Över en avgrund

   "Resa över avgrunden" är Birgitta Lindqvists trettonde bok och den är självupplevd. Den handlar om chocken hon fick när maken sedan länge, Herman Lindqvist, valde bort henne för en yngre kvinna. Viss, namnen på aktörerna är utbytta och berättelsen kallas roman men handlingen är självupplevd. 
   Det är en berättelse om flykt och överlevnad. Vem är denna kvinna som en mörk vinternatt måste ställa livet mot väggen för att ge det en chans att visa henne att det trots allt är värt att leva? Trots skammen att inte kunna älska och att inte vara älskad. Och trots vetskapen att hon inte är den viktigaste personen för någon. Allra minst för sig själv.
      Hon flyr tomheten, packar sin väska och beger sig ut på en ensam och oförutsägbar resa över en avgrund, som hela tiden hotar henne. Men genom möten med människor lär hon sig att kärleken finns i många former och att livet är värt att leva. Hon finner glädje i detaljer och lär känna nya sidor av sig själv som öppnar för en större frihet.Och det viktiga, att hämnden hon så ofta planerar skulle drabba henne själv också.
   Hon berättar historien om att det en gång var en kvinna, som satt vid kanten av ett stup med sin bästa väninna, solen sken och deras ben dinglade över kanten. Plötsligt ställde väninnan en fråga:   "Om du måste kasta ner antingen din man eller dina barn i avgrunden, vad skulle du välja då?" "Jag skulle kasta ner barnen", svarade kvinnan.
      Så stark var hennes kärlek till mannen vid hennes sida, att hon var beredd att offra sina barn för hans skull. Så mycket större upplevde hon därför hans svek, när han lämnade henne för en annan kvinna...