Riikka Pulkkinen, född 1980, är Finlands nyaste litterära stjärna. Hennes andra roman Sanningen, som nu kommit på svenska, nominerades till Finlandiapriset . Den har sålts i över 70 000 exemplar och översätts nu till över tio språk.
Men varför har så många tagit romanen till sig? Kanske för att den på ett universellt sätt berättar om hur man kan hantera förlust och rädslan för förlust.
En äldre kvinnan, Elsa ,är döende i cancer och flyttar hem för att avsluta sitt liv i sin egen miljö. Hennes man Martti, dottern och barnbarnen försöker vänja sig vid tanken på att de kommer att förlora henne. Och nu vill Elsa tala ut med dem, en i taget.
I takt med att mamman blir alltmer skör och tynar bort känner dottern hur hennes barndomsminnen börjar glida henne ur händerna. Hennes egen dotter Anna är i sin tur upptagen av att fantisera kring andra människors öden. Alla försöker de fånga minnet och hitta nyckeln till det rum där minnena kanske finns. Och sanningen, som alla söker, den kan ha många ansikten.
En vacker och välskriven berättelse som är tillräckligt kärv i tonen för att inte falla ner i sentimentalitetens hotande grop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar