Olof Lagercrantz skrev dagbok i nästan hela sitt liv. Det var, säger
hans anhöriga, ett sätt för honom att leva. Han gjorde anteckningarna
sent på kvällen, oftast i form av små katalogkort sorterade i kortlådor.
För det mesta var skrivningarna korta, tillfälliga och olika teman
blandades. Han kunde i ett och samma stycke gå från några ord om
kollegan Tingsten till noteringar om vad som just då hände i köket strax
intill. Han ändrade aldrig ett ord i sina anteckningar, som på det
viset ofta fick en annan karaktär än hans publicerade texter.Det får man veta när man läser utmärkta "Vid sidan av - Olof Lagercrantz, möten med författare från fyrtiotal till sjuttiotal" där Stina Otterberg och Richard Lagercrantz gjort ett urval från anteckningarna. . Där finns exempelvis anteckningar om Karin Boye, Artur Lundkvist och Maria Wine, Johannes Edfelt, Erik Lindegren, Ulf Linde och Pär Lagerkvist.
Olof Lagercrantz var en nyckelperson i sin samtid. Inte bara för att han hade stor makt i svenskt kulturliv utan för att han också hade personliga relationer till stora delar av författareliten. Förutom inblickar i tidens litterära nätverk och glimtar från familjens vardagsliv, ges även förklaringar till Olof Lagercrantz betydelse som kritiker och kultur- och chefredaktör för DN.
Det finns udd i mycket av det han skriver. Han noterar våren 1956 att Herbert Tingsten kommit hem brunbränd från en resa. "Från Ceylon skrev han tre usla artiklar som hade lämpat sig för Folkskolans läsebok" tycker han om det.
Bokens förord har skrivits av Horace Engdahl.
v
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar