"Från våra fönster kunde vi se det mesta av vad som försiggick. Armenierna gingo ej ut, de förhöllo sig alldeles stilla, och det var först när soldaterna trängde in i de sönderskjutna husen, som desökte att värja sig så länge som möjligt. Följande dag sågo vi soldaterna föra grupper av kvinnor och barn genom staden, blodiga, sårade. När så den ena efter den andra föll ned sårad, var en soldat genast färdig att slå till med bösskolven. Aldrig kan jag glömma den synen."
Det kunde vara en ögonvittnesskildring från dagens Syrien, men det är den svenska missionären Alma Johansson, som 1915 arbetade bland armenier i staden Moush när folkmordet på armenierna i Turkiet startade.Ett folkmord som envetet förnekas av den turkiska nationen idag och som turkiska medborgare kan fängslas för om de hävdar att detta har inträffat.I Göran Gunners nyutkomna bok "Folkmordet på armenier - sett med svenska ögon" (Artos förlag) ges en fyllig redogörelse av de bestialiska grymheter som begicks när ottomanernas Turkiet skulle rensas från oönskade element.
Det är en helt nödvändig och väl underbyggd bok, men man blir så sorgsen av att inse hur lite "den fredliga omvärlden" kan göra mot en målmedveten härskare. Då som nu sitter rätten i änden på spjutskaftet, eller bössan...
Skriver ett utdrag ur min kommande artikel i HLFÅ (Historielärarnas förenings årskrift) om hur liknande frågor får omvärlden att bara stå vid sidan och titta på. Det här var Socialdemokratens korrespondent som skrev från en session i Nationernas förbund ang. världssamfundets hjälp till Armenien: "Men de civiliserade nationerna tittade på varandra en smula skamsna visserligen och viskade var och en för sig sitt svar till rådet: ’Visst måste Armenien hjälpas. Det är en förpliktelse mot mänskligheten att hjälpa Armenien. Det får inte ske att Armenien inte blir hjälpt. Men varför skall jag göra det? Varför skall jag? Varför skall jag?’ ljöd det från alla håll. ’Varför skall just jag utsätta mig för risken och behaget att sticka min näsa in i denna rövarkula?’ Och så stodo de där alla de civiliserade nationerna på stranden runt det drunknande folket, var och en med sin räddningslina i handen. Men ingen ville eller vågade kasta ut av fruktan att själv bli dragen ned i plurret."
SvaraRaderaSamma sak kan väl sägas nu 90 år senare om Syrien och FN.
Finns mer att läsa om på http://www.folkmordet1915.se
Rekommenderar varmt även Klas-Göran Karlssons nyutgivna bok "De som är oskyldiga idag kan bli skyldiga imorgon : det armeniska folkmordet och dess efterbörd". Lättläst men högst informativ: http://www.bokus.com/bok/9789173535304/de-som-ar-oskyldiga-idag-kan-bli-skyldiga-imorgon-det-armeniska-folkmordet-och-dess-efterbord/
Tack for boktipset!
SvaraRaderaOch just inställningen "varför ska jag och inte någon annan" sätts ju systematiskt i system när det gäller överträdelser. Vi har ju inte glömt Balkankrigen heller.