Vems röst hörs?

Av en ren slump hittade jag Horace Engdahls bok "Beröringens ABC" i pocket.

Boken är från tidigt 90-tal men det tycker inte jag gör någonting för boken handlar om frågor som alltid är aktuella för bokläsare. För vem berättar man? Hur ska författarens röst kännas igen? Och finns det en plats för den personliga berättarstämman längre?

   På det senare svarar jag absolut ja.

   Intressant är definitionen som Engdahl ger. "När vi läser försöker vi ofrivilligt att få ett grepp om den faktor som gör ett stycke språk begripligt, som ett yttrande, nämligen avsändaren.

   Vissa röster känner man igen ofrivilligt men vissa hör man bara när man inte lyssnar efter dem.
   Visst är läsning ett äventyr om man börjar tänka efter hur man gör när man läser!