Nya Läckberg

Halvvägs igenom Camilla Läckbergs nyaste bok "Änglamakerskan" så måste jag säga att den griper tag i läsaren. Glidningarna mellan ett historiskt då och händelser i nuet griper in i varandra och författaren har gjort bra research - precis som Erica Falk i böckerna.

   Här handlar det om ett ungt par som kommer till ett skärgårdshus som de ska rusta upp. Med i bagaget har de tragiska minnen och det visar sig snart att någon vill det unga paret illa. Ett försvinnande från  huset 40 år bakåt i tiden spökar också i handlingen, ingen i Fjällbacka har glömt. Frågan är hur mycket de minns...

   Jag tycker att det är orättvist med den elaka tonen mot Läckberg. Hon är ambitiös och noggrann och skapar bra intriger. Varför då ständigt upprepa elakheten att hon "skriver som Nicke Lilltroll talar" - för det gör hon inte.

   Jag minns nämligen Nicke som en barndomens radioupplevelse.

   En god portion avundsjuka finns nog inblandad i kritiken. Framgång retar många, tyvärr.