Om staden och hundarna

Staden för Mario Vargas Llosa (bilden), Nobelpristagare 2010, är Lima i Peru staden och hundarna, ja de är symboler för underkastelse. Som förstaårseleverna vid militärskolan.
  Romanen "Staden och hundarna" kom ut 1963, när författaren var bara 26 år. Nu ges den ut i ny svensk översättning av Peter Landelius i Norstedts klassikerserie. När den gavs ut blev den en stor läsarsuccé, den stod för ett nytt sätt att berätta. Men censuren ville stoppa den för att den skildrade "en moraliskt fördärvlig ungdom"
  Bättre roman kan inte en roman få, alla vill läsa om fördärvligt ungdomsliv. Så var det ju också med Sagans "Bonjour Tristesse".
  Visst kan man förstå att konservativa krafter gnisslade tänderna. Författaren hånade ju allt som hölls heligt i den patriarkala världen. Militären, familjen, lydnaden sattes under lupp på ett oväntat vis. Och författaren visste vad han skrev om, han hade av sin far tvingats att tillbringa två år i skolan Leoncio Prado.
  "Utan de åren hade jag aldrig blivit författare" har han hävdat senare.
   Apropå allt vad som avslöjats om pennalism i internatskolor denna vinter så är romanen lika aktuell nu som då.