Ramarna är det inget fel på. Almedalsveckan pågår i Visby och "alla" är där liksom en stridbar debattredaktör från Sveriges största kvällstidning. När hon, Erika Malm, hittas mördad i sitt hotellrum börjar många hemligheter avslöjas. Om dubbelliv och dubbelmoral, om vad som är bara yta och vad som är innehåll i livet. Spåren leder snabbt till Roma teater och en karismatisk skådespelare med avgjort kvinnotycke.Men Anders Knutas, han som ska leda brottsutredningen, han blir alltmer Wallander-lik. Trött och omotiverad med bara dystra tankar. Han får akta sig för att gå ner sig alltför mycket i det träsket.
Jungstedt berättar flyhänt och med bra tempo. Men slutet! Vilken helt osannolik upplösning!
Jag hade gärna köpt förklaringen att den försmådda kvinnan från Roma hade tagit en gruvlig hämnd, men det här, att bara föra in en person som just inte varit aktiv i handlingen tidigare och låta honom vara den som kvittar allt - det sväljer inte jag.
Bättre intrig och upplösning kan man kräva av en så rutinerad författare - jämför bara med Helen Tursten till exempel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar