En riktig älskling

   På Lotta Olssons deckartopp kom Agatha Christie skapelse Miss Marple som två, slagen bara

av Dorothy Sayers och Kamratfesten.
   Och visst är Miss Marple en slitstark älskling. Hon föddes 1930 och var då 65 år gammal och hängde med i många romaner och noveller. Personligen tycker jag att hon är intressantare än Christie andra deckarsnok, Hercule Poirot, som är helt förutsägbar ibland.
  Att göra en fluffig tant i en liten by, Saint Marys Mead, till skarp problemläsare är ett genidrag och ger författaren möjlighet att belysa de fördomar som finns om vad tanter kan och inte kan. Jag har börjat läsa de 20 noveller om Miss Marple som samlats i "Miss Marple - complete short stories" och där varje novell kretsar kring en gåta och ett brott."A  Christmas Tragedy" är en av höjdpunkterna.
   Den slitstarka missen har ju också ofta blivit film. Själv tycker jag att karaktärsfulla Margareth Rutherford (bilden) är den intressantaste gestaltaren

Eco i nutid

  Umberto Eco rör sig ofta i förflutna tider i sina romaner. Men det är inte fallet med hans nya, "Upplaga noll". Tiden är 1990-tal och sidomfånget är bara drygt 200.
   En mäktig och inflytelserik man bestämmer sig för att starta en tidning. I morgon ska den heta och i den beskrivs inte det som hänt, nej journalisterna ska skriva om vad som händer i morgon och det ställer till med journalistiska bekymmer.
   Vad bara några få känner till är att den aldrig kommer att gå i tryck. Det hela är bara ett listigt projekt för att få ännu mer makt. När Braggadocio, en av journalisterna, börjar gräva i en historia kommer han något på spåren som kastar nytt ljus över en kedja mörka händelser i Italien. Det handlar om maktspel och påvemord, hemliga högerorganisationer och frimurarloger ­- och inte minst uppenbarar sig frågan: dog verkligen Mussolini 1945. Då hettar det till och när Braggadocio hittas mördad tätnar intrigen ytterligare.
   Det här  är en roman där berättelsen inramas av verkliga händelser, men som kryddas med författarens stora fabuleringsglädje.Eco måste ha haft roligt när han skrev och han håller upp en föga smickrade spegel från Berlusconis-eran. Romanen borde vara obligatorisk läsning för journalister.

Två 1700-talsöden

   Olika faller ödets lotter tänker jag när jag läser Gösta Larssons lilla bok om systrarna Taube - Historien om systrarna Taube. Båda levde sina korta liv i 1700-talets Sverige och båda var döttrar till den skuldsatte och spelgalne amiralen Evert Didrik Taube. Båda beskrivs som vackra och begåvade och de fick den bästa uppfostran tiden kunde erbjuda.
    De lever i hovets närhet men kommer att beträda helt olika vägar in i vuxenlivet. Den ena, Hedvig, går en mindre ärofull väg som kung Fredrik I:s mätress och hon föder honom fyra barn. Den kungliga eskapaden väckte uppmärksamhet och Hedvig kallades "riksförargelsen" och rikets präster försökte tala henne till rätta.
  Hennes syster Charlotta gifter sig De la Gardie, blir slottsfru på två stora gods och når berömmelse för gärningar som inte förväntas av en högadlig kvinna vid den här tiden. Hon ingrep med kraft för att kvinnor i Dalarna, som skadats svårt fysiskt när de torterades för att avge bekännelser om häxeri, skulle få ekonomisk kompensation. Och hon lyckades. För denna insats fick hon stor uppmärksamhet i samtiden.
    I den här boken diskuterar författaren, som är amatörhistoriker, hur två unga adelsdamer som hade så likartade uppväxtförhållanden och förutsättningar kunde välja så olika vägar. Det är en enkel och chosefri bok som berättar om två ganska glömda kvinnoöden.

För rosenälskare

    Molly Hennessy är en helt annan typ av kvinna än Boel hos Martina Montelius i gårdagens roman här i bloggen.
    Molly lämnas ensam när hennes make David oväntat dör i hjärtinfarkt. Deras hus i byn Kilfinn är charmigt men befinner sig till stora delar i förfall. Till Mollys förskräckelse hör dessutom banken av sig och vill att hon betalar av lånen på huset. Någonting som inte är det lättaste att göra, kanske huset måste gå till försäljning. Dessutom behöver hennes brorsdotter Kim en ny start i livet. När Molly får en idé om hur Mossbawn House ska räddas blir många delaktiga i planerna.En gammal rosenträdgård spelar roll för romanens utveckling.
  Det är den korta versionen av irländska Marita Conlon - McKennans roman "Den glömda rosenträdgården". Hon har tidigare gett ut romaner som "En liten hattaffär på hörnet" och "Kockskola för ensamma hjärtan" och visar att hon skriver irländsk feel-good när den är som bäst.
   Gillar man trädgårdspyssel så får man många kärleksfulla beskrivningar av en irländsk trädgård under växlande årstider.

Kulturtantens djup

  Alla vet att det är kulturtanterna som bär upp kulturlivet och är den trogna publiken på alla evenemang. Utan kulturtanten skulle kulturen dö.
     Men vem beskriver dessa tanter?

   Nu har Martina Montelius, som även är dramatiker och regissör, tagit sig an kulturtanten i sin andra roman, "Oscar Levertins vänner". Nina Hemmingsson avbildar kulturtanten på omslaget.
  Här är Boel Märgåker,  kulturtant  och tillika manisk bokälskare, huvudperson. Hela sitt liv har hon burit på en uppdämd vrede. Nu är hon 62 år, känslomässigt isolerad och förmodligen olyckligt kär i sin psykolog.
   På en litteraturkryssning bestämmer sig Boel för att kasta alla hämningar över bord. Bort med moralen det är dags för brunstkarneval! Något måste fan hända nu, kanske måste någon dö. Varför ska en tänkande kvinna kröna sin livsgärning med att vara fogligare än hon behöver?
    Man kan läsa Oscar Levertins vänner är en högst osedlig erotisk thriller, eller en universell berättelse om skuld, nåd och längtan efter närhet. Efter att ha lattjat runt lite väl med Boel som clown i början tar sig romanen och ställer de viktiga frågorna. Montelius behöver inte vara så rädd för att bli allvarlig, humor och djup kan existera samtidigt och i samma liv.
   Montelius skriver bra om kulturens roll, det kommer från hjärtat. "Kulturen kräver dessutom inte att dess konsumenter ska vara goda människor. Tvärtom", konstaterar hon.

Åter till Manderley

 
"I natt drömde jag att jag kom till Mandeley igen."
  Det är öppningsfrasen för Daphne du Mauriers succéroman "Rebecca" från 1938. Själv har jag den i ett antikvariskt exemplar från 1955, utgiven av inte längre existerande förlaget Almqvist & Wiksells.
  Jag har, under ett par sömlösa nätter läst om romanen, det är säkert tredje gången. Första gången var som följetong i en veckotidning. Minns fortfarande Jane Barks illustrationer, i synnerhet av den dödskallelika Mrs Danvers.
  Det är en skicklig blandning av kriminal- spänninsgs- och romantikroman. Berättare är den unga fru de Winter 2, som ska ersätta den mytomspunna Rebecca på ett havsnära gods i Cornwall. Mannen hon gift sig med, berättar inget om den tidigare frun, men skuggan av Rebecca faller lång över handlingen. Själv läser jag den för det psykologiska spelet, lider med den namnlösa berättaren när hon gör bort sig och skulle gärna hjälpa henne. Fast det går ju inte.
   Det har skrivits ett antal uppföljarte till boken, men bry er inte om dem. Det är Rebecca som är "the real stuff".

Lever nära naturen

    Drömmen om torpet, hur ser den ut? Handlar den om kaffestunder i bersån, välklippt gräs, enkupigt tegel och dörrbeslag? Eller finns naturen kring torpet också med?
   Åtminstone gör den det för naturfotografen och SVT-medarbetaren Henrik Ekman, känd som berättarröst i många naturfilmer. I snart tio år har han hyrt en stuga mitt i Sörmland, omgiven av ekar och med en flik av Båven inom synhåll. Varje besök i torpet bjuder på nya naturupplevelser och kameran finns alltid nära till hands.Om dem berättar han i ord och bild i "Utsikt från ett torp".

   Han följer årstidernas växlingar och ser hur de kvarglömda maskrosornas frön lockar fram färggranna steglitsor på våren. Framåt sensommaren uppvaktar råbocken sin get i hyggeskanten, och höstens torra nässlor bjuder blå­mesarna på näring, samtidigt som dovhjortarna samlas till bröllop i skogen.
  Han ger svar på många av torparens frågor inför naturen runt huset. Vilka vårtecken kan man lita på? Vilket djur bor i hålen framför trappen? Hur blir man av med mössen? Varför fryser inte mesarna kring fågelbordet? I  Ekmans torpardröm finns det rikligt med plats för det vilda, vid sidan om bersån och gräsmattan. Utsikten så mycket rikare om inte människan med frenesi skövlar skog och mark utan låter naturen leva. Den insikten borde många fler få.

Om inte om varit

   När jag var ung brukade man bli avfärdad i samtal med repliken: Om inte om hade varit hade gumman skjutit björnen med kvastskaftet.
   Budskapet var tydligt, man ska inte ifrågasätta världsbilden.
   Men det är andra tider nu. I boken "Vad hade hänt om...åtta kontrafkatiska historier" för man resonemang om alternativa utgångar. Historieprofessorn Kristian Gerner är bokens redaktör och medverkar gör historiker och författare som Per T Ohlsson, Staffan Skott, Monica Braw och Dick Harrison.
  Så vad hade hänt om Chrusjtjov förlorat maktkampen mot Beria 1953? Skulle det ha blivit revolution i Sverige om kommissarie Kempe inte hejdat den våldsamma polisinsatsen vid hungerdemonstrationerna 1917? Och hur länge hade andra världskriget pågått om inte atombomberna släppts över Hiroshima och Nagasaki 1945?
   En fråga som borde kunna diskuteras kontrafaktiskt är vad som hade hänt på Åland efter 1921 om NF hade gett Åland till Sverige, som den åländska folkviljan krävde. Ingen som spekulerat, ännu...
   Det är både nyttigt och stimulerande att försöka tänka sig andra hjulspår för historien eftersom slumpen ofta spelar en roll vid historiska beslut.

I soliga Toscana

    Toscana är skådeplatsen för årets Homandeckare som har titeln "Medicis ring" - även om ringen inte har en stor roll för intrigen.
   Jan Mårtenson låter Johan Kristian Homan, den stillsamme antikhandlaren från Köpmangatan i Gamla stan, lockas med på en semesterresa av vännen, trätobrodern och kollegan tvärs över gatan, Eric Gustafson. Målet är den medeltida byn Panicale där tiden i de trånga gränderna verkar ha stått stilla i hundratals år, och ett pittoreskt hotell som visar sig hysa en samling minst sagt udda stamgäster. Många av dem svenskar som känner varandra sedan länge.
   Kulturhistoriska utflykter, soldränkta viner, det italienska köket och värmen är precis vad de båda herrarna söker. Lugn och stillhet. Tid för avkoppling och laddning av batterierna efter en lång, trist vinter. Dessutom attraherar det överdådiga kulturutbudet i Toscana Homan: Florens, staden där familjen Medici dominerade politik och kyrka under århundraden, Florens med sina många konstskatter och sin berömda arkitektur, Uffizierna, kyrkorna, palatsen. Och så vill han återse sin stora kärlek, den undersköna Venus på Botticellis stora duk, ”Venus födelse".
   Men den idylliska bildningsresan avbryts abrupt av vad som först ser ut som plötsliga men naturliga dödsfall. Inte alltför motvilligt dras Homan in i en farlig händelseutveckling med oanade följder.
  Jo då, det är en typisk  Homan-historia där läsarna får vad de väntar sig.

Om flickan Pleijel

   Agneta Pleijel är ännu en 40-talist med minnen. Nyutkommen är "Spådomen - en flickas memoarer". Men hur mycket som är verkliga minnen och vad som är tolkning av minnen är svårt att säga.
 Här skriver Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.
    Barndomen i borgerlig miljö präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa, liksom av kvinnokönet, av familjen och av skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt men hon älskar dem båda. Fast långsamt går det upp för henne att hon vuxit upp i en lögn. Så vem är hon egentligen ? Hon vill skydda sig själv och de två yngre systrarna och inte trampa fel i den krigszon som föräldrarnas äktenskap förvandlas till.
   Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en både smärtsam och humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen.  Pleijel skriver om en tid som gått men berättelsen är en hög grad aktuell skildring av en flickas väg in i den gäckande vuxenheten.

Mästerliga minnen

 Nu har Evelyn Waugs klassiker "Brideshead Revisited", "En förlorad värld" på svenska, som kom ut 1945, kommit i ny svensk översättning av Hans-Jacob Nilsson och med ett efterord av Johanna Koljonen. Det är i år 70 år sedan romanen gavs ut och omslaget utgörs av författarens porträtt.
   Berättelsen om Oxfordstudenten Charles Ryders möte med den dekadenta Sebastian Flyte och dennes magnifika familjehem Brideshead i 1920-talets England har fascinerat generationer av läsare. Inte bara för sin skildring av en värld där plikt och lust, andlig tro och världslig lycka ständigt hamnar i konflikt med varandra, utan lika mycket för sin mångtydiga skildring av manlig vänskap. 2015 är det 70 år sedan Evelyn Waughs klassiker utkom. Det firas med en nyöversättning.
   Romanen är en tillbakablick där Charles minns de bitterljuva åren på Brideshead med den förmögna och djupt troende katolska familjen Flyte. Han bländas av det förnäma överklasslivet där konst, kultur och extravaganser tillhör vardagen. Men han blir också medveten om de slitningar inom familjen som hotar att förgöra hans vän.
    Romanen blev också tv-serie under 80-talet med Anthony Andrews och Jeremy Irons i huvudrollerna, är en fascinerande skildring av den priviligierade överklassen i mellankrigstidens England. Jag läser den mest som en roman om minnen och om en värld som är förlorad. Men i minnet lever den där sommaren intensivt och den känslan lyckas Waugh mästerlig
t förmedla.

Inte som Hollywood

 Humor och burlesk stil är en ny trend bland svenska författare. När Nanna Johansson romandebuterar tillsammans med Kringlan Svensson med  "Drottningen av Rottnevik" är det en burlesk och tragikomisk berättelse om några luttrade lokalpolitiker, ett antal vilseledda småstadsinvånare och ett pappersbruk som sett sina bästa dagar som rullas upp.
   Med vassa iakttagelser och humor gör de upp med den svenska småstadspolitiken. Platsen är den fiktiva lilla bruksorten Rottnevik, tidigare mest känd för sitt pappersbruk och den numera bortglömde statarförfattaren Glas-Gösta Gustavsson. När en Hollywoodproducent väljer att förlägga delar av sin filminspelning dit ser lokalpolitikern Dagny Rubin sin stora chans att ta ett rejält kliv upp i karriären. Nu ska hon sätta Rottnevik på kartan en gång för alla.  Här ska historia skrivas och nya arbetstillfällen skapas.
    Dagny ser ingen gräns för allt positivt som Hollywoodfilmen kan medföra och snart har hon smittat de flesta av invånarna med sin entusiasm. Men alla är inte lika förtjusta i Dagny Rubins idéer och när det visar sig att Hollywoodbesöket bara var en engångsföreteelse börjar missnöjet gro på orten.
    Och medan Dagny smider planer på att starta ett helt nytt parti ett parti som ska fokusera helt på filmfrågor ruvar flera av stadens invånare på hämnd. En roman som förtjänar att läsas lokalt, för visst har vi också politiker som Dagny, som vill göra guld på filmiska äventyr.

Om Bysans och Bush

Enligt dagens mantra ska man inte fastna i det som varit utan käckt se framåt, mot nya "utmaningar". Att läsa Johannes Salminen är att inse att den som inte ser historien är blind inför framtiden.

  .I antologin "Från Bysans till Bush" som ges ut med anledning av författarens 90-årsdag i juni finns 26 texter utgivna under en tidsrymd av närmare 50 år (1963-2010). Tryggve Söderling har skrivit ett efterord som både sammanfattar och analyserar Salminens betydelse.

     Redan i den första essäsamlingen Levande och död tradition kombinerar han viljan med förmågan att sortera upp i gamla hyllförråd för att kunna plocka på sig det som är värdefullt. 

   Hans essäer omspänner de stora linjerna: relationerna mellan kristendom och islam, Finland mellan öst och väst och litteraturen som en samhällsbild.Som få har Salminen förmågan att vaska fram det väsentliga, de avgörande skeendena i en ofta blodig historia och samtidigt peka på det hoppfulla.

    Det må sedan handla om en fristad för judar under islamskt välde eller en Maiju Lassila som under inbördeskriget 1918 ensam fortsätter kampen - med ord, inte med svärd - istället för att sätta sig i säkerhet bakom den ryska gränsen. 

    Förmågan att hitta ögonblicken av avgörande gäller i högsta grad också det språk som förmedlar insikterna. Det exakta och spänstigt logiska i Salminens stilistik rymmer alltid humor men aldrig uppblåst allvar. 

  För den som inte tidigare läst ålänningen och kosmopoliten Salminen är det här en mycket lämplig introduktion till ett mångskiftande författarskap.

Ruskigt bra historia

   "Än skyddar natten" heter den fristående uppföljaren till arkeologen Anna Lihammers  "Medan mörkret faller", som utsågs till fjolårets bästa debutdeckare.hyllade deckardebut.
    Årets bok är en skarpsynt och skrämmande kriminalroman som skildrar ett Sverige och Europa i nazismens växande skugga. Året är 1935 och nazisterna stärker sin makt i Tyskland. Samtidigt reser en tysk SS-expedition till Sverige. I sina vanföreställningar om ariska förfäder söker de sitt ursprung i hällristningar och runstenar. En mörk höstnatt hittas så en tysk journalist brutalt mördad vid den berömda Sigurdsristningen i Uppland.
  Kommissarie Carl Hell blir utsedd att utreda mordet och till sin hjälp tar han än en gång polissyster Maria Gustavsson. Med den påstridiga tyska statsmakten i hälarna försöker de hitta förövaren, innan fler dödsfall inträffar.
   Lihammer är skicklig på att fånga stämningar i 1930-talets Sverige och sätta in dem i ett större sammanhang. Hon har en alldeles egen berättarstil och håller ett högt tempo, dessutom är det en bra skildring av en mörk tid som många hade trott var glömd och avslutad.

I gränslandet Ukraina

   Vad var det som egentligen hände i Ukraina år 2014? 

    På den frågan försöker två finlandssvenska journalister svar. Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius ger ut boken "Ukraina - gränslandet" och tecknar bakgrunden till varför Ukrainas läge är så utsatt.En tunn liten bok som lyckas sprida ljus över en trasslig härva i nutid och absolut oumbärlig för den som vill förstå vad som händer i Östeuropa.

    Omfattande demonstrationer och ett blodbad i Kiev ledde till att president Janukovytj avsattes för att han inte ville gå vidare med västkontakter. Många trodde att vägen till Europa efter det var öppen.    

    I dag har Ukraina skrivit under ett associationsavtal med EU, men samtidigt har man förlorat Krimhalvön och delvis kontrollen över östra Ukraina. Ukraina har blivit en vattendelare på den internationella scenen; den slutgiltiga utlösaren av en djup och oåterkallelig kris mellan Ryssland och väst.

    Utrikeskorrespondenten för Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet Anna-Lena Laurén, som länge rapporterat från Ryssland, var på plats i Kiev, på Krim och i östra Ukraina ända från början. I den här boken skildrar hon människorna hon har mött, situationerna, platserna och upplevelserna från fältet. 

     Peter Lodenius tecknar bakgrunden till både tidigare och senare händelser i Ukraina. Lodenius har en lång erfarenhet av Öst- och Centraleuropa och har ofta besökt Lviv och Kiev. Han har skrivit boken Ukraina i Europas mitt (2006).

   Boken är illustrerad med dokumentära fotografier av Niklas Meltio.

En trött Donner

   För två år sedan kom Jörn Donners tyngsta bok ut, den självbiografiska mammuten på över 1100 sidor. Nu kommer en mindre uppföljare, "Lilla Mammuten" på knappt 300 sidor med underrubriken Halvautentiska dagböcker från juli 2013 till februari 2015.
   Vore den helt autentisk skulle den vara dubbelt längre påpekar författaren och pekar på att i den mån det varit möjligt  har han uteslutit större delen av sitt privatliv, att göra det helt är omöjligt. Det ena hör till det andra. Över hela denna period och förbi den vilar skuggan av och småningom bekräftelsen om en förnyad lungcancer, denna gång på högra lunghalvan, i medvetande om den höga dödligheten hos oss lungcancerdrabbade. Donner vill ändå ge andra överlevande hopp om fortsatt liv.
     Flera gånger ger Donner utlopp för sitt behov av intellektuell stimulans och samtal med belästa människor, samtidigt som han konstaterar att folksamlingar och middagar gör honom trött och likgiltig.

I en anteckning från augusti 2013 noterar Donner att han måste skriva någonting varje dag. Gång på gång konstaterar han också att den text han skriver mer liknar en katalog än en dagbok och han frågar sig om någon överhuvudtaget kan tänkas intressera sig för det han skriver.
   Det är frestande att hålla med om boken på många vis är problematisk, i synnerhet om man läser den som litterär text.Anteckningarna om vardagens trivialiteter är lika upphetsande som Lars Noréns orgier i shopping.
   Man kan undra om författaren till dessa anteckningar skulle ha varit någon annan än just Jörn Donner hade fått dem utgivna.

Nytt liv i Ohio

   "Den sista fristaden" (The Last Runaway) av Tracy Chevalier får mig att minnas varför jag tyckte
 så bra om Flickan med pärlörhänget. Mellan de här böckerna ligger ett antal halvbra om än ambitiösa romaner men den här tar tag i mig som läsare.

   Den börjar år 1850, då flyr kväkaren Honor Bright från en hjärtesorg i England mot ett nytt liv i Amerika tillsammans med sin syster som ska gifta sig i Ohio. Men de hinner knappt sätta foten på den nya kontinenten förrän systern dör i gula febern. Ensam och utsatt tvingas Honor klara sig på egen hand och hon får förlita sig på okända människors goda vilja.
   Ohio är ett helt annat landskap än det hon är van vid. Solen är hetare, stormarna mer våldsamma och skogens djur är annorlunda. Till och med lapptäckena är annorlunda i Ohio.
  I skogen finns inte bara djur utan också människor på flykt undan slaveriet. Honors samvete säger att hon måste hjälpa dem men hon utsätter sig för fara eftersom slavjägarna också finns här. Mer ska inte berättas men det är en riktigt bra roman som sätter människor i centrum. Den finns som pocket också.

Brottsplats Hälsingland

Fiolmusik och amerikanska raggarbilar, kärlek och dramatik, vardagliga glädjeämnen och bekymmer. Läsarna får bekanta sig med kriminalpoliser från Delsbo och Hudiksvall och deras nära och kära
    Allt får plats i Leif Woxlins Norrlandsdeckare som nu finns som både pocket och e-bok. Jag har läst "Sommarens hot" som handlar om att poliser utsätts för handlingar som ska skapa skräck. Läsaren som dras in i polisvärlden blir först rejält konfunderad, är faktiskt kommissarien så skum som hans underlydande tror eller är han bara oförstådd? Poliserna i Hudiksvall lär sig att man inte kan lita på någon, lojaliteterna skiftar. Men det klarnar mot slutet av historien.
   Dessutom ges plats för den särskilda hälsingekultur, som kännetecknas av stora hemman och bondepalats från början av förra seklet, av folkmusik och folklore, och av ett självständigt släkte som i stor utsträckning formats av att ha fått stå utanför storbolagens påverkan och exploatering. I en bygd där det av tradition saknas både storbolag och satsningar på statliga verk har folk blivit vana att ta saken i egna händer och det sätter sin prägel på polisarbetet.

En bak & braksuccé

   Den är svart och fyrkantig och i den kan man baka nästan vad som helst. Lånpannan alltså.
   I Libris Kyrkkaffe-serie kom Lånpannans lov för några år sedan och den blev en bak- och braksuccé. Nu kommer efterföljaren "Mer långpannans lov" med Anna Braw som redaktör och den är proppfull med frestande recept. Söderhavstutor med ananas och kokos har jag redan provat och de blev mumsiga.
   I boken samsas recept från kök i hela Sverige och många andra platser. Det mesta går fort och lätt att baka med enkla ingredienser som finns hemma. Ibland går en klase prickiga bananer åt också! Och så finns det en och annan riktigt lyxig ruta - den med chokladbotten, mandelsmörkräm och mjölkchokladtäcke, till exempel .  Här finns också recept på vetebröd i långpanna och ett par recept på matbröd.
  Den som har en långpanna till ugnen har alltid råd att bjuda på någonting gott och nybakat till kaffet.I samma serie finns också böcker om bullar, pajer och mat för långpanna.

Mamma Mu som serie

 Jujja Wieslanders berättelser om Mamma Mu och Kråkan är översatta till 30 språk och har roat flera generationer barn, först som radioteater och sedan som bilderböcker, kapitelböcker och film.
    Nu tar Mamma Mu ett stort ko-språng in i seriernas värld tillsammans med Sten Nordqvists bilder.
    "Mamma Mu firar Kråkan" är den första serieboken om Mamma Mu och Kråkan. Vi får bland annat se hur det gick till när vännerna träffades för allra första gången, på Kråkans födelsedag. Som Kråkan inte visste om att den borde firas. Men Mamma Mu styr kråkan in på rätt spår så det blir kalas.
   Som i bilderböckerna skapas humorn av att Kråkan är låtsakaxig och hunsar Mamma Mu men hon vet förstås vem det är som styr. Men eftersom hon är en finkänslig ko låter hon Kråkan tro att han har rätt.
   Ack ett sådant spel mellan manligt och kvinnligt, nog finns det många som kråkan och Mu som går på två ben.
    Förstås är det här en barnbok men vem säger att inte vuxna också får ha barnsligt roligt?


   

En hönas livsdröm

 "Hönan som drömde om att flyga" av Sun-Mi Hwang är en roman om drömmar och mod. En universell roman som har lästs av miljon­tals läsare i Sydkorea där den, kom ut år 2000 och anses vara en modern klassiker.
    Det är berättelsen om en höna som heter Knopp. En dag tröttnar hon på att lägga ägg efter ägg bara för att se dem forslas iväg. Inte ett enda får hon behålla.
    Varje dag tittar hon ut genom ladugårdsdörrarna och ser de andra djuren ströva fritt. Knopp börjar längta efter ett annat liv. Hon planerar att fly ut i friheten och drömmer om att få ta hand om ett av sina ägg själv. Men livet i frihet är långt svårare än Knopp kunnat föreställa sig men till sist får hon flyga.
    Romanen är bara på 163 sidor och formad hymn för frihet, individualitet och moderskap med en  pigg hjältinna som gör uppror mot sitt öde.Man kan också läsa boken som en fabel och dra paralleller till det moderna livets tvång där vi alla har våra givna platser och få gör uppror.
    Den här boken borde ha lästs före påsk....

Historiskan kom

 

Idag kom det första numret av tidskriften Historiskan, som ges ut som en specialtidning av Allt om historia. Det är första gången man ger ut en populärhistorisk tidskrift med inriktning på kvinnor, och det är på tiden. Hur många militärhistoriska tidningar finns det inte som riktar in sig till den manliga publiken? Har inte räknat dem men de är många. Hoppas man får se den här tidskriften i tidningshyllorna på Åland också.
  Detta första nummer är på 84 sidor och berättar den okända historien om "milicianas". kvinnorna som slogs i spanska inbördeskriget. De brittiska suffragetternas kamp för rösträtt beskrivs liksom kvinnorna som banade väg för rock'n'roll. En artikel om Gustav Vasas döttrar är intressant och likaså den om Elisabeth I av England, kvinnan som avslog frierier med hänvisning till att hon redan var gift - med England.
   Så visst finns det kvinnor i historien, bara man ids leta efter dem.

I turistens blick

Människan har alltid, i viss mån varit på resande och vandrande fot. Men efter 30-åriga kriget börjar nöjesresandet hitta sina former. Oftast är det unga män som är ute på en bildande "grand tour".
Filmaren och författaren Björn Cederberg berättar i "Turistens blick" både kunnigt och medryckande om hur och varför vi rest genom tiderna. Han visar också hur samhällsutvecklingen har påverkat våra resvanor. 
    På 1700-talet var turism en angelägenhet för den engelska överklassen.Vid århundradets slut reste åtminstone 40.000 engelsmän årligen till Rom. 100 år senare är det Egypten som är den stora magneten för resenärer. Idag är turismen en av världens största branscher, där så många som en miljard människor nöjesreser varje år. Men hur har den här utvecklingen gått till?
 
"Turistens blick" gör nedslag i resandets historia, från Homo Erectus vandringar på jakt efter föda till vår tids charterturism.Här träffar man på resande fruntimmer som Fredrika Bremer och finlandssvenska Adelaide Ehrnrooth som reste till Orienten.
   Kryssningsresandet blev ett fenomen efter första världskriget, eftersom det fanns ett överflöd av fartyg och andra specialiserade turistformer som skidturism, solturism och vandringsturism uppstod. Charterturismen uppfanns efter andra världskriget, då det plötsligt fanns mängder av oanvända flygplan och höjd levnadsstandard gjorde allt fler benägna att resa.

Kriminell högskola

En omstridd tysk professor ska utses till hedersdoktor vid Västgöta universitet, en fiktiv skapelse placerad i Skövde. Beslutet utlöser en storm av reaktioner bland medier och personal. Då promotionshögtiden närmar sig ökar dramatiken eftersom universitetets rektor hotas till livet. Trots massiv polisbevakning slutar ceremonin i en oväntad mardröm.

   Det är upptakten till Kristina Appelqvists andra deckare med Helena Waller i huvudrollen. I fjol kom den första delen, "Minns mig som en ängel", där Västergötland får sitt eget brottsliga centrum.
   Helena Waller, som är litteraturvetare, upptäcker att en nära kollega burit på en mörk hemlighet och naturligtvis ger hon sig in i jakten på en samvetslös mördare. Sökandet i det förflutna för henne ända till Berlin och tiden före murens fall. 

   Appelqvist skriver i pusseldeckarens tradition och lägger in smarta villospår. Men det finns för många gamla DDR medborgare i Skövde och man förstår att de hänger ihop. Upplösningen är nervpirrande och med oväntade moment av klockringning. Författaren kan sin Dorothy Sayers, det är helt klart.

   

Systrar på resa

 Sara Paborns tredje roman är utkommen, "En eller annan väg" heter den och den handlar om systerskap, om minnen och om att bryta upp och resa.
   Här finns storasyster Marissa som är allt det lillasystern Frida inte vågar vara; äventyrlig, mystisk och utmanande. En dag dyker hon plöstligt upp i barndomshemmet med pojkvännen Fabiano, efter att ha vistats en lång tid utomlands, och drar med Frida på en halsbrytande bilresa ut i Europa.
   Med lätt hand och humoristisk underskruv belyser Paborn de roller vi får och de myter vi omger oss med. Resultatet är en fartfylld road-movie om att söka efter någonting man kanske redan har - inom sig. När resan slutar i Rom så vill man inte sluta läsa.
   Tidigare iår läste jag romanen  "Tuppen och havet" av Paborn och författaren har även skapat appen Poesi på G med uppläsningar ur hennes diktsamling Vilken tur att vi träffades innan vi dog.

För små odlare

Varför finns det inte fler faktaböcker som barn kan använda utan inblandning från föräldrar? 

  Det var ur den tanken idén till Clara Lidströms och Annakarin Nybergs gör-det-själv-böcker för barn föddes. En serie böcker som vänder sig till lågstadiebarnet som gillar att baka, fixa och odla.   

   Odla innehåller tydliga beskrivningar på lätta odlingsprojekt att pyssla med, till exempel att odla tomater och solrosor, sätta vitlök och laga vitlöksost, göra ett spel av bönor eller varför inte se vad naturens skafferi har att erbjuda?

    Alla beskrivningarna är lekfullt illustrerade i steg-för-steg-form av Katy Kimbell och Li Söderberg. 

    Jag tror att om man lyckas engagera barn i odlade har ett intresse för livet väckts. Visst slutar barnen odla men med sig har de minnet av hur man gör och kan lätt ta upp odlandet igen, tröskeln är lägre än för dem som aldrig haft jord under naglarna.

  Tänk på det nu när odlingssäsongen står för dörren, locka de små odlarna med och lita på att de kan. Det värsta som kan hända är ju att några frön går till spillo.

Seriens inledning

År 2000 debuterade Stephen Booth med den första romanen om de omaka poliserna Ben Cooper och Diane Fry. De passar lika bra ihop som eld och bensin...Men de blir tvungna att lära sig samarbeta och med tiden blir de ett väl sammansvetsat team.
  Men så är det inte här. En skallgångskedja söker efter 15-åriga Laura Vernon som är försvunnen. En hund hittar en av hennes skor men gåtan är inte lätt att lösa. Tystlåtna bybor förråder ingenting och flickans föräldrar håller på sina hemligheter.
   Romanen heter "Black Dog" och har översatts till svenska men finns inte längre i bokhandel. Man kan med fördel börja läsa serien om Cooper & Fry  här och det finns många bra böcker i serien som handlar om brittisk landsbygd i trakterna av nordvästra Yorkhire.
   Kom på den här titeln när jag läste Lotta Olssons 150 bästa deckartips i DN. Hon närmar sig målgång nu...

Luktsalt för själen

"Livet omkring" är en ”funderingsbok”av Gerda Antti. Det är betraktelser över det ”begripliga” livet, det Antti har närmast omkring sig var dag.Texternas längd varierar, ibland några sidor och ibland bara någon komprimerad rad. Som "En lössläppt nationalism är som en skogsbrand. Och med världsförbättrare är det likadant. Det brinner i skallen på dom."
 Hon skriver om naturen, djuren, människor hon möter, om den livgivande kärleken, om att åldras och om döden, den obevekliga. Hon blickar även ut över den stora världen, den obegripliga, där politiker och diktatorer styr över såväl stridsvagnar som barnvagnar. Som i Gerda Anttis tidigare böcker genomsyras texterna av hennes formuleringsförmåga och drastiska humor. Bitsk är hon ofta mot överheten, mot gubbar som prasslar med papper bara för att se viktiga ut och andra.
  Annti är som luktslt för själen, får vem som helst att piggna i.

Den okände biskopen

I sina egna ögon var ärkebiskop Olaus Magnus (1490-1557) den katolska trons försvarare. Men i Gustav Vasas ögon var han förrädare och alltför rebelisk. 1537 lämnade han Sverige och gick i landsflykt, ett öde han delade med sin bror Johannes.Intresset för honom har skiftat, från att varit mycket stort till nästan bortglömd. Det finns inte heller något bevarat porträtt av honom. En landsflyktig biskop kostade inte på sig att bli avkonterfejad.
    Men trots att han var en av sin tids intellektuella, författare, historiker och kartograf är hans person märkligt anonym. Det försöker litteraturvetaren Elena Balzamo nu råda bot på. Hon är av ryskt ursprung men bor i Frankrike och har Europa som sitt arbetsfält. Hon har tidigare skrivit om Strindberg.
  I boken "Den osynlige ärkebiskopen", en samling essäer, belyser hon vad vi vet om honom. Källorna tiger om Olaus, det mest personliga hon funnit är bouppteckningen gjord i Rom i augusti 1557. Den visar att han inte levde något liv i lyx men i hans bostad fanns åtskilliga lådor med böcker och papper.
   Balzamo analyserar ockspå Olaus Magnus verk. Historia om de nordiska folken från 1555, som var en riktig bästsäljare på sin tid, och den fantasieggande Carta Marina som tillkom 1539.
  Så nu ska jag varva påskmaten med djupdykningar i 1500-talets värld.

Vatten som liv

 Idag kom den ut officiellt, Carina Karlssons roman "Mirakelvattnet". En berättelse från Sund, visst, men också en berättelse om livet som vatten - eller vatten som liv.
    Den handlar om Johanna, som är aldrig en som det är lätt att tycka om, men när hon låter ett barn drunkna beseglar det hennes öde som alltid utanför. Hon fortsätter finnas, hon får tjänst, hon görs med barn och blir fru, men allt är som på nåder. Johannas lott är att uthärda, och hennes redskap är livsvilja och styrka. Det handlar om att leva med en ständig undran: Vem är jag i den här världen?  
     Man vet vem man är. Man vet vad man är bra på, och ändå säkrare vet man vad man är usel på. Man vet om man är lätt eller tung till sinnes, om man är en som pladdrar eller en som tiger. Man vet var man kommer ifrån, och man känner sig ganska säker på vart man ska. .Man har en främling i sitt liv, och den främlingen är man själv. De man älskat försvinner för evigt, de man vill undvika går igen, och det man inte orkar bära lägger sig på en.
    Det vet den vuxna Johanna i Löfvik vid Östra Kyrksundet, mirakelvattnet som väntar på att få dränka och döpa.Carina Karlssons roman är en rakt berättad livslinje, en skildring av en kvinna som lever sitt liv på Åland  decennierna runt
sekelskiftet 1900.
   Romanen bärs upp av ett rikt språk som böljar runt Johanna. Alla naturens skiftningar beskrivs så de är sinnliga och förnimbara. Och Johannas liv är kopplat till de vatten hon känner, vattnen spelar en egen roll i berättelsen.