Så funkar fiktion

Den redan legendariske litteraturkritikern James Wood tar i boken "Konsten att berätta" - How Fiction Works - läsaren med på en vindlande läsning av författare som Homeros och Beatrix Potter, av Bibeln och John Le Carré och Gustave Flaubert.
    Det han letar efter är att förstå vad är det som får en roman att fungera. Hur gör berättaren för att karaktärer  ska kännas verkliga och hur realistisk är egentligen realism? På köpet får man Woods resonemang om författare och författarskap.

    Och förstås frågan som alla som läser ställer sig: Varför blir vi så ofta besvikna på slutet?
   Det här är Woods andra bok på svenska. Den förra kom i fjol. den självbiografiska "Så nära livet man kan komma".
    Wood har här skrivit en bok som alla som är intresserade av skönlitteratur borde läsa, som gör litteraturkritiken till en självklar del av litteraturen och litteraturen till en självklar del av livet.En amerikansk kritiker konstaterar att han gjort så många hundöron i boken att han nog kan öppna kennel snart...

Om sorgens platser

Det är Allhelgona nu, en helg att minnas alla dem som inte längre delar våra liv. En tung helg och en vemodig helg, men den behövs. Kanske det är därför jag tycker så illa om att Halloween-spektakel försöker ta över, upptåg och skräckfester hör inte hit. Vi behöver vara stilla och tysta också, se på ljusen som tänds och låta tankarna vandra som de vill.
   En bok som passar mig att läsa just nu är Patrik Hagmans "Sorgens gåva är en vidgad blick". Teologen och författaren har upplevt flera stora förluster i sitt liv; inom loppet av några år förlorar han sin sexårige son Joel i cancer och sedan sin hustru Kika i en plötslig hjärnblödning. Dessutom dog hans pappa i cancer efter en lång sjukdomsperiod när Patrik Hagman var 21 år. 

   I boken skriver Patrik Hagman om vad som händer i en människa när sorgen så påtagligt kliver in och ut i ens liv. Hur tron påverkar sorgen och hur sorgen påverkar tron. Vad som blir kvar, vem man blir och vad sorgen faktiskt ger - även om man mycket hellre hade avstått den gåvan. Och om det som förenar alla människor men som många inte vill se - att våra liv levs med döden som en ständig följeslagare och att all kärlek kommer med sårbarhet. 

    "Sorg är det tillstånd där helt vardagliga och vanliga saker får oväntad betydelse. Frågan Hur mår du? blir omöjlig att svara på med mindre än fem minuter av förklaringar. Att gå till butiken blir ett ställningstagande. Att städa hemma blir ett arbete med de djupaste skikten i ens personlighet.
Just därför är sorgen en gåva. När vi sörjer tränger vi igenom vardagens vardaglighet, vi blir varse hur våra liv är beroende av andra, vilka våra djupaste begär och drivkrafter är. Sorgen skalar bort det lager av rutiner som vi behöver för att leva våra normala liv, men som också gör det svårt att se vad det är vi lever för. Det gör ont, men vi behöver det för att kunna förbli sanna människor , skriver han.

Grym båtsman i grym tid

   Carina Karlsson har god hand med historiskt berättande. Det har hon visat förut men hon har aldriv varit bättre än i romanen "Algot". En grym historia om en grym tid som gör människor till monster. Carina tar oss med tillbaka till Lilla ofredens tid vid 1700-talets mitt och skildrar tiden genom enskilda öden.
   I centrum för romanen "Algot" står båtsmannen Algot Holm från Karlskrona, son till en båtsman men han vet inte vilken. I livet får han lov att lita på egen kraft och ta för sig bäst det går.
   Unge Algot Holm tar värvning som båtsman i början av 1740-talet när Sverige anfaller Ryssland. Från Stockholm avseglar flottan österut, men någon framgång blir kampanjen inte. ”Det är ett satans elände, alltihop. Ett hopplöst satans elände.” Rödsoten som härjar är dödligare än fienden, men Algot överlever och hemförlovas till sitt båtsmanstorp i Björby i Sunds socken på Åland.
     Rotebönderna är snåla, torpet är orustat och iskallt, det finns ingen mat, det finns ingenting. Algot överlever på brännvin.Men även den uslaste av karlar lyckas dra till sig kvinnor, och pigan Ilja flyttar in med sin lilla dotter Greta. Men Algot blir inte skötsam, han är full och ofta galen. Han dras till likasinnade och följderna blir förskräckliga när oregerliga båtsmän stiger i land på ön Bänö.
    Algot är en grym roman skriven med en penna doppad i poesins bläck. Det om att vara utsatt och svara med våld. Att vara tvungen att ta för sig eller bli utan. Att leva med kampen för att man inte har någonting annat. Att överleva våldet, att förhålla sig till det; till rent, fysiskt våld. Att vara usel - och samtidigt storartad.
   Boken bygger på ett verkligt rättsfall men naturligtvis har författaren format historien till en berättelse om våld och utsatthet i alla tider. Det är inget historiskt kostymdrama utan en skildring av människor som de är - under kostymerna och utan kostymerna.Det är mycket stark läsning.

Farliga Sandhamn

   Viveca Stens deckarserie har satt Sandhamn och Stockholms skärgård på kartan med sina åtta romaner om ön och fått miljoner läsare att följa Nora Lindes och Thomas Andreassons äventyr. Men hur gick det egentligen till när Nora och Thomas lärde känna varandra?
Bland annat det får man veta i "Iskalla ögonblick - Tio skärgårdsberättelser".
    Och hur kom det sig att Nora fick ärva den legendariska Brandska villan? Vilka hemligheter döljer sig i havsbandet för en oskyldig seglare och är det verkligen säkert att fira midsommar i skärgården?
  Viveca Sten låter berättelserna växa ut till en samling av minideckare – både nyskrivna och tidigare publicerade – man får se nya sidor av de karaktärer som känns igen från böckerna. Samtidigt som stämningen förtätas får vi lära känna fler individer som rör sig i skärgården liksom helt nya sidor av huvudpersonerna. Med Sandhamn som utgångspunkt bjuds läsaren på nervkittlande historier med oväntade turer och upplösningar.
   Viveca Sten visar än en gång att ingen, absolut ingen, går säker i skärgården.

Smiley går igen

George Smiley kom att bli sinnebilden för den tänkande spionchefen, som i klassiker som "Spionen som kom in från kylan" och "Mullvaden" jagade spioner och dubbelagenter i det kalla krigets osynliga fältslag.  John le Carré, pseudonym för David Cornwell, har just släppt sin nya bok "Spionernas arv". Och författaren är i god fast han för länge sedan passerat 80-strecket.
    I Spionernas arv tvingas Smileys vän Peter Guillam återvända till de avgörande fall som skakade Smileys nätverk av spioner under det kalla krigets kyligaste dagar. Vad offrade de för den goda sakens skull? Brittiska underrättelse6tjänsten granskar nu vad som hände när två brittiska agenter sköts till döds vid Berlinmuren. Det är en uppdatering av vad som hänt världen, och agenterna, sedan kalla kriget tog slut. Och det är förvånansvärt lite.
   "Spionernas arv" är en mästerligt slutackord till John le Carrés mäktiga författarskap; en rasande uppgörelse med det kalla krigets dubbelmoral, med skrämmande speglingar av vår samtid. Boken har översatts till svenska av författaren Klas Östergren som är en stor fan av le Carré.
   I samband med den här utgivningen  påbörjas också en utgivning av le Carrés böcker om Smiley i pocket.

"Gamle kungen" och hans tid

Gustaf VI Adolf, nuvarande kungens farfar, får sitt porträtt tecknat av Roger Älmeberg i nyutkomna "Gustav VI Adolf - regenten som räddade monarkin".
   För han bidrog personligen till att rädda monarkin i Sverige när han 1918 - 1919, tillsammans med bland andra Hjalmar Branting, som kronprins pressade Gustaf V och högern att gå med på en demokratisk rösträttsreform. I demokratifrågor tvingades han kämpa emot två starka föräldrar, drottning Viktoria var ärkekonservativ ut i fingerspetsarna.
   Hans personlig popularitet gjorde senare att republikfrågan avfärdades från dagord
ningen. Men hans barndom och relationen till föräldrarna, särskilt till drottning Victoria, var svår. Första hustrun, kronprinsessan Margareta, påverkade honom att bli öppnare och socialt engagerad, men äktenskapet slutade i tragedi när hon dog 1920, en av flera i hans liv, som när äldste sonen omkom i en flygolycka 1947.
   Hans andra hustru även hon engelska, drottning Louise, blev ett stort stöd för honom samtidigt som relationen till hans barn försvårades genom omgiftet. Man får också veta att Tage Erlander inte gillade  kungen från början, men statsministern svängde helt och de fick senare ett gott samarbete.
     Även hans kulturella sida framhävs i boken där även hans dotterdotter, drottning Margrethe II av Danmark, berättar om sin relation till sin morfar och del av glädjeämnena, det gemensamma intresset för arkeologi och problemen inom familjen. En riktigt läsvärd biografi om ett nära förflutet.

En teaterns man

    "Innan ridån faller" är tredje och sista delen av Ralf Långbackas memoarer. Den förra boken, "På jakt efter en konstnärlig teater" kom 2011.
  Den här delen handlar om  tiden från 1987 med avskedet från Helsingfors stadsteater till 2017 – trettio år med nya utmaningar men också med stora framgångar. Och en period när Långbacka hade sagt att han slutat med teater. Fast det hade han inte.
   Som de två legendariska föreställningarna med Teater Viirus på Kalvholmen och operaförställningar i fyra världsdelar, med Macbeth i Nyslott år 1992 som riktningsgivare och höjdpunkt.
   Men boken handlar också om problemet att avstå, något som alla någon gång måste uppleva och utmynnar i vetskapen om att vi alla måste ta vara på solugglorna, en visdom som ett treårigt barnbarn gav författaren. Förstås kommer författaren också in på kroppen skröplighet, han är född 1932, och hur det påverkar vardagen.För teaterintresserade är boken en läsfest som avslöjar mycket om livet i kulisserna och hur föreställningar mejslas fram.