Vemodets blåton

Det finns en känsla som ibland drabbar oss när vi måste skiljas från någon, när vi längtar hem, när vi minns flydda tider eller märker hur fort allt har gått eller när vi annars blir djupt gripna eller tacksamma vi kallar det vemod.I synnerhet den tidiga våren är för mig vemodets blåaste tid. Därför läser jag om Owe Wikströms kloka bok"Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango".
    I Till längtans försvar skriver Wikström att det också finns ett vemod inbyggt i själva livet. Sett i ett större sammanhang hänger detta vemod samman med den känsla av hemlöshet och förvirring vi kan känna inför existentiella livsfrågor. Andra gånger är det en konkret upplevelse av skönhet som gör att vi blir berörda och djupt påverkade. Det är så ljuvligt att det nästan gör ont - en bitterljuv känsla.
    Vemodet kan också ha att göra med det hotfulla i att tiden går så fort, vår oro för att dö en tanke vi sällan törs tänka till slut. Dessa frågeställningar gör att upplevelsen av vemod gränsar till andligt sökande och religiös tro.
   Varför berörs så många av det heliga trots att de säger sig inte tro?
  Wikströms bok är skriven med en mängd exempel ur vardagen. Här blandas jazz, bärplockning, gudstjänster och julsånger med tunga vetenskapliga namn och moderna ikoner som Woody Allen, Ingmar Bergman och Da Vinci-koden

Klassiker i ny dräkt

Min Medelhavsodyssé fortsätter, idag med en klassiker från landet som idag heter Tunisien. Men på Appianus tid, första århundradet e Kr kallades området Karthago.
  Appianus ges ut i ny översättning från grekiska av Ingemar Langström, som tidigare översatt Suetonius kejsarbiografier. Appianus kom från Alexandria och var en betrodd tjänsteman där. Allt som allt skrev han tolv böcker om romersk historia. Av dem har ungefär hälften bevarats och de här översatta är de två som handlar om de puniska krigen. Han skrev mer än 200 år efter Karthagos förstörelse.

  "Roms krig med Kathago och Hannibal" är den rafflande berättelsen om fältherren Hannibal (hans porträtt ses på omslaget) från Karthago som år 218 f.Kr. marscherar med sin armé och en mängd stridselefanter från Spanien över Pyrenéerna och Alperna och, väl i Italien, direkt vinner två betydande segrar över romarna, bland annat slaget vid Cannae. Romarna var minst sagt skakade.

    Hannibal kom att behärska Syditalien under drygt 15 år, men misslyckades med att tvinga fram Roms fall. Han och hans armé besegrades slutgiltigt i Nordafrika 202 f.Kr., Hannibal flydde och begick senare självmord. Huvudstaden utplånades 146 f.Kr. efter att den romerske statsmannen Cato d.ä. i senaten länge upprepat mantrat: "För övrigt anser jag att Karthago ska förstöras."
Konflikten mellan Rom och Karthago brukar kallas för de puniska krigen och slutade med att Romarriket fick herraväldet över Medelhavsområdet.
  Appianus bok handlar inte bara om stora slag och magnifika fältherrar utan också om det dagliga livet i en lite lätt uttråkad armé som röjer runt i fiendeland.

Slutet på festen

  Idag beger jag mig till ett annat Medelhavsland, det krisdrabbade Grekland.
   Kris är ett grekiskt ord. Sedan den hellenska ekonomin raserades har Grekland blivit Europas akilleshäl. Grekerna, som förvaltar det antika arvet, har blivit EU-klassens värstingar.
   "Kaos" är boken som ser krisen genom grekernas ögon.Svenskgrekiska journalisten Alexandra Pascalidou. Jag har skrivit om boken tidigare men nu finns den att få som pocket och texterna är fortfarande högaktuella. En av författarens politiskt aktiva vänner påpekar att höger-vänster-skalan är satt ur spel och påpekar att man inte kan vara för eller emot åststramningspaket eftersom de är lika oundvikliga som jordbävningar. Ingen är för jordbävningar men de kommer ändå.
   Pascalidou rör sig lika ledigt bland skeppsredarfruar, glittriga tv-personligheter och kändisgräddan som bland barnhemsbarn, politiska extremister och volontärer som nattvandrar på bordellerna.
 I taxibilar och på spårvagnar uppstår spontana debattarenor: krisen har gjort alla till politiska experter.
   Kaos är en medryckande bok, närgången och även ent personlig uppgörelse med landet som gått från dionysiska fester till svältdiet.
  Sen ska jag läsa omberättelse om Zorbas och 30-talets Grekland. Boken har äntligen kommit i en uppdaterad översättning på engelska.
Nikos Kazansakis

Med doft av Barcelona

   Marcus Aujalay är, trots sina unga år, en mycket välmeriterad kock som vunnit många prestigetitlar genom åren. Hans matkoncept är enkelt, det ska vara gott och utan onödig tillkrångling.
  I den här boken har han besökt matmetropolen Barcelona vid Medelhavet och den har inspirerar Markus Aujalay på många sätt.
    I " Mina favoriter från Barcelona" bjuder han på enkla recept med smak av den vackra gamla staden. Mat han själv lagar hemma och som har en speciell plats i hans hjärta. Följ Markus uppför paradgatan las Ramblas, in i den världsberömda saluhallen la Boqueria och till rader av läckra tapas.    
     Boken är paketerad på ett nytt och praktiskt sätt för hemma-matlagaren. Den är försedd med ringpärm och kan ställas på högkant. Varje enskilt beskrivet recept upptar en egen sida, vilket gör att mästerkocken kan stå bredvid dig på köksbänken när du lagar middag. Bokens bilderna är tagna av Ingvar Eriksson.
   Boken ingår i serien Mästerkockarna vid din spis ingår också Melker Anderssons Mina frestelser från grekiska övärlden, Stefano Catenaccis Mitt goda Toscana och Danyel Couets Mina smaker från Provence.
   Helt klart en serie värd att samla på när inspirationens låga i köket är liten.

Gamla synder som nya

   "Öppen grav" är Kjell Erikssons tionde och sista bok om Ann Lindell vid Uppsalapolisen och kanske det är den starkaste i serien.

   När det blir känt att professor Bertram von Ohler har tilldelats Nobelpriset i medicin, uppstår oro bland grannarna i det fridfulla Kåbo. Missnöjet pyr bakom de välansade häckarna, ett hatbrev publiceras i lokaltidningen. Och grannens trädgårdsmästare verkar veta något avgörande. Men vad är det han vill hämnas för? Gamla synder börjar bubbla upp till ytan.

    De tre Gräsö-systrarna Anna, Greta och Agnes har alla tjänat som hushållerskor i den stora villan hos släkten von Ohler i Uppsala. Nu är det bara Agnes som är kvar.
     I femtiofem år har hon hållit ut och tror sig nu känna till alla de mörka hemligheter som huset pyr av. Vad hon inte vet är att den allra mörkaste berör hennes egen familj.När kriminalinspektör Ann Lindell dras in i fallet har hon just återvänt från Gräsö och ett uppslitande möte med Edvard, hennes stora kärlek. Ingenting kommer någonsin att bli som förr.   Det här är en kriminalroman om försakelse och hämnd, om akademisk småaktighet och illvilja, om klass och kultur där "det bildade« Uppsala" presenteras ur ett annorlunda perspektiv. Författaren vet vad han skriver om, hyan kommer från Uppsala - men inte från den akademiska staden.

Östergrens fantomer

Romanen "Fantomerna" utkom första gången 1978 och var den då blott 23- årige Klas Östergrens tredje roman efter Attila och Ismael - alla tre självbiografiskt färgade böcker.

   Det stora publika genombrottet kom med Gentlemen 1980 som också fick en framgångsrik uppföljare i Gangsters 2005. Med en produktion på över 15 böcker och som flitigt anlitad översättare och manusförfattare tillhör Klas Östergren eliten bland svenska författare. Nu är han ju ocks¨å den nyaste medlemmen i Svenska akademien.
  Den här romanen hade jag nästan glömt att Östergren skrivit när jag hittade den i hyllan. Den handlar om en uppväxt i Stockholm, staden som Östergen älskar. I Frankrike sitter hjälten och försöker, bitter och rotlös, få perspektiv på sina minnen av de två människor som dominerat hans uppväxt i 60-talets Stockholm. Det är Sandi, överklasstjejen som alla grabbar föll för, och Fadern, mannen som gett honom allt men lämnat honom full av tacksamhet och skuld.
    Dessa två fantomer - drömbilder - förföljer honom genom åren genom en värld fylld av rockmusik, ängslan, serietidningar och ångest. Att ursinnigt hamra ner storyn om dem är enda sättet att göra sig kvitt sin kärlek och sitt hat.
   Den här romanen visar att Östergren har ett grundtema som återkommer i roman efter roman. Förlusten, sveket och de bittra minnena.

Om minnenas makt

Alla vet att ett dödsfall förändrar livet för alltid för de efterlevande. Så är det för Inga i Maria Erenstams roman "Alltid hos dig". Ingenting är mer sig likt efter att Ingas man har dött av en hjärtinfarkt. I två år tränger hon undan sin sorg, visar sig duktig, begraver sig i jobb. Men en elak kommentar gör att allt rämnar. Hon flyr till släktens sommarställe på Marstrand, där hon hoppas få ro att finna en väg tillbaka.
    Av en slump hittar hon en gammal låda som hon aldrig har sett förut. Den är full av papper och tidningsurklipp och på botten ligger ett brev, stämplat i Mombasa, Kenya, 1916. Avsändaren verkar vara en missionär, som på ett mustigt språk beskriver sina umbäranden och sin glädje över att få sprida sitt budskap.Ingas nyfikenhet väcks, särskilt av några kryptiska rader i slutet av brevet. Med en iver hon länge saknat söker hon vidare för att få en förklaring, för att undkomma sitt eget nu. Det blir en resa genom tiden, bakåt i familjens förflutna.
    Brevet visar sig vara skrivet av en kvinna vid namn Lea. Ingas farmor Rakel möter henne i slutet av 1910-talet, då de båda arbetar hos skodirektör Otto i Göteborg. I sin slitna bostad i Masthugget delar de allt och blir snart bästa vänner, systrar och själsfränder. Det är en tid av hårt arbete och ransoneringar, men också av kärlek och livslust. Men en midsommar på Marstrand inträffar en händelse som de aldrig hade kunnat förutse. De tvingas möta krigets fasor, och efter det är de för evigt bundna till varandra. Hemligheten har legat begravd i många år. Och ju mer Inga får reda på, desto mer förstår hon hur hennes farmors öde påverkat hennes eget liv. En insikt som hjälper henne att läka sorgen.
   Det är en roman om minnets makt över nuet, om att försonas med det som varit och Ernestam skriver en engagerande berättelse som inte väjer för stora frågor om sorg, förlust, vänskap och
kärlek.