Bli en asfaltängel?

  Johanna Holmströms nyutkomna roman heter "Asfaltänglar"och handlar om samtiden konflikt mellan tradition och modernitet.
  Sarah är finlandssvenska och jobbar på resebyrå och har konverterat till islam. Sina kvällar tillbringar hon online där hon diskuterar religiösa problem med sina muslimska trossystrar. Hon låser in sin dotter Leila i lägenhetens trygga förvar om nätterna, men lämnar fönstret olåst.
   Sarahs man Farid är invandrare från Maghreb-regionen. Han har skämt bort sin äldsta dotter Samira men nu börjar snaran dras åt kring henne - hon är giftasmogen. Han är starkt förankrad i sin nordafrikanska kultur, men har aldrig brytt sig om att läsa Koranen.
  Men Samira vill skapa sig ett eget liv, studera, gå på klubbar och förälska sig i den hon vill som andra finska tjugoåringar. Hon flyttar hemifrån, blir av med mödomen och försöker förverkliga sin egen form av islam.
  Lillasyster Leila är femton år. Osynlig i skolan, läser om kändisar och hänger på stan. Hennes bästa vän Linda är en förstaklassens pinuppa älskar Brintney Spears och alla pojkar som älskar henne.  
   Samtidigt planerar Farid för Samiras bröllop.En familjeroman om patriarkatets makt, kulturkrockar och det smärtsamma i att slitas mellan identiteter. Det som de här flickorna är mest rädda för är att bli asfaltänglar; flickor som knuffats eller hoppat från balkonger för att de dragit vanära över den patriarkala familjen. Sånt händer då och då.
    Holmströms flickor är starka och smarta, hemmastadda i ett hårt samtida Helsingfors av metrotunnlar, rasistiska vaktfirmor och köpcentra. Med rasande energi, humor och ilska slår de sig fram. Men hur långt räcker deras vänskap - egentligen? Det är många brännande frågor som avhandlas här och de kommer att fortsätta vara problematiska länge än.

En lovsång till lättja

  Dan Rosenholms nya bok "Trädgårdshandbok för lata" kan bli räddningen för den som gärna vill ha en prunkande trädgård, men föredrar häng­mattan och hamocken framom spade, gräsklippare och skottkärra. Med sin långa erfarenhet vet han att man kan få en vacker trädgård med en minimal arbetsinsats.
    Han delar här med sig av sin kunskap och ger handfasta råd, ofta med glimten i ögat. Om hur vi ska göra för att slippa klippa gräset stup i ett och hur man kan bli vän med mossan i gräsmattan - den är ju mjuk och grön, hur vi anlägger en rabatt så att ogräset inte har en chans att överleva, och vilka rosor som nästan inte kräver någon skötsel, men ändå blommar rikligt flera gånger per säsong. 
   Alla växter behöver inte heller vara äkta, varför inte satsa på några underhållsfria kaktusar i plåt? Och alla växter behöver inte heller planteras direkt på marken utan sköts betydligt mer lättvindigt i en pallkrage eller en kruka. Den utsökt vackra magnolian kanske verkar väl exklusiv och svår, men Dan Rosenholm ger här initierade tips om hur även den kan trivas utan allt för stor insats. När hösten kommer kan de lata fortsätta ta det lugnt, det finns nämligen många insekter, fåglar och fjärilar som är glada och tacksamma över att få kalasa på fallfrukten.
  Boken är illustrerad med Dan Rosenholms egna härliga trädgårdsbilder. Och det bästa rådet i boken är: Den som INTE lyder råd är vis. 
   En trädgård sköts bäst enligt eget huvud.

Spökryttare i Normandie

  Jag har dragit ut på läsningen så länge jag kunnat av Fred Vargas senaste bok, som jag läst på engelska. Orkar inte vänta på att den eventuellt kommer på svenska. Hade gärna läst den på originalspråket franska men kan inte hitta den.
  "The Ghost Riders of Ordebec" tar oss med till en liten by i Normandie. Lugn och sömnig, visst, men under ytan bubblar det av starka känslor.
  Vargas, som är hitoriker från början, tar en myt från 1000-talet som avstamp. Den handlar om en spökarmé som rider genom Ordebec och förebådar ond bråd död.
Ryttarna plockar upp människor som begått brott men förblivit ostraffade och de som ses i visionen kommer att dö. Bara en person i varje generation i Ordebec har förmågan att se ryttarna och nu är det Lina Vendremont som sett dem. Och det första dödsfallet inträffar.
   Lindas mor söker upp kommissarie Adamsberg i Paris, för hon är rädd för att dottern ska råka illa ut. Och förstås kan han inte hålla sig från fallet där en kallblodig mördare tar historien till hjälp för sina dåd.
  Samtidigt tornar andra problem upp sig på jobbet, och kommissarien försöker också vänja sig vid att han är far till en tjugoåring - Armel.
  Vargas har tre gånger vunnit det internationella priset Silver Dagger och hon är definitivt värd alla pris hon får. Och oj vad jag saknar hennes välbeskrivna normandiska värld, det här var en riktig höjdare.

Ordna fest à la vintage

   De populära mode- och vintagebloggarna Linda Hansson, Louise Lemming och Emma Sundh presenterar sju olika teman för fest i nyutkomna" Vintageparty", en förföriskt vacker bok som


tar avstamp i sent 50-tal och i 60-talet. I boken finns beskrivning på hur man syr sig en klockkjol - och ack ja, de var mode i ungdomen. Jag minns en röd med härlig vidd.
    Vintagebröllop och temafester med utgångspunkt i Do It Yourself-rörelsen, är en stor trend i USA och Storbritannien. Nu tar författarna konceptet till Sverige och använder svenska referenser. Visst, vi som varit med ett tag kan tycka att originaltiden var bättre - vi var ju unga då. Men ingen mår dåligt av lite verklighetsflykt heller.
   Det är bara att ta till sig av de vackra bilderna, finurliga tipsen, läckra recepten, inspirationen för sminkning, frisyrer och kläder och en nypa av din egen kreativitet gör det perfekta partyt möjligt.
    Miljömedvetenhet, budget och man tager vad man haver är utgångspunkt för idéerna.
   Författarna uppmuntrar oss också att ta till vara våra originella och genuina miljöer. Låt festlokalen utgöras av en folkpark, en vacker gammal lada, en vindpinad brygga, en ungdomslokal på landet eller en blommande äng och bygg din fest på teman sprungna ur historiska traditioner - allt för att skapa nya och personliga traditioner.

I den lila åldern?

"När åren börjar ila
klär sig tanterna i lila"
  Vem som skaldat så vet inte Cecilia Hagen men hon håller med om att det stämmer. Lila är en fin färg för dem som passerat 60-strecket. Hon har skrivit några böcker tidigare om Kulla-Gull-generationen, som växte upp med böckerna om Kulla-Gulla, och som nu nått mogen ålder.
  Hagens nya bok heter "Kulla-Gullas lilla lila - Ett manifest för blivande pensionärer och  riktar sig till den som står i slutet av sitt yrkesliv eller redan blivit pensionär. Det är en  rolig och lätt syrlig ABC-bok för blivande tanter och alla andra. Fylld av tänkvärda, inspirerande och oväntade tankar om pensionsåldern skriver Cecilia Hagen på sitt oefterhärmliga sätt om alltfrån Barnbarn och Bostad, Choklad och Champagne till Ilska och Inkontinens. Hon diskuterar Erica Jong och Jane Fonda, Nora Ephron och nätdejting och grunnar över Mat och Motion ... och på P självaste Pensionen. 
   Mest handlar det främst om att försöka glädja sig åt friheten istället för att drabbas av pensionsångest. För vem är man när man inte längre har ett arbete att gå till? När man inte har något annat svar på den första fråga  "Och vad sysslar du med?" än: "Jag är pensionär". 
   Det kan säkert vara knepigt för många av oss. Är man ensamstående kan det bli lite ödsligt att vanka omkring mol allena hemma, är man inte ensamstående kan det bli minst lika knepigt att vanka tillsammans med någon annan dagarna i ända. Eller kanske vankar man överhuvudtaget inte och tiden räcker knappast till.
  En hoppfull liten bok och betydligt mer underhållande än Maos lilla röda - en bok som många kullagullor träffat på... 

Leffler ut ur skuggorna

  I fjol kom Monica Laurtitzens stora biografi över Anne Charlotte Leffler (1849 - 1892). en kvinnlig dramatiker som var mer spelad än strindberg men som sedan negligerats.
   Nu kommer ett urval av Lefflers noveller , hör till hennes skarpaste texter. Hon diskuterar alkoholism, lesbisk kärlek, föräldraskap, sexualitet och moral, ämnen, utan även ett som svensk litteratur aldrig tidigare hade diskuterat så rakt på sak.
   "I krig med samhället och andra texter"  är en samling med Lefflers bästa noveller. Urvalet har gjorts av Claudia Lindén, FD i litteraturvetenskap, som också skrivit introduktioner till texterna. Samlingen innehåller också ett romanutkast som - om Leffler fått leva - kanske skulle ha blivit Sveriges första lesbiska roman. Fast hon var nog för tidigt ute för samtiden både hyllade och föraktade hennes radikala idéer.
   Bra är det att Leffler lyfts fram ur skuggorna. Alltför länge har Strindberg fått vara den enda rösten som skildrar det slutande 1800-talets samhälle och samliv, ur sitt perspektiv. Det är alltid bra med flerstämmighet.

Lang i välbekant miljö

  Nummer två i Norstedts nyutgivning av Maria Lang är "Farligt att förtära, en deckare som utspelas i en för författaren välbekant miljö. ett läroverk. Lang var ju själv både lärare och rektor vid en flickskola i Stockholm.
   Det är examenstider på Stockholms Stadsläroverk och förberedelserna pågår för fullt inför den stora vårfesten med middag, dans och så kvällens clou: den traditionsenliga teaterföreställningen. I slutscenen faller hjältinnan ned på scengolvet till rungande applåder men det hör inte till pjäsen - hon har blivit förgiftad med cyankalium.
   Puck och Einar Bure  undervisar båda på läroverket och kommissarie Christer Wijk är snart på plats. Men knappt har han kommit dit förrän han gör en hemsk upptäckt, under scenen ligger ännu en död elev.
  Den första nyutgivna Lang som kommit i vår är "Mördaren ljuger inte ensam" och "Inte fler mord!" kommer snart. Gillar man pusseldeckare så är böckerna att rekommendera, Lang lägger stor vikt vid mysteriernas uppbyggnad.