Åter till Manderley

 
"I natt drömde jag att jag kom till Mandeley igen."
  Det är öppningsfrasen för Daphne du Mauriers succéroman "Rebecca" från 1938. Själv har jag den i ett antikvariskt exemplar från 1955, utgiven av inte längre existerande förlaget Almqvist & Wiksells.
  Jag har, under ett par sömlösa nätter läst om romanen, det är säkert tredje gången. Första gången var som följetong i en veckotidning. Minns fortfarande Jane Barks illustrationer, i synnerhet av den dödskallelika Mrs Danvers.
  Det är en skicklig blandning av kriminal- spänninsgs- och romantikroman. Berättare är den unga fru de Winter 2, som ska ersätta den mytomspunna Rebecca på ett havsnära gods i Cornwall. Mannen hon gift sig med, berättar inget om den tidigare frun, men skuggan av Rebecca faller lång över handlingen. Själv läser jag den för det psykologiska spelet, lider med den namnlösa berättaren när hon gör bort sig och skulle gärna hjälpa henne. Fast det går ju inte.
   Det har skrivits ett antal uppföljarte till boken, men bry er inte om dem. Det är Rebecca som är "the real stuff".