Avslutande delen

   Kanadensiska Margaret Atwood är en av mina absoluta favoriter. Men när det gäller hennes utflykt till en dystopisk, fantasylik värld så är jag inte så förtjust. Det blir för tydliga fingervisningar om läsart, Atwood är ju annars bra på att hålla möjligheterna för tolkning öppna.
   Sista delen av trilogin heter "MaddAdam", de tidigare delarna är "Oryx och Crake" och "Syndaflodens år"..
    En farsot har svept fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna , en vänligt sinnad humaniod art som framställts med bioteknik för att ersätta människo­släktet. Deras fiender är paintballarna.
    Överlevarna i civilisationens ruiner ställs inför många nya hot och möjligheter - kan mänskligheten få en andra chans, fast vi misslyckades så grovt med den första?
   Romanen berättad med svart humor och det behövs för Atwood tar här läsarna djupare in i en oförutsägbar och iskall dystopisk värld. Visst kan man läsa romanen som ett memento, att mänskligheten är på god väg att utplåna den värld vi har, men jag är inte övertygad om undergångens utseende. De som lever får väl se...