Det här är den ocensurerade versionen som ges ut och i texten framträder en bild av uppgivenhet och tristess. Marken är så vattensjuk att till och med mullvadarna drunknar och boskapen dör. Det är inte alls någon munter historia men nog en nyttig påminnelse om vad som pågick bakom de putsade fasaderna i östdiktaturerna.
1987 lämade hon detta och bosatte sig i Västberlin. Och jag skriver VÄSTberlin fast staden numer har sitt gamla namn - Berlin. Men för Herta Müller och många andra så var det definitivt till väst de flydde, öst hade de fått nog av för länge sen.
Kolla in Annika Lyths fina svartvita omslag, hon har gjort alla Müller svenska omslag i den här strama svartvita formen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar