Ondska i Karlshamn

   Jag har inte läst någon av paret Johanna Limme och Martin Palmqvists böcker tidigare. Jag kom rakt in på deras tredje historiska deckare, "Körkarlen" som utspelas i 1800-talets Karlshamn där den vänlige, grubblande kyrkoherde Simon Eldfeldt tillsammans med sin levnadsglade systerson löser brott.
   Det börjar en kulen höstkväll när en kusk hittas död på sin droska i en av Karlshamns trånga gränder. För reservkonstapel Ivar Jönsson verkar det vara ett vanligt kuskrån som gått över styr. 
   Men snart börjar vidskepliga rykten om lyktgubben spridas i staden och Jönssons morbror, kyrkoherde Simon Eldfeldt kopplas in på fallet. När ytterligare en kusk mördas tvingas den originella men drivna deckarduon inse att de söker efter en kallblodig dubbelmördare. 
   Samtidigt hotas stadens kvinnofrid av en brutal kvinnoskändare iförd ljus kostym och vit teatermask. Jönsson tar upp kampen för att ingen ska behöva möta den isande blå blicken i maskens ögonhålor igen.
   Det är lite Sherlock Holmes-känsla över skildringen av en svunnen tid i ett annat tempo. Ho vet om jag inte måste läsa "Böljelek" och "Strömkarlen" av duon också.

Ut med Huss

  Länge har Helene Tursten förknippats med böckerna om polisen Irene Huss i Göteborg. Nu har hon tröttnat på den hjältinnan och hittat på en ny. On Huss är borta temporärt eller för gott återstår att se. Många "serieskrivar" har på sistone bytt ut sina hjältor och hjältinnor, det är säkert lätt att tröttna på dem, och skapat nya. Återstår att se vad publiken tycker.
  I Turstens "Jaktmark" är det Embla Nyström ,28 år, som är centralfigur. Hon jobbar som polis i västra Götaland och är dessutom nordisk mästarinna i lätt weltervikt. När hon som vanligt åker hem till sin barndoms Dalsland för att vara med i årets älgjakt bryts semestern brutalt när två av medlemmarna i ett jaktlag försvinner spårlöst.
  På sistone har många använt sig av jaktmiljöer som ram för brott, och det är ju en tacksam uppställning. Alla väntar sig att det ska smälla men så sker det på fel sätt. Tursten skriver effektivt och rakt och driver fram intrigen som en riktig drevkvinna.

Underhållande Harrison

Många frågor har under årens lopp landat på Dick Harrisons skrivbord i hans dagliga aktivitet som historiebloggare i Svenska Dagbladet. När han nu ger ut sin andra bok som jourhavande historiker är det en mängd frågor man aldrig tänkt på som dyker upp. Vart tog sfixens näsa vägen? När kom katten till norden och vilka är egentligen de sju haven?
  Här får läsaren svar på  hundratals frågor om allt mellan himmel och jord, som man inte ens visste att man inte visste svaret på. Det endast de har gemensamt att de stammar från människans obändiga lust efter kunskap om det förflutna.
  Ge gärna boken "Hur är det med Mavbeth, Blot-Sven och Gandalf?" till någon ung människa. Det är mycket troligt att den mottagaren upptäcker att historien är både underhållande och nyttig. För det är genuint roligt att veta om det funnits monarker i Baltikum, hur gamla världens äldsta noter är och var musiken skrevs. Bland annat.
  Dessutom får man veta vad som är skrönor och vad som kan vara sant. 

En hjärtvärmande katt

När James Bowen hittade en skadad, röd gatukatt hopkrupen i huset där han nyss fått en träningslägenhet hade han ingen aning om hur stor betydelse katten skulle få i hans liv.
    James levde ur hand i mun på Londons gator och det sista han behövde var ett husdjur. Ändå kunde James inte låta bli att hjälpa den slående intelligentan hankatten, som han snart döpte till Bob. Inom kort var de två oskiljaktiga och deras skiftande, lustiga och emellanåt farliga äventyr skulle komma att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.
  Känslan av att vara behövd och ha ansvar hjälpte James att styra upp sitt liv och med Bob, som är en målmedveten katt, kom de in på helt nya spår.(Se bilden!)
   Den här boken - "Gatukatten Bob" (A Street Cat Named Bob) älskas av engelsmännen och kommer ständigt ut i nya upplagor. Kanske för att vi har ett stort behov av att läsa om historier med hoppfullt slut. Man orkar bara med begränsade delar av "noir"-historier.
    Bok nummer två, "Mitt liv med Bob" har just kommit ut på svenska.

I Utopia ännu

Andrew Brown är brittisk journalist.I slutet av 70-talet träffade den unge Brown svenska Anita. Han följde henne hem till Sverige där de gifte sig, fick barn och bosatte sig utanför Göteborg och han fick jobb på träfabriken. De levde i ett Sverige djupt rotat i den socialdemokratiska drömmen om Folkhemmet. Fiske blev hans stora passion.
   Men under 80-talet föll hans äktenskap och hans nya land samman när frestelserna från världen utanför trängde sig på. Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm och välfärdssystemet smulades sönder tillsammans med den industri som byggt upp det. Från 1960-talet och tjugo år framåt var Sverige avundat runt om i världen. Det var ett välmående land som strävade efter jämställdhet, som hade lyckats undvika krig och som nu verkade leda världen mot en förnuftigare framtid.
  20 år senare är han tillbaka i Sverige och reser för att se om han kan känna igen sig. I "Fiska i Utopia" blandar han nu med då och häpnar över skillnaderna. Det Sverige som idag exporteras som modell är Stockholms-Sverige, det andra Sverige, Landsbygdssverige är ett helt annat land.
   Boken belönades med brittiska Orwell-priset. Och Orwell visste ju en del om utopier och dystopier, han.

Brutale Burts bekymmer

 " Brutale Burt" är Staffan Bruuns elfte deckare om Burt Kobbat. Nu är Burt, efter ett par deppiga år, tillbaka på banan igen. Visst, hans föremögenhet är borta med vinden, fru och flickvän likaså.
   Men Burt har fått en egen pratshow i en liten kanal och har bestämt sig för att den måste bli en succé, programmet alla talar om ska vara "Brutale Burt". 
   Men plötsligt börjar de mest konstiga saker hända i programmet. En gäst dör under mystiska omständigheter, populisten Timo Soini kommer ut som EU-vän (!) och Björn Wahlroos gör skandal. Burt Kobbat inser att en främmande kraft dirigerar hans tv-program. En kraft som inte skyr några medel....
   Historierna om Burt är roliga för att de blandar satir och verklighet, det som händer Burt skulle - nästan - kunna hända i Helsingfors medivärld. Bruun kan sina miljöer och det är böckernas styrka.

Pappa som romanfigur

   Danska Hanne-Vibeke Holst har en stor och trogen läsarskara. Nu kommer hennes roman om pappa Knud ut - "Knud, den store - en roman om min far". Den kan inte ha varit lätt att skriva eftersom föräldrar alltid står en väldigt nära.
    Knud Holst växer upp i en fattig lantbrukarfamilj i Vendsyssel i Danmark. Tidigtser man att han är  en främmande fågel i familjen som hellre målar och skriver än hjälper till med sysslorna på gården. Den unge Knud har stora författardrömmar som hans hårt arbetande föräldrar har svårt att förlika sig med. Han vill vara poet och han vill vara berömd och det blir han.
    Knud Holst blir en av 1960-talets mest erkända diktare. Trots det lider han hela sitt liv av mindervärdeskomplex, han kommer från en helt annan bakgrund än hans uppburna författarkollegor. Han saknar tillhörighet och försöker göra allt för att passa in. Han flyttar till ett hus vid havet med sin ungdomskärlek Kirsten, också hon författare, och de får tre döttrar. Men allt som började så lyckligt förändras, steg för steg, till djup olycka.
    En intressant roman om en generation och ett författarliv under sextiotalet, om mindervärdskomplex, om att tillhöra den litterära eliten, om familjelivet, om den djupa kärleken till Kirsten och om en stor familjehemlighet. Knud Holst var en typisk klassresenär och dottern Vibeke har aldrig behövt göra de erfarenheter som pappan gjorde. Den enda invändningen jag har är att romanen är så mångordig, över 500 sidor. Den hade mått bra av att stramas upp.

Om havens fasa

    Sjöröveriet  längs Östersjön och Nordsjöns stränder tog inte slut fast vikingatiden gjorde det, tvärtom tilltog det. Nu följde runt 750 år då pirater och sjörövare härjade mer eller mindre intensivt innan kuststaterna började bekämpa kriminaliteten till sjöss. Men då ökade istället kaperiet det av statsmakten godkända kriget mot fiendens handelsfartyg innan det slutligen förbjöds år 1856.
   Lars Ericson Wolkes bok "Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år" handlar just om hur handelsfartyg, fiskare och kustsamhällen har angripits av och försvarat sig mot pirater och kapare genom århundradena.
    Det är en historia som aldrig förut berättats i sin helhet. Den är full av dramatiska händelser och fascinerande människoöden som genom ny arkivforskning kan lyftas fram ur historiens glömska. Här finns de gotländska kaparna, där Sören Norby är den mest ökände, Lasse i gatan och många andra odågor. En bit sjöhistoria lyfts fram och det är bra, även Åland drabbades ju av sjöröveriet.
    Ericson Wolke är professor i historia vid Försvarshögskolan i Stockholm och docent vid Åbo Akademi och har gett ut ett trettiotal populärvetenskapliga böcker i skilda ämnen.

Har svischat iväg

Författaren Birgitta Stenberg har avlidit vid 82 års ålder. Hon drabbades för några år sedan av levercancer och avled natten mot lördagen i sitt hem i Smedsbolet på Tiveden.

    Birgitta Stenbergs hustru Kerstin Bjärkstedt skriver på Facebook: ”Birgitta dog i natt 23/8 hemma i sängen på Smedsbolet i Tiveden kl 01.30. Smärtfri, glad att gå vidare.” Hon berättar vidare att hennes hustrus sista ord var att ”nu är det här och ALLES IST GUT”.
Birgitta Stenberg debuterade 1956och har varit aktiv författare ett drygt halvsekel. Hon skrev självutlämnade och fränt och var aldrig rädd för vad folk skulle tycka, som i "Kärlek i Europa" och "Alla vilda". Själv har jag ofta läst hennes barnbokstexter för sonen. Hon skrev ju en rad bilderböcker, illustrerade av Matti Lepp, om pojken Billy och hans rödhåriga mamma.
  I senaste mummer av Vi Läser finns en lång intervju med henne och där talar hon om döden, säger att "jag tror det är så enkelt som att man svischar iväg".
   Det har hon gjort nu. Svischat iväg.

I Skövdes småstadsmiljö

Kristina Appelqvist har bytt förlag och ges numer ut av Piratförlaget. Med kriminalromanen minns mig som en ängel" introducerar hon en ny hjältinna, Helena Waller, men miljön är som tidigare högskolan i Skövde.
   Det litterära sällskapet möts på vackra Bjertorp slott för att under trivsamma former enas omvilken författare som ska tilldelas ett prestigefullt pris. Men inget blir som de tänkt sig. Under kvällen avslöjar ordföranden oväntat att han vet vem som ska få årets Nobelpris i litteratur. Morgonen därpå hittar man en av sällskapets medlemmar död under märkliga omständigheter. 
   Plötsligt förbyts den trevliga samvaron i rädsla för en oberäknelig mördare som tycks vara ute efter fler offer. Mordet tycks ha beröringspunkter med en gammal kärlekshistoria, en okänd operaaria och den danska författarinnan Karen Blixen. 
    Och Helena Waller dras allt längre in i det otäcka dramat och hon får orsak att ångra att hon spelar dubbelt i yrkeslivet.
  Appelqvist är en bra intrigkonstruktör och man vill inte sluta läsa innan gåtan är löst.

När allt ställs på ända

Om man önskar sig någonting riktigt hett så måste man planera för det. För att laga den perfekta såsen krävs rätt ingredienser i rätt mängd. Det vet Anna. Så när hon blir gravid börjar hon planera det perfekta livet i Provence för sig, mannen och sin perfekta baby. Det är upptakten till Saira Shahs självbiografiska roman "Ett år med Freja"
   Men livet ställs plötsligt på ända. Dottern Freja föds med svåra hjärnskador. Trots det bestämmer sig Anna och Tobias för att ändå genomföra flytten från London till Frankrike, där Anna tänkt sig att öppna restaurang. Eftersom ett hus i Provence visar sig överstiga deras tillgångar blir det istället en nedgången bondgård i Languedoc. I ett hus med oändliga renoveringsbehov, bland möss, mögel och takdropp, ska de ta hand om lilla Freja som får ständiga anfall.
(The Mouseproof Kitchen).
    Oron och ambivalenta känslor för dottern, konstant sömnbrist och en vacklande ekonomi frestar på äktenskapet. Men livet i den lilla byn bjuder också på blommande lavendelfält, mäktiga berg, andlös utsikt liksom nya vänner och hjälpsamma grannar. Och Freja? Det finns en kärlek som bara blir starkare med tiden.
   Boken handlar om hur det bästa i livet ofta kan vara det svåraste och mest komplicerade. Det vet alla som har ett handikappat barn och det kunde kanske lära alla som planerar för det perfekta - och inte är tacksamma när de får det - en läxa. Att livet, när som helst kan göra en tvärvändning man inte trodde var möjlig.
   Saira Shah har tidigare varit krigskorrespondent. Men ingenting, säger hon själv, har varit så tufft som att få denna dotter. För att överleva skrev hon romanen.

Karlfeldt lever upp

I år firas Erik Axel Karlfeldts 150-årsjubileum och litteraturvetaren Stina Otterberg har skrivit en intelligent och lättläst bok om nationalskalden, idag nästan bortglömd.
   I en vacker, jugend-dekorerad bok med blått linneband, anayserar hon skalden via dikten Sub luna - Under månen. De fem viktiga verben i dikten bildar bokens titel: "Älska, dricka, sjunga, leva dö - en essä om Erik Axel Karlfeldt". Utifrån Sub luna ställs fem dörrar på glänt in i
författarskapet.
  Hon tar med läsaren in i Karlfeldts klassiska diktvärld och ställer frågan: Varför slutade vi läsa Karlfeldt? Från att ha varit en författare vars ord man lärde sig utantill och bar med sig har han alltmer sjunkit undan - så till den grad att vi nästan glömt vem det var som myntade formuleringar som att någon "talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin".
  I essän vänder sig Otterberg direkt till Karlfeldts dikter och söker svar. Hennes utgångspunkt är att man måste läsa dikterna som sång - med uppmärksamhet på musik och rytm - för att de ska leva. Boken blir till ett möte med en diktare som framstår som lite mänskligare än vi mindes honom. Kanske också lite modernare.
   Karlfeldt visar sig inte bara traditionell och tillbakablickande i sina dikter utan har ett finger med i spelet för den modernism som följde efter honom.Boken innehåller också foton ur Karlfeldts familjealbum och ett urval av hans dikter.

I jarlens Sverige

  Nu har den sjätte delen i romanserien Släkten, som ges ut av Historiska Media utkommit.Det verkar bli en lång serie, om hela Sveriges historia ska skildras för i den här romanen har man bara kommit till 1200-talet. Mycket återstår alltså.
 Den är författaren Elisabet Nemert som tar över stafettpinnen med  romandelen "Ringens gåta."
   Sommaren 1220 är den högättade änkan Kristina på väg hem till Bjälbo med sina tvillingar, Helena och Ragnar. Fientliga svärdsmän dyker oväntat upp och den lilla dottern blir vittne till hur modern träffas av en pil. Helena flyr, och chocken ger henne total minnesförlust. Det ska dröja många år innan hon återser sin familj.
    Istället växer hon upp i kloster, där omständigheterna får henne att förklä sig till pojke. Som vuxen är hon därför bekväm med att röra sig både i männens och kvinnornas värld.
     Romanen berättar om hur ett löst sammanhållet rike under den mäktige Birger Jarl blir ett enat land. Det är, förstås, också berättelse om grymhet och svek, om hungern efter makt, och om heder och lojalitet och vilka vägar det kan leda in på.

En ny drottning?

Det förvånar mig stort att inte Tove Alsterdahl slagit igenom på bred front och utropats till deckardrottning. Nu, när hennes tredje deckare "Låt mig ta din hand" kommit ut står det alldeles klart att hon är en av de allra bästa på svenska nu. Hon har varit verksam som journalist och dramatiker och har sina rötter i Tornedalen.
   Det här är en berättelse om två systrar, Charlie som ser ut att ha begått självmord genom att hoppa från en balkong. Hon har en stökig historia av sjukskrivningar, strul och depressioner. 
   Helene däremot är den lyckade systern. Hon har lämnat förorten, suddat ut sin bakgrund och brutit med sin familj: En pappa som drack, en mamma som lämnade dem och en syster som ingen orkade med. Men när Charlie är begravd kommer frågorna. Vem var hon? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Sydamerika fyra veckor före sin död?
     Helene upptäcker att systern har kommit gamla sanningar nära. Spåren för henne in i en värld av män som döljer sig bakom anonyma signaturer och tillbaka till 1970-talet, när deras mamma förälskade sig i en argentinsk flykting och försvann. Det är ett mörkt familjedrama men också en politisk thriller, en svensk nutidshistoria och vindlande kriminalroman om passion och svek, brott och försoning. Precis i linje med vad hon brukar skriva och den här gången har det blivit en tjock roman, nästan 500 sidor.

En underbar ark

Lena M Lindén är biologen som fick chansen att utveckla Nordens Ark från en första förflugen tanke till dagens verksamhet med ett sjuttiotal djurarter i hägn. Varje år kommer närmare hundratusen besökare och fältverksamhet runt om i världen - från den svenska fjällvärlden till stäppen i Mongoliet. I dag är verksamheten internationellt respekterad och del av en global satsning för att rädda hotade djurarter.
  "Med näbbar och klor"  är en personlig och humoristisk berättelse om hur fågelskådaren som inte visste vad en resultaträkning var startade och byggde upp en verksamhet från grunden och som idag har 50 anställda och en omsättning på 50 miljoner.
   Här presenteras i ord och bild underbara djur som snöleopard, amurtiger, pudu - värdens minsta hjortdjur - glasögontrana, fjälluggla, sisel och den maffiga pallaskatten. Boken har uncderbara och inspirerande bilder och det här är en perfekt gåva till alla naturintresserade. Dessutom, genom att köpa boken stöder man verksamheten vid Nordens Ark, vilket behövs för att garantera framtiden.

En fläkt av höst

Visst, augusti är sommarmånad. Men nätterna mörknar, luften blir svalare och man kan ana stråk av höst. Och det är inget att vara ledsen för - alla årstider har sin tjusning.
För egen del har jag gjort en djupdykning i garnförrådet och börjat fundera på vad jag ska sticka. På nätet hittade jag en väldigt trevlig stickbok "French Girl Knits - accessoires" av Kristeen Griffin-Grimes och här finns inspiration, minsann.
  Ett gäng eleganta mössor att sticka själv, ett par hjärtevärmare, sockor och halvvantar, totalt 16 olika projekt att sticka. Visst, beskrivningarna är på engelska men med lite funderande kommer man rätt, bara man kollar garn och stickor så att storleken blir rätt. Och visst blir det roligare att möta höstblåsten i en snygg randig mössa med skir spetskant!(se omslaget!)

I kräftans vänkrets

I galleri Elverket i Ekenäs öppnar i morgon utställningen Kräftskivan - En finlandssvensk karneval. Den produceras av Stiftelsen Pro Artibus och fem samtidskonstnärer är med, bland dem ålänningen Kenneth Bamberg och ålandsanknutna Pauliina Turakka Purhonen och alla ställer ut verk som hanterar kräftskivan, karnevalen och festen överlag.
   Utställningen lyfter fram festens betydelse i människornas liv och i konsten. Kräftskivan är en slags karneval där ritualer spelar en viktig roll, men den är också ett sätt att fira livet genom att förvandla det dagliga livet till en fest.
  I Kenneth Bambergs porträtt av tuppar framträder hans intresse för porträttfotografiets tradition och en genuin beundran för den färggranna fågelns utseende. Bamberg likställler spänningen i kräftfisket med utmaningen i att fotografera tupparna. Pauliina Turakka Purhonens känspaka textilskulpturer och målningar av för henne bekanta personer skapar historier om livsöden genom sin visuella form.
   I samband med utställningen publiceras också en rikligt bildsatt bok, där experter skriver om kräftor, kräftskivan, kräftfisket och tillredningen av kräftor. Karin Lindroos är bokens fotograf och redaktör. En fin bok som fördjupar bilden av vad kräftskivan är och kunde vara.

Trofast och otrogen

  

"Jag minns inte längre exakt vad jag kände då jag omsider fick klart för mig att Erik och Margot, min pappa och min moster som var nästan åtta år yngre än min mamma Greta, hade varit ett älskande par under hela min barndom och uppväxt. Lika litet som mina syskon hade jag någonsin misstänkt det. Något sjätte sinne hade inte väglett mig."
   Så börjar Per Wästberg boken "Erik och Margot - en kärlekshistoria". En skildring av en kärlek som inleddes då Erik var trettiotvå, Margot sjutton, och varade en livstid utan att avslöjas. En trofast otrohet, om man så vill.
   Det är en djupt personliga och berättelse. Han trodde sig stå närmare sin pappa än någon annan och dela allt med honom. Men Erik levde ett dubbelliv. Denna kärlekshistoria ger åt sonens uppväxt en annan färg.
    Hemliga rum, olika dem Wästberg beskrev i sin första memoardel, öppnas för första gången. Det är förstås samtidigt en färgstark beskrivning över borgerligt liv i Stockholm och skärgården, med drastiska episoder från journalisternas bohemiska Klarakvarter och från den kulturella och politiska scenen i Stockholm under flera decennier.
  Kanske berättelsen om fadern också kastar nytt ljus över författarens liv för även han har levt dubbelt och haft hemligheter.

Rönkä & Finland noir

"Broder från Moskva" är Matti Rönkäs andra kriminalroman i hans serie om privatspanaren Viktor Kärppä, som i Finland hittills nått upp i sex böcker. Denna andra kriminalroman har kommit ut i tio länder, bland annat Tyskland, Norge, Italien, Holland, Polen och Sverige. Hans första på svenska heter "Mördare utan ansikte".
   Rönkä skriver en knapp och precis prosa, beskriver den mörkare delen av livet i Helsingfors med invandrare fråb Estland, Ingermanland och Ryssland. Med Rönkä har Finland fått en egen röst som berättar om brott i "noir-stil".
    Huvudpersonen Viktor Kärppäs äldre bror heter Aleksej. Han bodde i Moskva med sin familj men bröt av olika skäl upp för att flytta till sin yngre bror Viktor i Helsingfors. De två bröderna, uppväxta i forna Sovjetunionen i ryska Karelen, är olika varandra. Aleksej blir misstänkt för heroinsmuggling och för samröre med maffian i Sankt Petersburg. Viktor Kärppä försöker rentvå sin bror, både med hjälp av kriminella kontaker och med den finska polisen Korhonen. Han är piskad att hitta heroinets verkliga väg in i Finland. Samtidigt anklagas Viktor för att ha ett finger med i spelet kring dopingen inom skidlandslaget.
   Intrigen är full av oväntade svängar och tecknar mycket realistiska miljöer.

Journalist med budskap

  Mark Lynas är journalist och miljöaktivist. Han föddes 1973 på Fiji, växte upp i Peru, Spanien och Storbritannien och bor numera i Oxford. Han är något så ovanligt som en journalist med ett budskap. Och det är inte litet: han vill rädda planeten.
   Den första boken av honom heter "Oväder - nyheter från en allt varmare värd" och är verkligen en ögonöppnare som många blundare borde läsa. Lynas har rest kors och tvärs över vårt allt varmare jordklot. Han har träffat och lyssnat på människor i de områden som redan drabbats. Han analyserar och drar slutsatser. Den bild som träder fram är chockerande. 
    För medan vi diskuterar om växthuseffekten verkligen är ett hot eller inte, så finns det andra som lever mitt i den verkligheten. Invånarna i den lilla ögruppen Tuvalu i Stilla havet kan med egna ögon se hur deras land försvinner. Snart kommer alla områdets öar att ligga under vatten. Befolkningen på Tuvalu evakueras redan nu till Nya Zeeland.
   Och floden Rimac, som förser Perus huvudstad Lima med vatten, kommer i en nära framtid att vara torrlagd sex månader om året eftersom de glaciärer som förser Rimac med vatten snart inte finns längre. Temperaturen i Alaska stiger tio gånger snabbare än i resten av världen. Och effekterna är så dramatiska att hela ekosystem håller på att kollapsa. 
     Växthuseffekten är ett faktum och konsekvenserna håller sakta men säkert på att bli ödesdigra, i ordets krassaste betydelse. För att bara i någon mån bromsa den utveckling som sker skulle vi behöva ett nytt Kyotoavtal, men fem gånger så radikalt som det nuvarande.
  Andar läsvärda böcker av honom är "Sex grader" och "Guds utvalda art". Hans senaste bok "Nuclear 2.0" finns inte på svenska. I den förespråkar han kärnkraft som en del av lösningen, motståndet mot kärnkraft har gjort att de fosila bränslena tar allt mer plats, hävdar han.

Tuff och sårbar

Vivica Bandler, född von Frenckell i storfurstendömet Finlands huvudstad den 5 februari 1917. När hon dog i sitt hem på Villagatan i samma stad i juli 2004 hade hon ett ovanligt händelserikt och framgångsrikt liv bakom sig. 
     Hon var utbildad till agronom men på scenen utspelade sig hennes liv, hon var teaterchef och regissör i tre länder, Finland, Sverige och Norge.
   Bengt Ahlfors, även han regissör, samarbetade med Vivica Bandler i många repriser främst på Lilla Teatern. Ahlfors bygger noken "Människan Vivica Bandler - 82 skisser till ett porträtt"  på Vivica Bandlers omfattande arkiv och på egna minnen. Han berättar om vänskaper och förälskelser och han visar också att hon alltsedan barn- och ungdomen hade litterära ambitioner. I slutet av 1930-talet reste hon till Paris med Göran Schildt. Där lade hon grunden till sitt breda internationella teaterkunnande. I Finland var det hon som på scenen introducerade namn som Jean-Paul Sartre och genrer som absurdismen. Men hon satte också upp Sju bröder och turnerade med pjäsen till Paris.
   Nu, när det är Tove Jansson-år, kommer man ihåg att Vivica vat Toves passion under en kortare tid. Det är hon och Tove som är figurerna Tofslan och Vifslan i muminvärlden, de som vaktar den rödaste rubinen.
  När Ahlfors fick frågan om han ville skriva om Bandler tvekade han inte länge, "det har alltid varit svårt att säga nej till Vivica". Han påpekar att det är svårt att bli klok på människan Vivica Bandler, hon låter sig inte placeras i ett fack. Hon är kontraster och inre konflikter; intensivt sensuell och skygg för beröring, tuff som fan och ohyggligt sårbar.

Om livet i antiken

Antikens historia har alltid fascinerat mig. När jag läste vid universitet för... många år sen, kallades ämnet Klassisk fornkunskap och det var ett ämne jag gillade.
  Därför läste jag med största nöje Tore Jansons "Romarinnor och romare - livet i antiken", en bok som finns i pocket också och kan inhandlas för en liten slant. Väl investerade pengar med tanke på vad man får i form av ökad kunskap.
  Det handlar om hur såg människor på sig själva, vad de längtade de efter, vad de hoppades slippa, vad var de stolta över och vad de skämdes de för? Ämnena behandlas fristående kapitel kring ett gemensamt tema. De flesta berättar om en utvald person och hennes eller hans liv; i första hand baserat på romarna egna skrifter. Oftast är dessa skrivna av män om män, men man får också möta färgstarka kvinnor. En sak inser man snabbt, romarna känns "moderna" för att känslor är sig lika i alla tider.
 Det är faktarik och underhållande bok, tänkt för alla intresserade - även dem helt utan förkunskaper om antiken. Författaren har publicerat flera böcker och ett stort antal vetenskapliga artiklar inom områdena latin, allmän lingvistik och afrikanska språk. Hans bok "Latin. Kulturen, historien, språket" blev en otippad bästsäljare. Han senaste bok handlar om germanerna, våra förfäder.

På Toves 100-årsdag

Först läste jag alla muminböckerna, förstås. Sen blev det " Bildhuggarens dotter", som för första gången utkom 1968. Där ger Tove Jansson en inblick i sin egen barndomsvärld, konstnärshemmet på Satudden i Helsingfors och sommarlivet i skärgården.
    Hon återskapar den yttre miljön, det borgerligt- bohemiska ateljé- och familjelivet med de utdragna hipporna i ateljén där männen bearbetar krigsupplevelser medan fyllan och tobaksröken ökar. Toves barndom, domineras av pappan, skulptören Viktor Jansson men det är till mamma Ham hon har den djupa relationen. Men framför allt fångar hon här barnets upplevelse av tillvaron: det mystika och magiska mitt i vardagen, spänningen mellan tryggheten och skräcken, den gränslösa fantasin - element som utgjorde byggstenar i hela Tove Janssons författarskap. 
   Boken är en klassisk barndomsskildring och den återutges nu i samband med 100-årsjubileet av författarens födelse.För just idag, den 9 augusti, skulle Tove ha kunnat fira sin hundraårsdag.
  Vi är många läsare som skickar en tacksamhetens tanke till Tove idag för att hon gjorde världen begripligare.

Fin ny museiguide

Idag har jag skrivit om den vackra guideboken till Ålandds sjöfartsmuseum som är nyutkommen och mycket läsvärd .Museichefen Hanna Hagmark-Cooper står för huvuddelen av Rita Jokiranta står för bilder och layout.
texten och
   Vacker är den också, helt i färg, med lagom långa presentationer av museets samlingar, indelade i olika epoker. En mängd fina föremål visas också och här finns avsnitt om galjonsfigurer, modellbåtar och fyrar för att bara nämna någonting.
  Det tillbyggda museets olika utställningsrum presenteras och hela upplägget är mycket informativt. En guide att läsa både före och efter besök och ett måste i den maritimt intresserades hylla.

Från pappaträsket

     Henrik Langes böcker »80 romaner för dig som har bråttom« och uppföljaren »96 romaner för dig som fortfarande har bråttom«, där han i fyra tecknade serierutor komprimerar kända romaner är mycket träffsäkra som höjer humöret rejält.
   Men i boken »Pappa för dig som har bråttom« berättar han att: »det första som dör i krig och när man får barn är sanningen« och här, mitt på det slagfält som kallas »att bli pappa«, återuppstår den.
   Boken är en ögonvittnesskildring, en direktrapportering, som varken skänker hopp eller tröst. Sällan har en bok med så mycket elände varit så rolig. Den är skriven under tiden som Henrik Lange  befann sig mitt i infernot och det finns inte en pappa som inte kan känna igen sig.Vad som händer med den blivande mammans kropp har det skrivits många böcker om, men vad händer egentligen med mannens kropp?
   Med Langes speciella blick för att i några få ord fånga in och beskriva ett komplext skeende, får man följa en ung stark man från det att han får beskedet om att han ska bli pappa till det att han nio år senare är trebarnsfar och känner sig som en urvriden disktrasa.
        På vägen dit stöter han på många märkliga personer, allt från underliga läkare till kindnypande gamla tanter.Och dagispersonalen, det är ett släkte för sig. Det finns ingen som har det värre än de
, möjligen piloter i luftstrid, hävdar Lange.
   Han tipsar om hur man uthärdar föräldragruppsmöten, hur man står ut med andra pappor och deras barn och varför småbarnsföräldrar skickar julkort på sina barn.
   Sugen på att skaffa barn? Läs den här först!

Dolda underströmmar

   Det är en het sommar, precis som nu, i Karin Fossums "Carmen och döden".

   I ett obevakat ögonblick har det värsta tänkbara hänt. En liten pojke med Downs syndrom har drunknat i en damm. Det ser först ut att vara en olyckshändelse och föräldrarna är förtvivlade.
   Men under förundersökningen visar modern, Carmen Cesilie Zita, underliga drag, sidor som förbryllar den erfarne kriminalkommissarien Konrad Sejer. Han har en väl utvecklad intuition som ofta leder honom rätt. Men den här gången famlar han i blindo.
   Olycka tar en oväntad vändning och Fossum tecknar ett osvikligt och inkännande porträtt av de inblandade. Ångesten, livsvalen och sveken, allt det djupt mänskliga finns här och i vanlig ordning håller sig personteckningen på hög nivå.
   Fossum hör till de absoluta topparna i nordisk krimilitteratur.

Feelgood på Gotland

  Med "Ödesgudinnan på Salong d'Amour" har Anna Jansson - känd för Maria Wern-serien - skapat en helt ny karaktär, frissan Angelika, som med liv och lust agerar äktenskapsmäklerska i Visby. Men hur hon själv ska hitta kärleken efter sju år som änka är inte lika lätt.
     På Södertorg i Visby ligger hennes Salong d'Amour. Som frisör möter Angelika människor i alla livssituationer. Bröllop, begravningar, separationer och skolavslutningar. Livsberättelserna kommer glimtvis, ibland får hon förtroenden.
   Till hjälp på salongen har hon en ung man från Grötlingbo. Han heter Ricky och hon har lovat hans mamma att göra honom rumsren och lära honom laga mat.
    Lite kriminalitet dyker också upp i Angelikas liv, en listig fastighetskapare är i farten på Gotland och många råkar illa ut. Men med gott humör och lite blomkvistande löser sig det mesta.
  Jansson har skapat en karaktär som är som gjord för en romanserie.

Dags för bokcirkel

  Att läsa tillsammans i bokcirkel är mer än en trend, det är på väg att bli en folkrörelse. Och nu när kvällarna börjar mörkna mot sensommar är det väl dags att ta itu med cirkladet igen. Samla läsarew och välja böcker ur det enorma utbudet.
   En som vet mycket om fenomenet är Nina Frid, bibliotekarie och initiativtagare till Bokcirklar.se - en av Sveriges största mötesplatser för läsare. Hon besökte de åländska litteraturdagarna i år och i boken "Slutet på boken är bara början" delar hon med sig av sina tankar kring cirkelläsandet. Det är en lättillgänglig bokinspirationsbok för läsarsamtal. 
   Här får man veta allt om gemenskapens betydelse för läsaridentiteten. Man får lära sig hur man skapar verkliga samtal i virtuella forum. Framför allt får man veta hemligheten bakom bokcirklarnas framgång: att entusiasmen är smittsammare än den goda smaken. 
  Och glöm för fridens tider inte bort att läsning är njutning och nöje, inte en plikt eller ett måste!

Med mörka sidor

   Mer än tio år har Justine Picardie, modejournalist och författare, vridit på bitarna för att hitta fram till legendariska modeskaparen Coco Chanel. Hennes bok "Coco Chanel - the Legend and the Life" finns, än så länge bara på engelska.
   Hennes barndom är omgiven av gåtor. Vem som var hennes far och varför hennes mor dog tidigt. Barndomen var ingenting Gabrielle - som blev Coco, pratade om.Mycket hellre berättade hon om det hårda arbetet som gjorde henne berömd. Hennes älskare var många och rika. Tyska officerare, brittiska aristokrater Coco var som fisken i vattnet, hon hade skapat sig just det liv hon ville ha.
   Och så finns här förstås hennes insatser för kvinnor. Coco befriade kvinnokroppen och skapade bekväma och vackra kläder. Dräkter, byxor och "den lilla svarta" till exempel. Hon var som en mamma för sina modeller och de blev kanske hennes erättning för den familj hon aldrig haft.

På ön Runa

Läkaren och rättsantropologen David Hunter, som är Simon Becketts hjälte, kallas till den lilla ön Runa i Yttre Hebriderna i ett rent rutinärende i "Skrivet i eld".
  De svårt brända kvarlevorna av en människa har påträffats i en enslig stuga och polisen betraktar det hela som en tragisk olyckshändelse. Men när Hunter undersöker kroppen kommer han fram till att det är mycket som inte stämmer. Det är fråga om ett mord, och han kallar på förstärkning från fastlandet. 
    Då bryter stormen lös och ön blir helt isolerad. En mördare går lös på Runa och skräcken sprider sig i det lilla samhället och skräcken är befogad.
  Det här är en av Becketts starkaste deckare. i höst kommer en ny på sveska som heter "Gården".
  Författaren blandar skickligt den klassiska brittiska deckartraditionen med moderna och vetenskapliga undersökningsmetoder. Blandningen tilltalar mig.

Läsningens politiska roll

Vilken roll spelar litteraturen för dagens svenska politiker? Eller rättare sagt, spelar den någon roll alls?   I "Statsministerns sommarläsning" granskar proessorerna Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson hur några samtida svenska politiker använder sig av litteraturen i sin politiska verksamhet.Boken tar avstamp i det liv som uppstod när Fredrik Reinfeltd avslöjade att han under semestern läst några böcker av Camilla Läckberg. För det fick han på pälsen, om allt från dålig smak till kulturens förfall.
      Det kan handla om att tala om och tänka med litteratur, som Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt, eller om att själv träda in i författarrollen, som Mona Sahlin, Thomas Bodström, Jimmie Åkesson och Gustav Fridolin. 
   Olof Palme umgicks med författare och citerade modernistisk lyrik.  Men det klassiska bildningsidealet är inte lika självklart i dagens medialiserade samhälle. Litteratur från  tidigare nedvärderade genrer får allt större uppmärksamhet.
   Underhållande och välskrivet om ett ämne som sällan blir belyst.