Helt av en händelse fick jag islänningen Arni Thorarinssons roman "Häxans tid" i min hand. Det var en riktig lyckträff för här finns en författare som kan knyta ihop dåtid och nutid och visa oss nutiden i all sin sjaskighet. Huvudperson är journalisten Einar, han har haft sina problem men nu är han förflyttad till Akureyri på nordöstra Island, till en nyöppnad lokalredaktion där hans arbetsrum bara är en skrubb.
I sin mediokra lägenhet tillsammans
med sin lesbiska fotograf Jóa och en undulat med oklar könstillhörighet sitter han
och längtar efter sin tonårsdotter. Medan hans chef vill att han ska skriva om oförargliga lokalnyheter börjar Einar gräva i ett våldsamt dödsfall.
Den mördade gymnasisten och
skådespelaren Skarphéðinn Valgarðsson, som ju mer Einar närmar sig honom
tycks bli alltmer undflyende. Det enda som står helt
klart är Skarphéðinns har haft en oerhört dominanta roll bland samhällets unga och
för den delen en hel del gamla, både kvinnor och män.
På sidan om den alltmer
spännande deckargåtan tonar en helt annan berättelse fram, berättelsen
om ett samhälle som har låtit sig förföras av en alldeles gränslös lust att växa, att expandera med hjälp av inflyttad arbetskraft. Och helt nära under ytan löper livsfarliga strömmar blir Einar varse.
Det är förlaget Bazar som översatt - Inge Knutssons kompetenta översättning - den här romanen, men författaren har skrivit fler. Vågar man hoppas att fler blir översatta, tro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar