Min blogglista

tisdag 31 maj 2011

På Dartmoorheden

Ända sedan Arthur Conan Doyle släppte loss Baskervilles hund på Dartmoorheden har platsen ett dystert rykte.
   Nu använder den brittiske deckarförfattaren Simon Beckett just den heden som plats för "Från andra sidan graven". Det handlar om en seriemördare på rymmen, en som anser sig orättvist dömd och som tänker skipa egen rättvisa. Samtidigt hittas resterna av en död flicka på heden...
   Rättsantropologen David Hunter har mer än tillräckligt att göra i den här romanen.
   Hunter är riktigt sympatisk om man jämför med rättsmedicinaren Scarpetta i Patricia Cornwalls serie. Hennes böcker har blivit så ruggiga så jag vill inte läsa dem. Men sån är inte Hunter.

måndag 30 maj 2011

Till 50-talets Kuba

Författaren Cecilia Samartini är född på Kuba men bor i Los Angeles. Om Kuba som det var före Castro handlar romanen "Drömhjärta" och om de två flickorna Nora och Alicia som växer upp i välbärgad miljö.    
    Men efter Castro förändras allt, Nora flyr till USA men Alicia blir kvar.
   Kvar blir också deras vänskap som underhålls genom många och långa brev. Och så en dag reser Nora tillbaka till Kuba för att på något sätt hjälpa vännen Alicia, men inget är så enkelt som hon trott.
   Jag läser det här som en magnifik berättelse om vänskapens styrka, en vänskap som kan besegra det mesta. Det är också en roman som griper tag, en och annan tår lockar den fram.
   Vill man ha ett riktigt ljuvligt läsäventyr att inleda sommaren med så kan denna bok rekommenderas..

söndag 29 maj 2011

Om avlägsna utposter

Jag får be om ursäkt, jag tänker tipsa om en bok som bara finns på engelska. Och det gör jag för att den är så tusans bra.
Det är Simom Winchesters "Outposts", en reseskildring om resor till det brittiska imperiets överlevande reliker som han formulerar det i underrubriken. Det är platser som St Helena, Falklandsöarna, Bermuda, Honkong och Gibraltar - för att nämna några.
Han fångar in stämningar, pratar med människor och försöker förstå hur det är att leva på dessa avlägsna platser. Som flickan som städar hotellet på St Helena. Hon drömmer om att resa till England och jobba men det får hon vänta med. Man måste vara minst 23 år innan man får lämna ön. (Och så tycker vi att vi har krångliga självstyrelselagar!).
Winchester har rest mer än 100.000 miles för att skriva boken, från Antarktis till de karibiska öarna. Han är ett mycket underhållande resesällskap - dessutom får man en bra lektion i engelska.

lördag 28 maj 2011

Bakom fagra fasader

En nyöversatt bok av Donna Leon blir man alltid glad för. Denna amerikanska, som bott och undervisat på många håll i världen, har gjort Venedig till sin olats på jorden. Och hennes kommissarie Guido Brunetti är mångas favorit.
   Men Leon har förbjudit att hennes böcker översätts till italienska. Det kan man väl förstå. Det venedig hon beskriver är långt ifrån turisternas Venedigt. Det handlar om korrumption, som kanske har fått fäste även hos polisen, om hänsynstagande och ryggdunkar, om att lägga ner utredningar som kan bli obekväma.
   För övrigt är det en trend som råder även bland italienska författare, att beskriva "det mörka" Italien.
   I den här romanen - "Om stenar kunde tala" - handlar det om papperslösa invandrare, de som är längst ner på samhällets rangskala. En man från Senegal, gatuförsäljare, mördas på gatan i Venedigs julhandel.
   Är det någonting att utreda?
   Ja, det tycker Brunetti som börjar dra i vissa trådar och finner att det finns många som vinner på att fallet inte klaras upp.Så naturligtvis stretar han vidare, mycket mot chefen Pattas vilja.

fredag 27 maj 2011

Inte en dröm

Nu har jag fått ett signerat exemplar av Theodor Kallifatides "Det gångna är inte en dröm". En bok som författaren kallar en självbiografisk roman.
Den handlar om hur Theo som sexåring lämnade sin by och tog sig till Aten. Det är efterkrigstider och brist på allt, i synnerhet på jobb och pengar. Teo blir en av tusentals utvandrade unga män, Sverige blev hans nya hemland.
Men det finns ingen som kan beskriva dubbelheten som han, att både trivas och ändå sakna, att älska det svenska men längta efter det grekiska.Det är också en bok om hur man erövrar ett nytt språk och hur man blir författare.
Boken är oerhört välskriven. Det finns många  formuleringar man får lust att skriva av bara för att hitta dem snabbt..
Har ni inte läst den här boken så är ni lyckliga, en stor läsupplevelse väntar.

torsdag 26 maj 2011

Passa profilen!

Nytt nummer av Vi Läser har jag fått av min snälla syster i Stockholm, för på Åland finns ju inte tidningen. (men nog 20 olika trädhårds och inredningstidningar!)
På omslaget en Jens Lapidus, advokaten som skriver deckare av Stockholm noir typ. Stor intervju, välskriven. Lapidus hör ju inte till de helt sönderintervjuade - ännu.
Fast jag tycker att den här tidskriften börjat lägga väldigt stor vikt vid ytan, layouten.
Visst, "förändring" är nåt som alla tidningar tror är bra. Men det är farligt att glömma innehåll och djup.
Jag sätter frågetecken för de glassiga sidorna om läsandet i konsten, mycket bild men lite info.
Plus i kanten för intervjun med fransyskan Nina Bouraoui, det är alltför sällan man läser om europeiska författare.
Så jag fortsätter tycka att Vi Läser är hyfsat bra.

onsdag 25 maj 2011

Tystnadens språk

Ja! Där kom den!
En ny bok av en av mina favorithistoriker - Eva Österberg. Hon skriver ofta om ideernas historia, hur varje handling vilar på en idémässig grund. Så är det också med "Tystnader och tider" som kommit nu.
Man tänker inte alltid på det, men visst är tystnad och tigande också ett språk som uttrycker mycket.
Här handlar det om både frivillig och ofrivillig tystnad. Att inte våga tala fast man borde, att tiga av rädsla till exempel.
Som de kvinnor som anklagades för häxeri. Många vågade inte svara på frågor eftersom allt de sade vändes emot dem. Men också när de teg var det till deras nackdel, då hade djävulen satt munlås på dem!
Boken spänner över vida tidsfält, från antiken till nutiden.
Och det är bra, vi behöver lära oss mycket mer om tystnadens språk i en tid som bullrar och larmar -som vår tid gör.

tisdag 24 maj 2011

Babbens bästa bitar

Babben Larsson, ståupp-komiker med vasst bett, har skrivit en alldeles oemotståndlig bok. "Jag vägrar dö nyfiken" heter den och volymen finns även i pocket.
Vad den handlar om?
Svårt att säga. Allt från barndoms- och turnéminnen till Babbens refexioner kring liv och död. Och texterna är genomtrufferade med citat ur Babbens scenshower. På oförfalskat gutemål dessutom.
Det bästa med Babben är att hon kan garva åt sig själv och de misstag hon gjort. Dert enda hon inte kan skämta om är att ge publiken det som publiken vill ha.Som yrkeskvinna är hon dödligt seriös.
Och nog bjussar hon på sig, ur en show från 2008 kommer följande prata:
"Jag tänkte måle om sovrummet i min nye lägenhet. Då sa dem i färgaffärn att man skulle ha grönt där på väggarna, det skulle va lugnade på nåt sätt. Jag sa: Jag är nyskild. Tror du jag vill ha det lugnt i sovrummet?

måndag 23 maj 2011

Döbelnsmedicin och panik

Det finns ordböcker och ordböcker, så att säga.
Just nu gottar jag mig åt Olle Bergmans "Krigiska ord" som Historiska media ger ut.
En riktig guldgruva om man gillar udda ord och uttryck.
Vi som i skolan läste Runeberg fram och bakläges vet vad "Döbelnsmedicin" är, det är en kur som hjälper en på benen för en stund men som bara är korttidsverkande. En sådan fick von Döbeln inför slaget vid Jutas den 13 september 1808.
På slagfältet och i andra knepiga situationer gäller det att inte drabbas av guden Pans inverkan, då får man pan-ik. Då hjälper ingen strategi.
Underhållande och bildande -  hitta era egna ord med krigiskt ursprung. De är många fler än man tror.

söndag 22 maj 2011

Mari bloggar också

Mari Jungstedts nya deckare kommer lagom till sommaren. "Det fjärde offret" är titeln och upptakten är ett värderån i sömninga Klintehamn på Gotland. Sedan är det allt annat än sömnigt.
   Just nu kan man läsa Maris blogg där hon berättar om stort och smått. Adressen är: blogg.yourlife.nu/mari-jungstedt
   Jag blev nästan - men bara nästan - avudsjuk på när hon berättar om sitt avkopplade liv på en takterrass i Stockholm. Men ska det vara så ska det.

lördag 21 maj 2011

Vem är Svensson?

Ingen vill vara en typsik Svensson - ändå är landet Sverige fullt av Svenssöner, mer eller mindre vanliga. TV-jurnalisten Colette van Luik har undersökt Svensson-attityder och redovisar sina åsikter i "Vem är Svensson?"
Ett särdrag för medelsvensson är att han hellre tror på socialstyrelsen än på Gud - fast han/hon bättrar sig på ålderns höst..
Och en vanlig Svensson är självupptagen, gillar inte etikettregler utan tycker att hans åsikt/uppfattning är viktigare. Därför upplevs svenskarna av besökare som buffliga och osmidiga.
Det är en underhållande bok där det ofta finns plats för skratt, många listor över vad Svensson gillar/ogillar är också med.
En kul bok. När får vi någonting liknande om Medel-Eriksson på Åland?

fredag 20 maj 2011

Från Geta till Spanien

OK, jag vet, det blir många deckare den här veckan. Men jag tänker ändå tipsa om en rykande färsk bok, Mikael Paasikivis "Spindeln i stenen" som han ger ut på det egna  Högspänningsförlaget.
MIkael skriver fartiga nutidshistorier som har ebn fast historisk förankring och han har en kvinnlig åländsk kriminalkommissarie som problemlösare.
Första deckaren hadlade om Bomarsunds belägring och om en skatt från då som spökade i nutid och gav ond bråd död. "Guld i blodet" hette den.
I årets bok är det gamla nazister som gömde sig i Spanien efter kriget som bildar en effektiv bakgrund till nutida händelser. Och det hela bygger på en sann historia, författaren som deltidsbor i Spanien, har hittat den slutna dalen Barranco Blanco, en liten bit från Malaga.
En dold konstskatt, ett åländskt fartygsbygge och en gammal tysk man som mördas i Geta - det är ytterligare trådar i den välspunna intrigen.
Vi som är lokala tycker förstås det är lite extra krydda att känna igen sig i de beskrivna miljöerna.

torsdag 19 maj 2011

Kajpe Kviar igen

Visst blir man glad när en favoritförfattares nya kommer ut.
Som Marianne Cederwall, hon som skriver om Mirjam och Hervor, två häxkunniga kvinnor som bor i ett kapell i Kajpe Kviar på Gotland.
Den tredje boken om det omaka paret har kommit nu, "Spinnsidan" är titeln. Och man kan ana sig till att det är kvinnor som inte är särdeles goda som ska dyka upp här. Hervor har redan fått ett varsel.
Det är så bra skrivet och helt eget så man bara rycks med, beklagar att jag tog en så stor tugga i går, sidantalet minskar snabbt. Får hålla igen lite nu så boken varar över helgen.
Väntar i och för sig på Anna Janssons nya, som ju också handlar om Gotland. Men Cederwall är i en klass för sig. Har ni inte redan prövat på hennes Gotlandsmagi så gack och gör det!

onsdag 18 maj 2011

Pärlan på udden

Mariehamn skryter med sin gamla badanstalt som den som var mest på modet.
Fast det är nog inte alldeles sant. År 1879 stod Hangö badhus färdigt och snart byggdes Casino, det som blev Brunnshuset.
Om en spännande och 60-årig epok skriver Birgitta Ekström-Söderlund i nyutkomna "Den kostbara pärlan".
Boken innehåller massor av bilder med hög nostalgifaktor och, till skillnad från Mariehamns badhus som brann ner före 1920, så var Hangö en populär nöjesort ända till kriget 1939.
Sedan gick det på kaputt med det glada badlivet, fast det hittade andra former under 1950 och 60-tal.
Intressant är det att läsa om det ljuva livet i Hangö, om baler och fester och om dåtidens lyxlirare, det är inte så länge sedan men känns som mycket länge sedan.
Förstås finns en massa kända artister som underhöll i Hangö med, som Georg Malmsten odödlig med sin Hangövals.

tisdag 17 maj 2011

Svårt att tro

Varför har den moderna människan så svårt att tro på Gud?
Den frågan vrider och vänder religionsvetaren och fd nunnan Karen Armstrong på i sin nya bok "För Guds skull".
Sedan 1960-talet har religonen tappat betydelse i hela västerlandet, i de muslimska länderna är det tvärtom.
Armstrong tror att detta beror på att människan har fallit för vetenskapens syn på tro. Det du tror på ska kunna "bevisas".
Armstrong vill hellre se tro som att leva och uppleva, samma känsla man kan få inför konsten. Man behöver inte "förstå" en målning för att drabbas av skönhetsupplevelsen.
Armstrong tycker att den moderna människan gör sitt liv fattigt genom den torra förnuftstron.
I stället söker sig människor till allehanda terapier för att nå utomkroppsliga erfarenheter.
Är det klokt?
En sak är klok - det är att läsa den här boken och följa helt nya och nygamla tanketrådar.

måndag 16 maj 2011

Vem tog 15.000 böcker?

Deckare med humoristisk skruv översätts ibland, och tur är väl det.
På det lilla förlaget Massolit ger man ut irländaren Ian Sansom. Hans första bok på svenska heter "Fallet med de försvunna böckerna" (jo, jag vet, det låter som en Enid Blyton- titel) och den är riktigt underhållande.
I centrum står en bortkommen bibliotekarie, Israel Armstrong, klä'dd i skynklig manchesterkostym. Han har lämnat ett jobb som bokhandelsbiträde i London och fått tjänst som bibliotekarie på Irland.
Fast när han väl kommer fram till biblioteket så är det bommat och stängt, fast det har man glömt att berätta. Israel får i stället veta att han ska köra en bokbuss på landsbygden. Fast han upptäcker att alla böcker, 15.000 stycken är stulna. Då bestämmer han sig för att ta reda på sanningen bakom bokstölderna och Israels osannolika resa (som liknar Don Quijotes, fast i buss) tar sin början.
Jag har bara läst ett par kapitel än, men de är lovande.
 Återkommer till boken snart.

söndag 15 maj 2011

Vikingarnas hårda liv

Jag skulle slå upp en sak som jag visste fanns i boken "Vikingaliv" av Dick Harrison & Kristina Svensson.
Och så gick det som det brukar gå, jag blev fast i texten. Hade glömt hur bra boken är, den kom 2009.
Den tar ett helhetsgrepp på just vikingarnas liv, i vardag och fest, borta och hemma. Det finns hur många aspekter som helst på ämnet.
Fascinerande är det att läsa om de fyndrika kvinnogravarna. Att Osebergaskeppet blev två kvinnors sista vilorum och att den ena av kvinnorna hade en stav med sig, en sådan som völvorna (spåkvinnorna) använde. Med sig på färden till andra sidan hade de med sig cannabisfrön i en skinnpung.
Inget nytt under solen.
Men vikingatidens kvinnor var förvisso inga veka stänglar.
Och hur det gick med de trollkunniga senare i historien. Från att ha varit högt vördade för att de kunde se in i framtiden så gjordes de till häxor som torterades och brändes.
Det är väl der som kallas "utveckling"....
I viket fall som helst är det här en mycket bra bok om vikingarnas värld.
Kraniet på omslaget har tillhört Estrid, mor till den mäktige Jarlabanke i Täby.

lördag 14 maj 2011

En historisk fransman

Jag fick en bok i present - jo, det händer ibland - av en vän som vet att jag gillar både krimi och franska romaner. Hos Claude Izner finns båda. Han har skrivit en rad kriminalromaner med handlingen förlagd till sent 1800-tal och Paris.
I "Mordet i Eiffeltornet" hamnar vi i år 1889, världsutställning pågår och Eiffeltornet är nybyggt. Från tornet faller en kvinna mot en säker död på marken. Olycka? Nej knappast, den snokande bokhandlaren  Victor Legris dyker upp som problemlösare och han återkommer i fler romaner, det finns åtminstone ett halvt dussin titlar av honom men bara två är översatta till svenska.
Vet inte om ni läst Izner, berätta i så fall för mig vad ni tycker.
Nu ska jag ta itu med en annan deckare, Mikael Paasikivis andra deckare med åländskt tema. "Spindeln i stenen" heter den och tar oss med till Geta, Mariehamn och Spanien. På tisdag ska jag träffa författaren.

fredag 13 maj 2011

Sluta läsa? - Aldrig!

Igår blev nåntig fel, min blogg publicerades aldrig. Här kommer den:

Jag läste en konstig åsikt idag.
En äldre brittisk skådespelerska sade i en intervju att hon nu, när hon blivit gammal, slutat läsa skönlitteratur. Hon asåg att tiden hon har kvar är för kort för att man ska läsa skönlitteratur.
Det där förstår inte jag.
Skulle det vara bättre att läsa faktalitteratur under resten av livet?
Och i så fall, vad har man för nytta av fakta?
Hon kanske menade att man ska sluta läsa helt, vad vet jag. Det fanns inga följdfrågor som kastade ljus över åsikten.
Jag tyckler inte alls att man ska sluta läsa romaner, poesi och novell. Så fattigt livet skulle bli då!
Jag har just börjat läsa den israeliske författaren Amos Oz´ senaste bok, "Lantliga scener". Det är väl en samling noveller men tillsammans bildar de en hel roman som berättar om människor i byn Tel Ilan. En by som lever upp under veckosluten när stadsborna kommer, annars lever byborna ett inåtvänt liv.
En bok om hur tiden förändra allt och om hur lite vi kan göra åt det. Ingen skriver bättre om de stämningarna än Oz.

onsdag 11 maj 2011

Odödliga Austen







I går skrev jag om en modern satir.
Idag är det dags för en klassisk ironiker -Jane Austen.
Hennes mest älskade roman "Stolthet och fördom" (Pride and Prejudice) har nu kommit i nyöversättning med Gun-Britt Sundström som suverän översättare.
Och boken är så vacker, bunden i mjukt danskt band så att boken är lätt att hålla och läsa. Och omslaget!
På ryggen finns en äkta engelsk ros - nästan lika fin som min Austin-ros på bilden. Åh!
Det är nästan 200 år sedan boken gavs ut först och den fick genast många läsare. Författarens ironiska, ibland sarkastiska ton, balanserar upp kärlekshistorien mellan Miss Bennet och Mr Darcy.
Bara konstaterandet att: "Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru" är suveränt.
Och inte är det så annorlunda idag heller, de rika killarna går åt först. Även om ju ingen skulle medge det...
Det här blir nog sommarens omläsningsbok, Austen är aldrig fel.

tisdag 10 maj 2011

Satir om vår tid

Av en händelse fick jag syn på titeln. "Fru Bengtssons andliga uppvaknande" stod det och en fågel med djävulssvans på omslaget.
   En sådan bok måste så klart undersökas och nu sitter jag här och småskrockar åt Caroline L Jensens satiriska roman.
   Fru Bengtsson är inte alls någon blid gammal dam. Hon är beredd att gå en rond mot den moderna tidens djävulskap i de former den tar sig. Det betyder att många egendomliga händdelser börjar inträffa på gatan där fru Bengtsson bor.
   Det ärt sällan man läser en modern satir över livet som det levs idag. Bara det är en anledning till att läsa boken. Och så slipper man taffligt ihopkomna deckarintriger, som finns i så många böcker.
   Heja, fru Bengtsson!

måndag 9 maj 2011

Obesvärlig sommar

Ja! Nu kom den, Hannu Sarenströms nya bok om mat, odlande och liv.
"Sommarkalas" heter den och hör förstås samman med Hannus "vinterkalas" som kom 2006.
"Nu när sommaren är här ter sig livet så mycket enklare, allt är liksom obesvärligt och vi klär oss i lätta bomullstyger och improviserar till fest så fort tillfälle ges."Så skriver Hannu under avsnittet sommarkänslor.
   Jag håller med, till 100%. Jag är sommarbarn, född första juni, och försommaren är årets bästa tid.
Inte minst i fråga om mat, nu finns det ju färska grönsaker överallt. Bara att njuta.
   Men detta är inte bara en bok om de överdådiga festerna, här finns massor av bra vardagsmat också.
   En bok att njuta länge av, fram till hösten.
   Då kan man övergå till "Vinterkalas"...

söndag 8 maj 2011

All världens historia

Historia är ett viktigt ämne för det hjälper oss att förstå varför världen utvecklas som den gör.
   Men historia är ett väldigt ämne, svårt att överblicka.
   Därför får man vara tacksam för att det finns de som försöker.
   Som Norstedts förlag som ger ut en rad knubbiga och vackar volymer med siktet inställt på just överblick.
   Som "Världshistorien i ord och bild", mänsklighetens hoistoria sammanfattad på 540 sidor. Och alla kontinenter är med.
   Boken är rikt illustrerad, helt i färg, och det finns användbara tidslinjer som ger en god överblick.
Så om man vill friska upp kunskaperna om världens historia så är det här en utmärkt bok.
   En invändning har jag: stilstorleken  är i vissa av avsnitten så liten att den blir svårläst.

lördag 7 maj 2011

Musik, tragik och 1700-tal

Så snabbt det har förändrats, det här med bokutgivning.
För tio år sen komm det mesta av årets nya böcker på hösten. Bara en och annan trädgårds- och kokbok kom till sommaren. Och många pocketböcker.
   Så är det inte längre, maj är numer en stor utgivningsmånad och det kommer massor av böcker. Och så ska man redan nu läsa höstens kataloger och välja vad man vill läsa. Ack ja.
   Men det är ganska roligt ändå.
   Jag har läst ungefär halva "Ljusets dotter", en roman av Elisabeth Nemert.
   Hon skriver lite åt det  nyandliga hållet men här har hon fått till det rätt bra med en roman från 1700-talets Stockholm. I centrum står Maria, en flicka handikappad genom hälta som hon fått när den brutala fadern agat hemnne. Hennes stora tröst är att lyssna på musik, i kyrkan eller vid logdanser. Då är hon lycklig. Och det är musiken som ger henne ett annat liv, ett mycket annorlunda liv.
   Och om musik skriver Nemert bra.

fredag 6 maj 2011

Safari med Homan

1973 kom Jan Mårtensons första deckare och sedan har han bara fortsatt med sina historier om den stillsamme antikhandlaren Homan som alltid syltar in sig i ruggiga brott. Och överlever alla lömska attacker.
   Årets Homandeckare har landat, "Safari med döden" heter den och förstås är miljön afrikansk, delvis. Homan får äntligen göra det han drömde om som barn, se alla vilda djur i afrika på nära håll. Fast det visar sig att människorna är bra mycket farligare än rovdjuren.
   Fast det vet vi ju. Inget djur slår människan i grov rovlystnad.
   Homan skriver i svensk deckartradition. Kultiverad, småputtrigt trevlig och med en rad anmärkningar som skildrar tidsandan. Årets bok är inget undantag.
   En vacker dag när jag får mer tid ska jag sätta mig ner och se om man kan hitta en utvecklingslinje i Homan-deckarna.
   Jag är säker på att man kan.

torsdag 5 maj 2011

200 sidor rosenprakt

Visst är det hemskt! Man blir kall om nästippen när man är utomhus och detta är maj!
Nej, bättre att tina upp inomhus och läsa Kerstin Parks vackra bok "Rosor - en rosenodlares betraktelser" som förlaget Balkong ger ut.
   Det är en förnuftig rosenbok, inte bara glassiga bilder. Författaren berättar om sina mödor som odlare på ett torp som nästan ligger på småländska höglandet. Där kan frost och kyla lätt slå till.
   Hon har en passion för gammaldags rosor och många av de vackraste är namnlösa rosor som hon hittat vid ödetorp. Sedan har hon gett dem namn efter fyndplatsen.Moderna, kinkiga rabattrosor är inget hon satsar på.
   Boken bjuder också på rosens kultur- och odlingshistoria. Man får lära sig använda både rosenblad och nypon i matlagning och så finns det massor av annan lustläsning för rosendiggare.

onsdag 4 maj 2011

Isländsk magiker

Jag gillar den isländske författaren Sjóns sätt att berätta. Egentligen heter han Sigurjón Birgir Sigurdsson (bilden)- då kan man ju förstå att det är enklare med Sjón.Han skriver också dramatik och har skrivit texter åt sångerskan Björk och filmmanus åt Lars von Trier (Dancer in the Dark).
   Hans senaste roman som översatts still svenska är "Skymningsland" och den handlar om någonting så ovanligt som en magiker, en trollkarl och fritänkare, som råkar illa ut när hans sätt att  tänka törnar ihop med kyrkans sätt att se på världen. I botten lär det finnas en sann historia från Islands tidiga 1600-tal när reformationens rigida präster försökte rensa ut allt folkligt ur troslivet. Utan att lyckas helt. Det här är häxjakternas tid.
   Handlingen i romanen är mörk och det finns någonting undanglidande i berättelsen. Just när man tror att man vet vad den handlar om så byter den spår och leder till någonting helt annat.
   Är man alls intresserad av idéers utveckling och av religion så är det här riktigt intressant läsning.
   Tur att det lilla förlaget Alfabeta tar ansvar för det nordiska och översätter Sjón!

tisdag 3 maj 2011

Tid för återbetalning

En av mina favoritförfattare är kanadensiskan Margaret Atwood - allt hon skriver är bra.
    2009 kom hon ut med en liten idéhistorisk bok och eftersom ingen översatt den till svenska så får man lova att läsa den på engelska. "Payback - Debt and the Shadow Side of Wealth" heter den och Atwood resonerar där kring begreppet "skuld" (debt) genom historien. Moralisk skuld för vad människor gjort och den skuld vi staplat genom vår hänsynslösa konsumism. Skulden har förvisso många ansikten.
    Därför är minnet viktigt, understryker Atwood. Utan minne - ingen skuld - ja det är en av vägarna till att göra sig av med skuld på ett bekvämt sätt. Författaren påpekar att i Dantes helvete blir ingenting glömt, att minnas är att lida.
    Det är en otroligt infallsrik och stark text. Bara ett par hundra sidor men vilken tyngd!
   Och så satsar jag en sliten femma på att Atwood blir årets Nobelpristagare.
   Då ska jag utbrista i ett högljutt "äntligen!"

måndag 2 maj 2011

En gammal ökenstad

Simon Scarrows böcker om romerska legionärer väcker nyfikenhet.
I den senaste romanen av honom (som jag skrev om nyss)  hamnade man i klippstaden Petra, en märklig stad inhuggen i klipporna. En hadelsknutpunkt och en plats där karavaner lastade med dyra varor passerade.
Men det finns en annan liknade stad, Palmyra, som låg norrut från Petra i den syriska öknen vid oasen Tadmor.
Palmyra blev snabbt en viktig - och rik - stad som konkurrerade ut Petra.
Om Palmyra har författaren och resenären Göran Börge skrivit en väldigt intressant bok, som jag nu läst. "Palmyra - undret i öknen" heter den.
Och visst är det sorgligt att tänka sig att staden gick under på grund av krigardrottningen Zenobia - som utmanade Rom utan att ha kraft att sätta bakom orden.Palmyrenerna fick betala ett högt pris för Zenobias politik.
Länge var Palmyra en övergiven spökstad men nu har den åter börjat utforskats.
Författaren har bott på Hotel Zenobia...och skrivit en bra bok om staden med det sagoklingande namnet.

söndag 1 maj 2011

Nisti om Merry

En riktigt rolig kåserisamling läste jag i fjol. Den svenskurdiska komikern Nisti Stêrks "Så länge Gud vill och rumpan håller" hette den. En burlesk och fartig samling. Då lovade jag mig att hålla ett öga på Nisti för att se vad hon skriver mer.
   Och det lönade sig!
   Härom dagen kom hennes första roman "Virgin Merry" ut. jag har läst 50 sidor av den och den är underhållande. Handlar om tandläkaren Merry som jobbar på en mottagning i en mångkulturell förort. Där är både persomnal och patienter en salig blandning av personligheter.
   Dessutom vill alla Merrys kvinnliga släktingar att Merry ska gifta sig. Romanen är förlagd till 2010 då Victoria orsakade bröllopsyra. Fast Merrys mamma kalla Victoria för "bredhakan". Är det majestätsbrott månne?
   Visst, den här romanen riktar sig till en yngre grupp läsare och är ganska skruvad, men roligt har man i Nisti Stêrks sällskap.
   Testa får ni se!