Vargas är skrämmande bra

 Denna kväll med snöstorm är det bra att kura inomhus, tända en brasa och dra för gardinerna. Nå, det senare behövs inte, rutorna är igensnöade. All man ser är vitt.
   Just nu ska jag börja läsa "Okänd kontinent" av Fred Vargas (bilden), deckardrottning i den franska republiken. Hon är dessutom historiker och arkeolog med medeltiden som specialområde. Hon är trefaldig vinnare av Storbritanniens främsta deckarpris, har översatts till ett stort antal språk och sålt mer än 10 miljoner böcker världen över.
   Tre av hennes böcker har tidigare kommit ut på svenska hos Wahlström & Widstrand men från och med hösten 2012 tar Sekwa förlag, specialister på fransk litteratur, över utgivningen av Vargas böcker.
  Här är det kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg som förväntar sig en lugn tredagarskonferens i London. Men så dyker det upp ett stort antal skor, arrangerade i en ordentlig rad, utanför den gamla barocka kyrkogården Highgate Cemetary. Det hade inte varit så konstigt - om det inte funnits avhuggna fötter kvar i skorna. Tillbaks i Frankrike hamnar Adamsberg i en utredning av ett bestialiskt mord i en finare förort. Därifrån leder de vindlande spåren vidare mot en gammal legend om vampyrer och vampyrjägare, och mot en okänd kontinent där ingenting längre är som man trodde...

Moral i Lappmarken

 "Kautokeino, en blodig kniv" är Lars Petterssons debutbok och den fick ett hedersomnämnade när Svenska deckarakademin delade ut pris nyligen.
   Det är en  thriller om motsättningarna mellan tradition och modernitet och om moral i ett minoritetssamhälle. Vilka rättsbegrepp ska råda på Finnmarksvidda och kan det traditionella samiska samhället ha samma moral som det svenska Sverige? Det är ju fortfarande svårt att se samerna och deras traditionella näringar som en del av det moderna samhället.
 Genom att  Anna Magnusson, som arbetar som biträdande åklagare, reser till Kautokeino efter flera års frånvaro sätts denna konflikt i ljuset. Hennes mormor har ringt och bett henne komma och rentvå kusinen Nils Mattis, som är anklagad för våldtäkt. Mormodern är desperat, familjen kan inte klara sig utan Nils arbetsinsats på fjället. 
  Men när Anna läser polisutredningen blir hon fundersam. Hur ska hon ställa sig i konflikterna? Hon har ju svårt att avläsa den främmande omgivningen. Vem ligger bakom de dödsfall som inträffar medan hon är där och vilka är det som vill röja henne själv ur vägen?
  Boken var först skriven som filmmanus, och det märks på berättarstilen. Snabba klipp för handlingen framåt.

Alltid samma snö..

Herta Müllers nya bok "Alltid samma snö och alltid samma farbror" är en essäsamling med budskap och skärpa. Müller är en av få brinnande och passionerade Nobelpristagare på senare år. Just i dagarna har hon kritiserat årets litteraturpristagare Mo Yan i skarpa ordalag. Och hon vet vad hon talar om när hon skriver om diktaur och tvång i totalitära stater, uppvuxen som hon är i diktaturen Rumänien.
  Man kan säkert tycka att det är opassande att en pristagare kritiserar en annan. Jag för min del tror att hon inte kan låta bli, hon sitter inne med för smärtsam kunskap.
  I den här boken finns artiklar, föredrag och tal som har tillkommit under de senaste femton åren. Här finns texter från tiden före, men också efter det att hon tilldelades nobelpriset i litteratur. Berättelsen om hur det gick till att smuggla ut manuskriptet till debutromanen, liksom ett hyllningstal till författaren  DDR-dissidenten Jürgen Fuchs. Dessutom ett antal tidigare aldrig publicerade texter, bland annat en som tar upp det faktum att även den av henne så beundrade Oskar Pastior under en period tvingades verka som informant åt den rumänska säkerhetstjänsten Securitate.
   Mycket bra är hennes invigningstal från bokmässan i Göteborg i fjol. Müllers stränga och klara blick ser igenom alla diktatorsfasader, från Mubarak till Lukasjenka och kinesiska ledare "med hamsterblick". En mycket läsvärd bok, även om den inte är "glad".

Emmas debutroman

   En intressant debut gör drygt 20-åriga Emma Pemberton från Helsingfors med romanen "Kom". En roman hon vann Söderströms "intrigromantävling" med.
  Inte för att jag riktigt vet vad en sådan roman är, jag tycker att det här är en roman om relationer, en med mycket dialog. Men intrig, tja. Romanen förs fram genom träffsäker dialog.
  Det handlar om Erika, Katja, Thomas, Martin, Not. Fem unga människor i dagens Helsingfors som genom försök och misstag kämpar för att stå nära en annan människa. De inser det svåra i att kombinera människors viljor och känslor, och att det enkla ordet "kom" kunde hjälpa dem avsevärt. Men det kan vara så otroligt svårt att säga.
  Vissa av dem går ännu kvar i gymnasiet, andra läser på inträdesförhör, en jobbar i kassa. De dricker, röker, går på skrivarkurs, har sex, skvallrar - men vad lever de för och vad går allt ut på?
  Pemberton lyckas väl med att beskriva livet på knivens egg, de där åren när alla val verkar vara ödesbestämda. Ska bli spännande att se hur hon går vidare med sitt skrivande.

Det är min typ!

 Har ni någonsin tänkt på hur viktiga typsnitten, alltså bokstävernas utseende i tryck är?
Nej, kunde just tro det. Det är inte det första man tänker på. Ändå är de en företeelse vi alla kommer i kontakt med och använder dagligen men som få verkligen vet hur man hanterar. Typsnitten är själva verktyget för att vi ska kunna ta del av andras tankar på tryckt papper eller på dator- eller smartphone-skärmen. Utan typsnitt hade du inte kunnat läsa det här, skrivet i Times.
   Och efter att ha följt med Simon Garfields resa genom typsnittens historia tycker man annorlunda. Han låter oss möta skaparna bakom klassiska typsnitt som Futura, Helvetica och Verdana, och berättar om hur Times New Roman, Garamond och Courier kom till. Han låter oss till och med ta del av den inte helt rumsrena historien om stilen Comic Sans.
 I kväll är det ju utdelning av Augustprisen, får se vilka som vinner och vilka som försvinner. Genuint underlig är nomineringen av Zlatan-boken, hoppas verkligen att inte den vinner.
  Deckarakademin, som delade ut pris i helgen belönade två av mina favoriter, Åsa Larsson och Peter Robinson. Vackert så. Men jag tycker nog att det varit rättvisare att belöna Tove Alsterdahl för hennes urstarka norrbottenskildring "I tystnaden begravd". DEN är bra.

Helt tidlös historia

 Kortromanen "En lång vinter" är en av irländaren Colm Tóibíns starkaste berättelse.Den utspelas i en
utspelas i en liten bergsby i Pyrenéerna på 50-talet. Men det skulle lika gärna kunna vara i fjol eller för hundra år sedan. Historien är helt tidlös och handlar om människor som lever i den kargaste av miljöer, utlämnade åt naturen och den egna kraften att klara sig. Varför kommer jag att tänka på Kökar, som det var på 50-talet?
  Unge Miquel har återvänt efter värnplikten och nu är det dags att vinka av den yngre brodern. Pappan säger inte så mycket men håller ordning på fåren som precis vallats ner från bergssluttningarna inför den stundande vintern. Det är modern som håller samman familjen och ser till att alla får mat och att det blir städat.Men en dag märker Miquel att modern tycks smyga iväg när de är nere i byn och handlar.
   Snart blir också han varse det som alla tycks ha vetat länge men ingen talar om, att modern är alkoholist. Kort därefter uppstår ett våldsamt gräl mellan föräldrarna och dagen efter är modern försvunnen och den första snön faller. 
  Det tar bara någon timme, sedan råder full snöstorm och det är frågan om liv och död. Vädret i Pyrenérna är både våldsamt och snabbt växlande.

En flodvåg av sprit

   1919 infördes förbudslagen införs i Finland med målsättningen att torrlägga samhället på all sprit. De styrande hoppades på så sätt få bukt med alkoholproblemen och räknar med att fängelserna skall börja tömmas.Men effekten blir den motsatta. Under de 13 år som lagen upprätthölls, till 1932, dränktes landet i en våg av sprit, våghalsiga uppköpare tog sig ut till de estniska båtarna som låg på internationellt vatten och förde i land sprit som snabbt hittade köplystna kunder.
  I kölvatten följde sociala  problem med våldsdåd, kriminalitet, korruption och samhällsförfall.
Våldet trappades upp mellan de internationella smugglarligorna och de finländska myndigheterna, båda sidor var skarpt beväpnade och båda sidor skaffade sig snabbgående farkoster.Längs hela den långa kusten och på Åland pågick den lönsamma men farliga smugglingen.
  Om den dystra epoken har K-G Olin skrivit en väldokumenterad bok som defintivt tvättar bort bilden av smugglare som romantiska gentlemän. "Brännvinskriget. Sprit, smuggling och samhällsförfall under Finlands förbudstid 1919 - 1932" heter boken.
  Den är informativ och lättläst, innehåller massor av foton från tiden och förstås finns här många smugglarhistorier.