Ja se fransmän!

  Rubriken låter fördomsfull, det gör den. Men boken jag läst handlar om att bekräfta en av de franskaste av fördomar: att fransmän är bäst i världen på kärlek och att de uppfann den.
  Om det har dem amerikanska professorn Marilyn Yalom skrivit mycket underhållande i "How the French Invented Love". Det är en guidad tur genom franska kärlekshistorier så som de sett ut i litteratur och verklighet.
  Det börjar med det medeltida paret Abélard och Héloise, och rullar fram genom seklerna. Tragisk kärlek, klassisk kärlek och revolutionär kärlek. Förstås finns här George Sand och Alfred de Musset och Cyrano de Bergerac. Enkönad kärlek finns det en hel del om, allt från alla engelsmän som flydde till Paris för att få älska den de ville på sent 1800-tal till Collette och Gertrude Stein.
  Marguerite Duras får ett eget kapitel liksom paret Sartre och de Beauvoir.
  Yalom avslutar med att den franska synen på kärlek och erotik förändrades när presidentkandidaten Strauss-Kahn anklagades för våldtäkt i New York. Plötslig får fransmännen se på sig själva med kritiska ögon, och finner kanske att "köttets lust" inte alltid är viktigare än annat.
  Boken kom ut i fjol och har inte ännu getts ut i svensk översättningen, får se om något förlag gör det. Översätter alltså.