
Efter tiden på Katarina sjukhus kommer hon att tillbringa resten av sitt liv på olika institutioner, i gränslandet mellan dröm och verklighet. "Hör ni det alla! Jag är den största konstnären!" utropar Ester Henning när hon tvångsintas på Katarina sjukhus 1916.
Det här är en rå och brutal skildring fylld av blod och tårar. Men också av poesi och drömmar. Frågan är varför kvinnor som ville skapa så ofta trycktes ner och ansågs galna. Bara det manliga skapandet var sunt. Fast verkligheten berättar en annan historia.
Jörgensson skriver bra om nordliga trakter, Sandviken är hennes litterära nav. Har ni inte läst "Bergets döttrar" än så gör det, det är en härlig berättelse om kvinnor som arbetar och tar sig fram, mot alla odds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar