Nu, när vintern segat på så långt att våren kan anas dåär längtan efter våren det som håller mig upp.
Jag tänker liljekonvalj, luktpion, enkla buskrosor och fågelsång.
Och så dyker jag ner i alla trädgårdsböcker. Susanna Widlundhs bok om pioner vill jag inte vara utan. Visste ni att man kan torka pioner som eterneller? Det visste inte jag. Och så skriver hon att man med gott samvete kan ha pioner i vas, de står sig lika länge inne som ute. Och pioner är ju så fina i blandade buketter. Tycker nästan att jag kan ana doften redan... fast det var nog önsketänkade.
Nu gäller det att stå ut med de sista vinterveckorna. Jag är bra nyfiken på hur min kinesiska buskpion klarat sig. Den blommade första gången i fjol.
Och tänk på vad Piet Hein skrev: Svart mull blir gul krokus - det är rena hokuspokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar