Min blogglista

torsdag 31 maj 2012

Vackra Mitt Åland

   Vad har Lill Lindfors, Jan Helin och Caroline af Ugglas gemensamt?
   Jo de älskar Åland och vistas här på fritiden. Och så är de - och åtta personer till - med i en vacker bok som heter "Mitt Åland" och som kommit ut precis nyss.
Det är journalisten Linda Wiktorsson- Lång och fotografen Maria Rosenlöf som gjort boken och förlaget Isaberg i Sverige som ger ut den och det är roligt att läsa om hur olika de ser på vårt örike och hur mycket de, var och en för sig, är fästa vid det.
"Jag har alltid varit lycklig på Åland" sägrer internationellt kände designern Stefan Lindfors.
"Här finns ett så otroligt lugn" säger Caroline af Ugglas som älskar det avsides belägna och oelekrifierade torpet hon och maken bebor.
   Ja, det är en intressant bok, inte minst för "oss som bor här" att få höra andra tala om oss.
   De har gjort ett bra jobb, tjejerna Linda och Maria. Hoppas de gör fler liknade böcker.

onsdag 30 maj 2012

Tillbaks till favoriten

Jag har skrivit om amerikanska deckarförfattaren Diane Mott Davidson (bilden), hon som kombinerar
 passionen för matlagning med passionen för deckarjobb hos Goldy, populär cateringkvinna i Aspen Meadow i Colorado.
   Tre av hennes böcker har getts ut på svenska och dem hittar man på bibliotek. I min hylla står bland annat "Med mord på menyn" som heter "Dying for Chocolate" i original. Den har jag köpt på bokrea för 57 finska mark i tiden, enligt prislappen.
   Det är en bra bok och jag gillar beskrivningen av småstaden. Som småstadsbo märker man att mycket är gemensamt för alla småstäder. Fast Mariehamn har inte så mycket våldsbrott som Aspen Medow - tack och lov.
   I den här boken har Goldy och hennes son flyttat in hos en rik kund för att Goldy ska kunna känna sig trygg för de attacker som hennes våldsamma ex-make utsätter henne för. Men lugnet är bedrägligt i det fina villakvarteret och döden lurar om hörn. Läs gärna en kulinarisk deckare i sommar. På engelska finns 16 olika titlar av Davidson.

tisdag 29 maj 2012

För stadsvandrare

   En riktig pärla är den, Fredric Bedoires nyutkomna "Stockholms byggnader". En bok som handlar om arkitektur, byggnader och stadsbild. Rikt illustrerad med nytagna bilder och även Stockholms förorter är med.
   Totalt över 850 byggnader presenteras och boken är ordnad stadsdelsvis.Naturligtvis har boken informativa kartor.
   Boken är lite för tung att bära med sig på stadsvandringar, bättre är det att läsa den före eller efter vandringen och få intrycken fördjupade.
   Oj oj så mycket udda kunskap man får av att läsa boken, man kan ju imponera på vem som helst om man börjar citera den här!

måndag 28 maj 2012

Sommartankar

   Första dan på semestern - aaah!
   Det är då  jag tar fram boken Sommardikter och hittar en Alf Henrikson som är mitt i prick. "Grönan äng" heter dikten som ingår i samlingen  Medan göken tiger.

Människan skådar med andakt hur hela naturen
kläder sig grön och sträcker små blomster mot skyn.
Vad skall icke då de vegetariska djuren
tänka och känna vid denna aptitliga syn!
De har ältat sin sura konserv och sin cellulosa
men vinterns bedrövliga tid är omsider förbi.
De ska slippa stå inne och idissla torka och prosa.
De ska tugga violer och doftande, skir poesi.

   Precis så känner jag mig, jag ska ta stora tuggor av sommaren när den är som bäst nu i juni.

söndag 27 maj 2012

En förskräckande tid

Två unga historiker, Annika Sandén och Erik Pettersson, har skrivit en både upplysande och skrämmande bok om det sena 1500-talets historia. "Mot undergången" heter den och det är en fanatsisk lutheransk biskop - Angermannus - som står i centrum för den. Åtskilliga gånger under läsningen har jag tänkt på fanatiska mullor som vill styra staten enligt religonens bud.
    Många tyckte att  Europa  vid 1500-talets slut  hade det tillstånd som skriften talade om det djupast tänkbara förfallet, det sista skälvande skedet i människornas historia och hela jordens existens, där den yttersta dagens hårda dom nu  stod för dörren. Tyvärr var allting människornas fel. Det hejdlösa syndandet hade vredgat Gud. Och nu kom straffet. Än var det krig och pest och svält.
    I Sverige fanns två personer som ville ta itu med eländet, det var  riksföreståndaren hertig Karl och ärkebiskopen Abraham Angermannus. Han fick  fullmakt att visitera riket för att i socken för  döma och bestraffa de syndfulla. Han satte igång med ett av de mest värsta uppfostrings- och utrensningsprojekten i Sverige-Finlands historia.  Den blev startskottet för en uppgörelse som skulle ta en ände med förskräckelse och slutade med att Angermannus råkade i onåd och flydde, bland annat till Åland.
   Välskrivet, överraskande och infallsrikt - precis som en populärhistorisk bok ska vara.

fredag 25 maj 2012

Religion som rättighet

    Nu har vi pingst och den helgen var förr den andliga hänryckninggens tid.Människan ska se bortom de egna gränserna och mot andra verkligheter. Få är det väl som lägger den betydelsen i dagens pingst.
Men är man intresserad av andlighet och de konfliktytor som uppstår när kulturer och religioner möts så har jag hittat en intressant bok. "Är religion en mänsklig rättighet?" av Hans Ingvar Roth.
   I fokus står frågan om religion som mänsklig rättighet. Var går gränsen för religionsfrihet? Vad händer om den krockar med andra rättigheter? Och kan man uppfatta religionsfrihet som att man bör få slippa alla religiösa uttryck i det offentliga rummet?
    De frågor som boken tar upp är slöj­debatten, Muhammedkarikatyrerna, religiösa friskolor samt religiös familjelagstiftning. Brännande frågor som inte har enkla svar. Därför är det bra att tänka sig in i helt andra utgångspunkter för att få en bättre debatt.
    Lite omständlig är den nog den här boken men det får man ta. Det finns ändå ingen quick fix som svar på titelns fråga.

torsdag 24 maj 2012

Huss och gängkrigen

   Helene Turstens tionde bok om kriminalinspektör Irene Huss har kommit och den är riktigt bra.
"I skydd av skuggorna" heter den och skuggorna som lagt sig långa över Göteborg är de kriminella mc-gängen som lever av knarkhandel och beskyddarverksamhet.
   Att de hamnar i krig med varandra gör inte livet säkrare för vanligt folk. Här börjar det med att Irene Huss man, krögaren Krister som är nybliven restaurangägare, krävs på beskyddarpengar och utsätts för attentat. Sen följer händelserna slag i slag fram till det actionfyllda slutet.
   Tursten skriver om en verklighet som är vardagsmat i nyhetssändningarna idag, råa mord, skottlossning på öppen gata och ett vardagligt våld man inte sett maken till. Finns nog skäl att fundera över hur man fått den här utvecklingen och hur länge det dröjer innan den dyker upp på Åland.

onsdag 23 maj 2012

Mississippis råa verklighet


    Det här är amerikanskan Hillary Jordans debutbok, "Mississippi" heter den på svenska men originalets titel "Mudbound" säger mer, för de som bor på farmen det handlar om är fast i lera och regn.
    Romanen börjar 1946, då  flyttar Henry och Laura  från storstaden till en bomullsfarm i Mississippideltat.  Henrys kärlek till lantlivet delas inte av Laura, som sliter hårt med att uppfostra deras två barn under sträng övervakning av sin hatiske, rasistiske svärfar. När det regnar stiger vattnet och slukar bron som leder till staden.
   Efter krigets slut återvänder två unga män från Europa för att hjälpa till med arbetet på farmen. Jamie McAllan, bror till  Henry och Ronsel Jackson, sonen till en av  de svarta dagverkarna som bor på farmen. Den osannolika vänskapen med de två unga männen kommer att dra in dem alla i en  tragedi.
    Boken drivs mot sin oundvikliga final genom allt kortare kapitel, som om ödet var en i hasorna.
   Det är en rå men skicklig berättelse som man får ta del av och man ryser när man tänker på att det bara är ett drygt halvsekel sedan det som beskrivs hände. Bra är det att Historiska Media breddat utgivningen och också ger ut romaner med historisk koppling.

tisdag 22 maj 2012

Pommern blir kapad!

   Mikael Paasikivi är ett riktigt stjärnskott på Ålands glesa deckarhimmel.
   Precis nyutgiven är den sista delen av Ålandstrilogin med Ulla Johansson som problemlösare, "Med blodet som band" heter den.
   Handlingen är rafflande och här löper trådarna samman från hans tidigare böcker. Den åländska emigrationen spelar en roll och förstås kommer Juan Pérons föglörötter med i historien.
   Men när girigheten och guldtörsten ska skildras så måste man ta till extraordinära medel, därför är slutet rafflande med klenoden Pommern som kapas där den ligger vid kaj!
   Ett minst sagt originellt stilgrepp.Masn hinner nästan bli änglig innan sista sidan är vänd.
   Vill man läsa in ett djupare innehåll i trilogin så handlar den om att Åland aldrig varit isolerat utan jämt befunnit sig i världshändelsernas mitt. Och där det går att göra affärer, där hittar man ålänningar.
   Bilden ovan av Mikael och Pommern togs av Ålandstidningens fotograf Rebecca Eriksson.

måndag 21 maj 2012

Kerouac på väg igen

Den har kallats generationsroman, Jack Kerouacs (1922-1969) roman "På väg" som nu kommer ut i ny översättning av Einar Heckscher. Romanen hörde till den obligatoriska läsningen, det hörde till att man visst vad den handlade om. Romanen som kallats beat-generationens viktigaste och "beat" stod för slagen, den slagna och rotlösa efterkrigsgenerationen som jagade runt över hela USA efter kickar genom, droger, sex och jazz.
   När jag läste den första gången var mitt betyg ett mja. Men jag slka ge den en chans igen, läsa den som en fiktiv självbiografi över den franskättade killen - föräldrarna kom från Quebeckprovinsen - som aldrig fann sig till rätta. Han dog alltför tidigt av skrumplever och blev en myt inom ungdomskulturen. Kerouac har inspirerat många, inte minst Ulf Lundell när det gäller berättarstilen.
   Själv har han sagt att han ville skriva en modern Domn Quijote-skildring, en jag på väderkvarnar och illusioner.
   Det har han lyckats med och den här pocketen får bli en av sommarböckerna i år.

söndag 20 maj 2012

Dags för Venuspassage

   Den 6 juni klockan 03.30 börjar en händelse som är stor i den astronomoiska världen: för sista gången det här århundrandet kan man se planeten Venus röra sig förbi solen som en liten prick. Klockan 07.47 är Venuspassagen över.
    Nästa gång detta inträffar är i decemner 2117 - och dit är det långt.
   "Jakten på Venus" heter den brittiska historikern Andrea Wulfs bok och i den berättar hon om hur vetenskapsmän över hela världen slog sig samman i slutet av 1760-talet för att studera hur lång tid det tog för planeten Venus att passera solen. För första gången skulle det vara möjligt att beräkna avståndet till och mellan planeterna i solsystemet. Men hindren var otaliga: krig, pirater, pest, iskyla och djungelhetta. Många satte livet till för att utforska Venus passage.
  Boken är välskriven, faktaspäckad men inte tung och det är människorna som står i centurum. Och nog förvånas man över hur långt människor var beredda att gå för ett skådespel som varar någon timme.

lördag 19 maj 2012

Välkommen Gamasche!

   Äntligen! Får jag lust att ropa när kanadensiskan Louise Pennys suveräna serie om kommissarie Gamasche börjat översättas till svenska. Verkligen inte en dag för tidigt.Jag har lyssnat på ljudboksvarianten med Tomas Bolme och den är bra.
   "Mörkt motiv" (Still Life) inleder serien och handlingen är förlagd till byn Three Pines, än gudsförgäten by nära Montreal med en befolkning som består av både fransk- och engelskspråkiga.
   När pensionerade lärainnan  Jane Neal hittas död i skogen, skjuten med en pil rakt genom hjärtat en kylig höstdag. är det ingen som förstår varför någon dödat den omtyckta gamla kvinnan,.Den rutinerade kommissarien Armand Gamache får uppdraget att lösa fallet. Lokalbefolkningen är fullständigt övertygad om att det hela är en tragisk olycka, men snart är kommissarie Gamache och hans team lika säkra på att någon ville röja henne ur vägen. Många har jämfört Penny med Agatha Christie men det stämmer inte. Pennys skildringar är mörkare och mer komplicerade än Christies, även om det handlar om bymiljöer.

   Louise Pennys böcker har sedan debuten 2006 toppat många försäljningslistor och det finns ett halvt dussin romaner i serien om Three Pines. Hoppas att förlaget håller ut med översättandet och inte bara ger upp. Så har det ju tyvärr gått med utmärkta författare som Lindsay Davis och Sara Paretsky som inte kommer på svenska längre.

fredag 18 maj 2012

På god väg

   Jag läste en inspirerande artikel i en månadstidning om hur nyttigt det är att vandra. Alla spänningar löser upp sig och hjärnan blir nästan som ny. Och nog drömmer väl många om att bara ge sig av, ut och gå, en lång pilgrimsvandring.
  För de flesta blir det bara en dröm men om man vill hålla den vid liv kan man med fördel läsa Tom Tiainens bok "På god väg" där han beskriver sin vandring från Le Puy i Frankrike hela den långa vägen till Santiago i nordvästra Spanien. Han säger att man inte kan fortsätta sitt liv som förut sedan man tagit pilgrimsstaven och det har han nog rätt i.
   En så mäktig upplevelse kommer man inte ifrån  livsvandringen blir en annan sedan. Bara att läsa boken väcker tankar och man ser hur skrämmande mycket ytlighet som omger det dagliga livet.
   Tänk att bara få vandra iväg från det...

torsdag 17 maj 2012

I björkarnas tid

   Jag älskar björkar, i synnerhet de som finns just nu med vita stammar och skir grönska. Och liljekonvaljer får gärna växa under björkarna. Det är nog för att jag är ett tidigt junibarn som jag älskar den skira grönskan.
   Och jo, jag vet att pollenalergiker har det svårt. Men det kan inte rubba min kärlek till nyutslagna björkar.
Lennart Sjögren, öländsk poet i mästarklass skriver vackert och gåtfullt i dikten Glädjen, som slutar så här:


Men de som var glada och talade om glädjen
var varken hårda
eller hade förbund med glömskan.
De förvånade mig
jag tyckte de liknade björkar
och andra svårbeskribara träd
i sommarens början.

Vill man läsa mer av Sjögen kan man läsa "Fågeljägarna" eller "Sent - tidigt".
Det finns många fler samlingar av honom. Läs någon!

onsdag 16 maj 2012

Ännu fler mammor

Jag skrev det ju tidigare, det är som om mamma-böckerna bara drösar ner över mig. Nu sitter jag med Doris Dahlins "Till mamma på mors dag" som handlar om hur mammor och döttrar dansar en evighetsdans, fast på så olika vis.
Här är dottern  Reseda, och månaden innan hennes mamma skulle fylla åttiofyra år dog hon mycket plötsligt. Och nu står dottern där med hennes lägenhet full med porslinsfigurer, buckliga kastruller och lappade men rena kläder. Än en gång är hon städerskans dotter, det hon en gång var.
Fast Reseda har lyckats med sin  klassresan. Hon är nu läkarhustru och ekonomichef. Men när hennes mamma dör faller hennes liv samman. Alla gamla minnen kommer tillbaka, allt  hon har varit med om, och allt hon har sett.
   Elisabet, som  växte upp i samma småstad som Reseda, flyttade till Stockholm. Hennes mor är inte död, men har blivit som ett barn igen. Och som ett barn säger hon det som inte får sägas,det som har förtigits i alla år. Då brister det för Elisabet och fastän hon är psykolog kan hon inte hjälpa sig själv.
   Det här är en roman om kvinnor av min generation som är lätta att känna igen. Engagerande och vital, läs den!

tisdag 15 maj 2012

Roligaste biologen

   I fjol kom jourhavande biolog Lars-Åke Janzon ut med boken "Hur mycket blåst klarar en fluga? där han svarar på ett urval av frågor som människor ställer. Nu kommer han med uppföljaren "Varför kan inte potatisar gå" (och det har man ju alltid undrat).
   Man får läsa om snokars sexliv, varningsfärgade djur och en gam som gripits i Saudiarabien, misstänkt för att vara en israelisk spion(!).
   Man får också  fakta som balanserar upp  löpsedlarna som larmar om Thailands giftiga maneter och "mördarhajarna" i Sharm el-Sheikh. Här kan man sjunka in i en värld av självlysande stubbar och tjurar som ser rött och konsten att spåra.
    Här finns roliga små faktarutor med värdelöst vetande som är bra att ha och olika myter om djur.Lukas Möllersten har illustrerat den här boken med mycket uttrycksfulla tecknade djur. På stående fot utnämner jag den här boken till årets roligaste och mest galna naturbok.
  Läs den vettja! I stället för att bara stå där och undra.

måndag 14 maj 2012

Om och med Cohen

   Det jag fäste mig vid var titeln: "Mannen som förstörde mitt liv - en bok om Leonard Cohen". Den är skriven av Peter Linforss, poet och översättare, och han berättar om hur han först mötte Leonard Cohen på den grekiska ön Hydra och hur vänskap uppstod.
   Titeln på boken är ett skämt, poeter emellan, och Lindforss ger en fördjupad bild av Cohens texter och mentala universum. Och alla vi - och vi är många - som kan texterna till Bird on Wire och Tower of Songs och alla andra odödliga sånger, vi har en högtidsstund med boken.
   För Cohen är inte den som viker ut sig i intervjuer och berättar om sina känslor. Det gör den här boken smått unik för att den bjuder på snabba porträttskisser av en person med stor integritet. Gillar ni Cohen så gillar ni boken och visst kan man höra hans raspiga röst i textraderna.

söndag 13 maj 2012

Om Homo economicus

    Homo Economicus - den ekonomiska människan, är huvudpersonen i vår tids stora berättelse. Berättelsen om att människan i grund och botten är en ekonomisk person.
    Det tar journalisten och debattören Katrine Kielos, knuten till Aftonbladet, upp i sin nyutkomna bok "Det enda könet".
   En Homo Economicus är rationell, objektiv och oberoende. Ekonomerna hävdar att detta rimmar väl med grundläggande mänskliga drag. Men allt som karakteriserar Homo Economicus är egenskaper som vi i hundratals år har lärt oss att associera till manlighet. Är det en slump?
   Nej, det tror inte Kielos.
    Den ekonomiske mannen dominerar i debatten. Det finns inget språk som tas på lika stort allvar som ekonomins och det appliceras på allt större delar av vårt liv. Samma typ av ekonomisk analys som förklarar priset på purjolök, eller biogas. Med hjälp av ekonomi kan man räkna ut rubbet.Homo Economicus är inte bara en man. Han är det enda könet.
   Kielos skriver med engagemang och ilska, hon är teoretiskt väl påläst när det gäller filosofi och statistik. Men jag saknar steg två i boken. Hur ska vi kunna stoppa den manliga dominansen i ekonomin och hur ska vi få demokratin högre värderad än ekonomin?
    Om det sägs ingenting och det är bokens svaghet. Annars läser jag den gärna fär den är välskriven och medryckande -men den pekar inrte på möjliga lösningar.

lördag 12 maj 2012

Yasuragi och mord

   Sofie Sarenbrant - en av de nya "drottningarna" på svensk deckarhimmel - har kommit ut med sin tredje bok. "Vila i frid" heter den och handlingen är förlagd till lyxiga och japanskinspirerade Yasuragi Hasseludden i Stockholm, en plats för dem som har råd att betala för exklusivt spa-hotell.
   Men någonting bubblar unde ytan. En känd skådespelerska hittas medvetslös här, ett gammalt par dör och så följer ytterligare ett dödsfall. Många möjliga lösningar presenteras oc författaren håller läsarna på halster ända till sista sidan - och det är bra. Inte ens poliserna har stelnat till stereotyper - det tackar jag för.
   Miljön är annorlunda och författaren är bra på att iaktta och beskriva relationer, faktiskt en riktigt bra deckare att försjunka i.
   Vill man veta mer om författaren kan man besöka hennes blogg: www.sofiesarenbrandt.se

fredag 11 maj 2012

Vem är mor - egentligen?

   Jag vet inte varför det är så men ibland träffar jag på böcker på ett visst  tema hela tiden. Jag skrev en krönika om mammor och mammarollen förra veckan och plötsligt finns det mammaböcker överallt.
Konstigt eller logiskt - jag vet inte.
   I min hand har jag fått något så sällsynt som en koreansk roman översatt till svenska. Författaren heter Kyung-Sook Shin och romanen, som gjort stor succé i Sydkorea och nu är på väg att översättas till många språk, heter "Ta hand om min mor".
    Den berättar om en mamma som försvinner på Seouls järnvägsstation, bara är borta ur familjens liv. Romanen berättas av fyra berättare, familjens röster och mammans röst. Frågan som sakta formuleras är om man, egentligen, känner de som är nära. Kan de leva ett hemligt inre liv och bara välja att gå sin väg?
   Det är en ömsint roman men samtidigt en som nyper till om hjärteroten. För frågan kvarstår: känner man sin mamma, egentligen.
   En riktigt bra och tänkvärd roman om känslor som är allmängiltiga.

torsdag 10 maj 2012

Många intryck

   Jenny Björklund är en ung finlandssvensk författare och hennes andra roman - "Bara gå" - har just kommit ut.
   Huvudpersonen är en ung juridikstudent  och fragment ur hennes tillvaro bildar en sorts berättelse. Det handlar om att söka sig in mot vuxenlivet och att inte stå ut med det. Det handlar om frånvaro och rädsla för närhet.Hon funderar mycket på val och på slumpens roll, om hon borde styra mer eller om man bara ska följa med. När det känns som värst ska man bara gå, gå tills man slutar känna, gå tills inget annat finns kvar.
   En liten melankolisk roman som räcker en hand mot flanörslitteraturen för hundra år sedan, fast dagens vandrare är mer luttrade, väntar inte så mycket. Det är ju bara att gå.
   Svårt att förhålla sig till texten. Den är stilistiskt stark men den flyter mig förbi, finns ingen krok som hakar i just mitt läsaröga. Det är som om det här svala förbiglidandet nästlat sig in i min läsning.
  

onsdag 9 maj 2012

Vän och främling

   Jag tänker fortsätta med att vara europeisk, i går var det Bodil Malmstens Frankrike. Idag blir det en av Tysklands mest lästa författare, Uwe Timm, som står i tur.
Det är det lilla förlaget Thorén & Lindskog, som specialiserat sig på att översätta moderna tyska författare, som ger ut "Vännen och främlingen". Det är en minnesbok och en dokumentär skildring av de händelser som ledde till den stora och ungdomliga proteströrelsen 1968 i hela Europa.
   Det var i juni -67 som studenten Benno Ohnesorg sköts till döds i Berlin vid en demonstration. Benno blev snabbt en martyr och en frontfigur för studentrörelsen. Senare skulle rörelsen spåra ur i militanta fraktioner som Röda Armén, men om det visste man inget sommaren 67.
   Timm och Benno var skolkamrater och författaren går här bakåt i tiden till 50-tal och 60-tal, en tid i Tyskland då auktoriteter sällan trotsades och skuggor från nazitiden låg kvar. Det är en varlig mental kartläggning av tiden. Timm har tidigare gjort en liknade tidsresa och utforskat sin brors liv, en bror som var aktiv nazist. "I skuggan av min bror" heter den boken.
   Det är livsviktiga minnen som Timm tar upp, smärtsamma men alltför viktiga för att få falla i glömska. För om man glömmer det man lärt av erfarenhet så kan dåtidens misstag upprepas. Och Timm är en stark berättare med sinne för detaljer och hans böcker är i hanterligt format, lite under 200 sidor.

tisdag 8 maj 2012

Bodils fjärde loggbok

Som jag har väntat på den, Bodil Malmstens fjärde loggbok. Men idag kom den, mörklila och med titln ""Och en månad går fortare än ett hjärtslag".
    Det är  en berättelse om ett liv som skymtar på Bodils blogg. Livet på bloggen är inte privatliv, loggböckerna är inte bloggböcker, loggböckerna börjar där bloggen slutar och innehåller också texter från andra håll. Och bilder.
    När boken börjar är Bodil kvar i "staden efter Finistère. Men trots Atlanten som brusar, trots grannarna, trots  skrivandet, läsande och det franska språket, trots allt som är bra, är hon på väg därifrån, till Sverige.
  Och i Sverige finns det mycket som gör Bodil galen. Som löpsedlarnas språk som ropar: Tittarna sviker Melodifestivalen!
När det i stället borde står att det är Melodifestivalen som sviker tittarna.
   Och devalveringen av orden svek och svika: Svikande är en livsfråga, inte en Melodifestival.
   Det är för sådana formuleringar man älskar Bodil.
  PS: Kolla gärna Bodils blogg, jag har den som en av favoriterna nedan med länk till !

måndag 7 maj 2012

Annat sätt att se

   Med häpnad har jag läst Elin Lindqvists bok "Fukushimas färger - åtta röster om katastrofen i Japan". Häpnad för att de människor man får möta i boken inte talar som vi västerlänningar som bullrar högt om katastrof om tåget är föresnat eller någon självklar service haltar lite.
   De människor som drabbades av tsunamin som förstörde kärnkraftverket i japanska Fukushima den 11 mars i fjol har ett annat sätt att se.
   Författaren har samarbetat med japanska journalisten Yuko Ota och fotografen Yoshikazu Fukuda, besökt de härjade områdena och fört långa samtal med människorna.
   Den förödelse som drabbade Japan var obeskrivlig. På bilderna tagna långt efteråt ser man förvridna rester av vad som varit välmående fiskebyar och små städer. Allt utplånat som av en jättes hand.
Ändå talar människorna om att gå vidare, om de förändringar som blir följder av det inträffade och om vikten av att minnas Fukushima.
    Det är en viktig och berörande bok som Elin Lindqvist skrivit. Läs den!

söndag 6 maj 2012

Är det sanningen?

   Riikka Pulkkinen, född 1980, är Finlands nyaste litterära stjärna. Hennes andra roman Sanningen, som nu kommit på svenska, nominerades till Finlandiapriset . Den har sålts i över 70 000 exemplar och översätts nu till över tio språk.
    Men varför har så många tagit romanen till sig? Kanske för att den på ett universellt sätt berättar om hur man kan hantera förlust och rädslan för förlust.
   En äldre kvinnan, Elsa ,är döende i cancer och flyttar hem för att avsluta sitt liv i sin egen miljö. Hennes man Martti, dottern  och barnbarnen försöker vänja sig vid tanken på att de kommer att förlora henne. Och nu vill Elsa tala ut med dem, en i taget.
    I takt med att mamman blir alltmer skör och tynar bort känner dottern  hur hennes barndomsminnen börjar glida henne ur händerna. Hennes egen dotter Anna är i sin tur upp­tagen av att fantisera kring andra människors öden. Alla försöker de fånga minnet och hitta nyckeln till det rum där minnena kanske finns. Och sanningen, som alla söker, den kan ha många ansikten.

   En vacker och välskriven berättelse som är tillräckligt kärv i tonen för att inte falla ner i sentimentalitetens hotande grop.

lördag 5 maj 2012

Vad då litteratur?

   Alla vi som läser och skriver ställer med ojämna mellanrum frågan: Vad är litteratur.
   Det har författaren och kritikern Ulrika Kärnborg tagit fasta på och skrivit boken "Vad är litteratur - och 100 andra jätteviktiga frågor". Det är bokförlaget Lagneskiöld som ger ut en serie vad är-böcker och de är både nyttiga och roliga.
    Boken är uppbyggd så att först ställs en fråga och så ger författaren svar; ett superkort och ett längre. Varje fråga får en sida, inte mer, så det är inget uppdrag för svammelpettrar.
   Kärnborg är både rolig och bitsk. På frågan Vad kostar ett mästerverk svarar hon: Alldeles för mycket.  I det längre svaret påminner hon om att författaren aldrig kan skicka en faktura till sina läsare, som ju andra med kreativa yrken gör.
   På frågan Är författare sympatiska? är det korta svaret: Dessvärre sällan. I det längre skriver hon att om man mot förmodan skulle ha varit trevlig någon gång så slutar man med det när man märker hur nonchalant ens böcker tas emot.
     Det här är en riktig pärla för bokälskare. Tyvärr tar den slut för fort.

fredag 4 maj 2012

Gammal odlingskunskap samlad


    En bok för nostalgiker? Ja kanske.
     Men också en bok för alla som tröttnat på tips om "quick fix" för trädgården. Det fungerar ju sällan med snabba knep. Ska man ha riktig nytta av trädgården måste man förstå sig på den.
   Med avstamp i den klassiska glansperioden för trädgård  som i Storbritannien kallas för viktoriansk tid och i Norden  motsvaras av perioden från sekelskiftet 1900 fram till första världskriget, berättar Elisabeth Svalin Gunnarsson i "I trädgårdsmästarens spår" om smarta odlingsknep för såväl små och stora trädgårdar som balkonger och terrasser. Inspiration till boken har hon fått av sin farfar som var trädgårdsmästare av den gamla sorten.
    Förr i tiden visste man hur man sparar och tar vara på regnvattnet i trädgården, hur man odlar på liten yta, hur man kan bli i stort sett självförsörjande på grönsaker även med en liten trädgård. Vikten av att satsa på uthålliga och inhemska växter var också självklar. Frågor som är minst lika viktiga idag för den miljömedvetne odlaren men tyvärr kunskap som gått förlorad.
   Boken är rikt illustrerad, både med foton och med äldre illustrationer. En riktig pärla till trädgårdsbok är det.

torsdag 3 maj 2012

Te, kärlek och litteratur

Helen Simonsen är en engelsk författare som bor i USA och hon debuterar med en originell kärleksroman om udda människor som inte längre är så purunga."Major Pettigrews sista chans" heter den.
    Och major Ernest Pettigrew är en gentleman av den gamla stammen. Korrekt uppträdande, plikten och äran samt en omsorgsfullt tillagad kopp te är tillvarons grundpelare. Som änkling lever han ett inrutat pensionärsliv i en liten by i Sussex på den engelska landsbygden.
    En morgon ringer det på dörren just när majoren fått veta att hans yngre bror har dött. Utanför står mrs Ali, ägaren till den lilla speceriaffären i samhället. Det här blir början på en oväntad vänskap.
    På ytan har majoren och mrs Ali inte mycket gemensamt, men så upptäcker de att de båda älskar böcker och i synnerhet Kiplings romaner. De kan sitta i timmar framför brasan och diskutera. Trots olika bakgrund dras de till varandra och till slut inser de båda att de är mer än vänner.
   Det är en varm och mänsklig berättelse, lite i Alexander McCall Smiths stil men med en egen berättarton.

onsdag 2 maj 2012

I Tokyos natt

   Det finns de som faller handlöst för japanen Haruki Murakami, som läser allt av honom.
   Nån riktig fan är inte jag, men jag läser honom ibland. Och hans senaste bok på svenska är absolut mycket läsvärd. Det är kortromanen "Efter mörkrets inbrott"på drygt 200 sidor.
   Handlingen, om man kan kalla det så, utspelas under en natt i Tokyo. De två systrarna Eri, som inte kan vakna, och Mari som inte kan somna står i centrum.Mari träffar jazztrombonisten Takahashi på ett hotell och de är som tvillingsjälar. Men medan den här underliga natten träffar Mari många människor.
    Men frågan är varför Eri sover. Och kan hon byta plats med Mari?
   Murakami använder sig av ett filmiskt sätt att berätta, klipper ihop scener och gör välavvägda hopp. Vill man börja läsa Murakami är det här en bra bok att börja med.

tisdag 1 maj 2012

I Augusts spår

   Ni har kanske blivit trötta på Strindberg? Inte konstigt, för det är väldigt mycket om August S just nu, det är ju i år 100 år sedan han dog.
    Men jag hittade en annorlunda och användbar Strindberg-bok i hyllan från 2004. En man kan ha glädje av på utflykter. Det är "Vandra med Strindberg" av Anita Persson. På bilden ses hon bakom August i papp.
  Författaren är etablerad guide på stadsvandringar och här har hon lagt upp 12 Stockholmsprmenader i Strindbergs spår. Dessutom tar hon läsarna med till Stockholms skärgård, som ju Strindberg älskade. (Fast den kärleken var inte besvarad, i synnerhet inte efter "Hemsöborna".
   Persson är mycket påläst och ger många citat så man kan höra hur författaren själv beskrev platserna. Förstås finns här kartor och adresser men framför allt finns Strindberg själv med i boken.