En del går på pilgrimsvandring till Compostella, andra går tillbaka i sitt eget liv. Till den gruppen hör Karin Thunberg.
Tidigare har hon skrivit om sin mamma och hennes mentala ohälsa som man inte kunde prata om. Nu går hon tillbaka i sitt eget liv i boken "En dag ska jag ta mig någon annanstans". Till de unga åren i Malmö och det första äktenskapet. En konventionell tillvaro med Hyland i tv och husmanskost på bordet. Utan minsta revolutionära drag.Boken slutar med att karin sätter sig på tåget till Stockholm.
I fjol reste författaren bokstavligt talat tillbaka till sitt 70-tal för att upptäcka att det mesta var förlorat. Bara ibland får hon skymtar av sitt unga jag och minns hur det var - minnesskärvor gömmer sig överallt.
För läsare ur samma generation kommer man att höra instämmande "visst, så var det" medan yngre läsare misstroget skakar på huvudet. Utan att inse att år 2011 kommer att vara hopplöst passé år 2032.Så vi som gillar Thunbergs lätt mollstämda ton och goda iakttagelseförmåga, vi njuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar