Lycka och pengar?

  Ekonomism, att alltid tala om värdet på allting, har kommit för att stanna. Vad lönar det sig att göra? Vad får jag för det här? Vad får det kosta?
  Frågor som bollas runt hela tiden och får oss att tro att det är ett normalt sätt att tänka.
  En som motsätter sig detta, högljutt, är Nina Björk, författare och kulturskribent. I "Lycklig i alla sina dar - om pengars och människors värde", tar hon livtag på både ekonomism och konsumism. Hon frågar läsare vilka drömmar som finns, vad det är vi längtar mest efter. Och går det alltid att köpa för pengar?
    Vi ser på Disneyfilmer, läser föräldratidningar, analyserar annonser, följer riksdagsval och ser kronprinsessan Victoria gifta sig. Varje tid har sin dröm om vad en samhällsduglig människa är.
   Det handlar om pengar. Och det handlar om människor. Vilka är deras värden? Vilka deras värderingar? Och vad händer när själva människolivet blir en fråga om förtjänst?
  En bok som inte ger svaren men som ställer de viktiga frågorna och som inte drar sig för att dra in Marx i diskussionen. Uppfriskande sälta fat resonemangen är väldigt tillspetsade.

Ensamma hjältar

I antologin " Vardagshjälte 24/7"  skriver 16 finlandssvenska skribenter om sina upplevelser av att leva ensam med barn. Texter är skrivna av Harriet Abrahamsson, en anonym, Anna Biström, Birger Enges, Sam Fröjdö, Hanna Hjelt, Patrick Holmström, Jenny Ingman, Irina Johansson, Jenny Kajanus, Marina Paqvalén, Mathias Rosenlund, Sofia Torvalds, Anki Westergård, Ulla-Maj Wideroos och Malin Wikström.
  Om att vara rädd för att dö ifrån sina ungar, om att stå i iskyla med ett kruppbarn på en nattlig balkong, om  slitet och att aldrig vara ledig, om stora beslut som måste fattas i ensamhet, men också om det positiva i att leva ensam med barn. Om att själv vara chef och bäste dräng, om att komma nära-nära sitt barn, få bestämma om uppfostran och rutiner.
   Skribenterna har blivit ensamföräldrar på olika sätt: genom skilsmässa, partners död, genom aktivt beslut att skaffa barn på egen hand. Vissa lever i nya parförhållanden, andra är den enda vuxna i familjen. Gemensamt för dem alla är att de har gått igenom en stor smärta och bär ett tungt ansvar - och att de ständigt går vidare. Tillsammans med barnen.
  Finns det någonting jag saknar här så är det barnets perspektiv. Nu talar föräldrarna ut men när får vi veta hur barnen hade det?

Tallens tankar om livet

  Fick den här veckan i min hand en väldigt charmig tänkebok. "Vad jag tänker på när jag tänker på livet" heter den och medverkande författare är Lena Andersson, Christina Jutterström, Jonas Hassan Khemiri, Martin Lönnebo, Morten Narrowe, Margareta Strömstedt, Gun-Britt Sundström och Barbro Westerholm.
   Alla har de kloka saker att säga om tiden, livet och framtiden. jag tycker mycket om Lönnebo som för samtal med en tall. "God dag, sade tallen, med sin träiga röst, lätt tjär- och barrdoftande. Det är ovanligt att se folk ute i riktiga skogen numera. De flesta rusar och flämtar efter breda motionsslingor beströdda med mina flisade barnbarn. De har inte en aning om vad vi gamla träd känner och tänker".
  Ja, så fortsätter dialogen mellan de två gamlingarna, det är som att höra ekon av indiansk visdom.
   Jag väntar mig mycket av de andra texterna, sparar dem för att läsa långsamt. För en gångs skull.

---

Förvånade val

Mo Yan heter årets Nobelristagare i litteratur, en 57-årig etablerad kinesisk författare.
Att han vann var ganska otippat, jag hade hoppatrs på någon av de stora kanadensiskorna, Alice Munroe eller Margaret Atwood. I synnerhet den senare är en fantastisk berättare, har ni inte läst hennes roman "Kattöga" så har ni en stor läsupplevelse framför er.
  Men Mo Yan då, som tidigt började skriva, föddes 1955 i en bondfamilj i nordöstra Kina. Hans verk har översatts till ett dussintal språk och han är i dag en av Kinas mest framstående författare. Han är en parttrogen kommunist och beundrade som ung ordförande Mao. I Kina kritiseras han av andra författare för att vara alltför foglig i förhållande till makten.
  Jag har inte läst årets pristagare men jag såg att en av hans böcker kom ut på svenska i våras, se pärmen här invid,  så man får väl försöka sig på den. Den handlar om livet på den kinesiska landsbygden under 50 år och, ärligt talat, är inte det ett ämnesval som lockar mig. Men jag lovar, jag ska försöka.
  Valet av Mo Yan kommer att ge Nobelprisets kritiker vatten på sin kvarn när det gäller val av föga kända pristagare. Det finns redan cyniker som säger att valet är bra för svensk export....

Sista om Barbarotti

   Detta är den femte och sista boken om polisen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge har kommit ut. Den har en egendomlig titel, "Styckerskan från Lilla Burma". Har man bara kommit en bit in i boken så förstår man den, Håkan Nesser är skicklig på att uppfinna geografiska namn. Som Kymlinge, en lillasyster till Kumla kanske.
  Den av privata skäl arbetsoförmögne kriminalinspektören Gunnar Barbarott sätts på ett av Kymligepolisens "cold cases", som emellertidförlorar sin kyla i Barbarottis vård. Om inte Ellen Bjarnebo var skyldig till det hon anklagats för och suttit 11 år i fängelse för, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Ett fall med förvecklingar som leder Barabarotti på en resa  från jordbrukshemmanet Lilla Burma utanför Kymlige till ett fjärran beläget fjällpensionat nära Vilhelmina.
   Det är en löst fogad kriminalroman som mer handlar om varför det blir som det blir, hur livet och döden kan förstås och förstås, som alltid hos Barbarotti, samtal med vår herre. En filosofisk kriminalroman kanske, om genren finns. Språket är som alltid hos Nesser en njutning att läsa.

Problemen i öster

   Nu finns den på svenska, sjunde delen av Simon Scarrows romanserie om romarofficerarna Macro och Cato. "Hotet" heter den och här handlar det om ett orosområde som är lika oroligt idag som det var första århundradet av vår tideräkning. Romarnas östliga provinser, dagens Syrien, Palestina och den långa gränsen mot perser och skyter var alltid osäker.
   De romerska trupperna är i uselt skick och ledarna för legionen är så korrupta att armén riskerar att tappa kontrollen över området. De båda officerarna Macro och Cato får i uppdrag att åka till de östra provinserna för att återställa ordningen. 
Men när de kommer fram möts de av ännu större utmaningar. En judisk upprorsmakare, Bannus, får temperaturen att stiga och snart är de två indragna i en kamp för överlevnad i denna häxklittel av starka känslor och mordlystnad.
  Scarrows romaner bygger på händelser som var aktuella och han får tiden att leva upp. Och människan, ja hon är sig lik genom årtusendena.

Ojämlikhetens land?

   USA var en gång hoppets och drömmarnas land. Nu har det förvandlats till ett land med stagnerande ekonomi, växande klyftor och politisk förlamning. Sedan finanskrisen 2008 har miljontals amerikaner förlorat jobbet, vräkts från sina hem och tvingats vänja sig vid ett liv i otrygghet. De redan fattiga har blivit fattigare, samtidigt som en fallucka öppnats för stora delar av medelklassen.  
  Vad gick snett? Vems är felet? I jakten på svar är landet mer splittrat än på länge. Medan Teapartyrörelsenm riktat sin vrede mot Barack Obama har Occupyrörelsen vänt strålkastarljuset mot den rikaste procenten. Och någonstans däremellan har allt fler börjat tvivla på den amerikanska drömmen.
  Den svenska frilansjournalisten Kent Werne rör sig över hela kontinenten, talar med människor och beskriver vad han ser i "Amerikansk höst - reportage från ojämlikhetens land".
   Det som stör mig med boken är att den så ensidigt fokuserar på det negativa. Letar man efter det negativa ser man bara det negativa. Och, handen på hjärtat, vilket land kan inte beskrivas som ojämlikt i dessa tider? Både Sverige och Finland, om man bara letar efter det ojämlika.