Först läste jag alla muminböckerna, förstås. Sen blev det " Bildhuggarens dotter", som för
första gången utkom 1968. Där ger Tove Jansson en inblick i sin egen
barndomsvärld, konstnärshemmet på Satudden i Helsingfors och sommarlivet
i skärgården.
Hon återskapar den yttre miljön, det borgerligt- bohemiska
ateljé- och familjelivet med de utdragna hipporna i ateljén där männen bearbetar krigsupplevelser medan fyllan och tobaksröken ökar. Toves barndom, domineras av pappan, skulptören
Viktor Jansson men det är till mamma Ham hon har den djupa relationen. Men framför allt fångar hon här barnets upplevelse av
tillvaron: det mystika och magiska mitt i vardagen, spänningen mellan
tryggheten och skräcken, den gränslösa fantasin - element som utgjorde
byggstenar i hela Tove Janssons författarskap.
Boken är en klassisk barndomsskildring och den
återutges nu i samband med 100-årsjubileet av författarens födelse.För just idag, den 9 augusti, skulle Tove ha kunnat fira sin hundraårsdag.
Vi är många läsare som skickar en tacksamhetens tanke till Tove idag för att hon gjorde världen begripligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar