt i det. Kärlek är inte bara för de lyckade. Och den här aforismen vill jag bjuda på:
Fjärta i egen stuga.
Ibland är man beredd att tveklöst
tro på kapitalismen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar