
Bengt Ahlfors, även han regissör, samarbetade med Vivica Bandler i många repriser främst på Lilla Teatern. Ahlfors bygger noken "Människan Vivica Bandler - 82 skisser till ett porträtt" på Vivica Bandlers omfattande arkiv och på egna minnen. Han berättar om vänskaper och förälskelser och han visar också att hon alltsedan barn- och ungdomen hade litterära ambitioner. I slutet av 1930-talet reste hon till Paris med Göran Schildt. Där lade hon grunden till sitt breda internationella teaterkunnande. I Finland var det hon som på scenen introducerade namn som Jean-Paul Sartre och genrer som absurdismen. Men hon satte också upp Sju bröder och turnerade med pjäsen till Paris.
Nu, när det är Tove Jansson-år, kommer man ihåg att Vivica vat Toves passion under en kortare tid. Det är hon och Tove som är figurerna Tofslan och Vifslan i muminvärlden, de som vaktar den rödaste rubinen.
När Ahlfors fick frågan om han ville skriva om Bandler tvekade han inte länge, "det har alltid varit svårt att säga nej till Vivica". Han påpekar att det är svårt att bli klok på människan Vivica Bandler, hon låter sig inte placeras i ett fack. Hon är kontraster och inre konflikter; intensivt sensuell och skygg för beröring, tuff som fan och ohyggligt sårbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar