Nobelpristagaren Patrick Modiano är en njutbar författare och att Norstedts nu ger ut hans roman "Villa Triste" från 1975 är riktigt bra. Boken brukar räknas
som en av hans viktigaste romaner, levandegör på
ett förföriskt sätt frågor om förlorad ungdom, identitetssökande och
tidens oberäknelighet. Romanen torde ha verklighetsbakgrund i fråga om miljön, Modiano och hans bror var under kriget skickade till lugnet vid den schweiziska gränsen.
Det handlar om Victor Chmara som arton år gammal sin tillflykt till en liten bad- och
kurort vid schweiziska gränsen för att undkomma militärtjänsten och
Algerietkriget. Flera år senare återvänder han till platsen och börjar då minnas den
lyckliga tid då han " gjorde sin debut i livet". Han minns sommarnätterna i Villa
Triste, den nyckfulle René Meinthe, skådespelerskan Yvonne Jacquet och
hennes Grand danois, de vådliga färderna i Meinthes sportbil och
kvällarna på Casinot.
Vad man fäster sig vid är de sparsmakade personteckningarna och omsorgen om detaljer som får en hel tid att leva upp så att det blir "något av det mest raffinerade som
den nutida romankonsten har att uppvisa." som Horace Engdahl skriver i förordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar