Huvudpersonen är en ung juridikstudent och fragment ur hennes tillvaro bildar en sorts berättelse. Det handlar om att söka sig in mot vuxenlivet och att inte stå ut med det. Det handlar om frånvaro och rädsla för närhet.Hon funderar mycket på val och på slumpens roll, om hon borde styra mer eller om man bara ska följa med. När det känns som värst ska man bara gå, gå tills man slutar känna, gå tills inget annat finns kvar.
En liten melankolisk roman som räcker en hand mot flanörslitteraturen för hundra år sedan, fast dagens vandrare är mer luttrade, väntar inte så mycket. Det är ju bara att gå.
Svårt att förhålla sig till texten. Den är stilistiskt stark men den flyter mig förbi, finns ingen krok som hakar i just mitt läsaröga. Det är som om det här svala förbiglidandet nästlat sig in i min läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar