En stark tjejroman

  Johanna Thydell  skriver  ungdomsromaner som är mitt i prick, som Augustvinnande "I taket lyser stjärnorna".

    Med den tidiga vårbokfloden kommer hennes nya roman, "(M)ornoitologen" som har Moa i centrum. Och Moa har det utmärkt, tack så mycket. Hon bor med sin pappa, pappas fru Susanne och sin älskade lillebror Lucas. Sedan finns vapendragaren och bästa vännen Otto. Livet leker, himlen är blå. Men Moas mamma Hedvig försvann utan ett spår när Moa var två år gammal, men det är inte direkt något Moa går och grubblar över. En dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig.

   Att Moas försvunna morsa vill hux flux träffa Moa, men aldrig i livet att hon tänker skutta in i en famn som försvann för fjorton år sedan. Det vore visserligen bra med en förklaring. Men Hedvig ska inte få inbilla sig att Moa vill ha något med henne att göra. Ett möte ska det bli, inget mer. Så hon kan skälla ut mamman åtminstone. Men det blir inte som Moa tänkt sig, börjar man slira på sanningen kan det gå hur som helst.

    Johanna Thydell har skrivit ännu en ungdomsroman som är originell, fräck, förtvivlat sorglig och förtvivlat rolig på samma gång. Hon fångar med absolut tonsäkerhet både språk och känslokast hos ungdomar som befinner sig på skarven mellan barn och vuxen.