En trött Donner

   För två år sedan kom Jörn Donners tyngsta bok ut, den självbiografiska mammuten på över 1100 sidor. Nu kommer en mindre uppföljare, "Lilla Mammuten" på knappt 300 sidor med underrubriken Halvautentiska dagböcker från juli 2013 till februari 2015.
   Vore den helt autentisk skulle den vara dubbelt längre påpekar författaren och pekar på att i den mån det varit möjligt  har han uteslutit större delen av sitt privatliv, att göra det helt är omöjligt. Det ena hör till det andra. Över hela denna period och förbi den vilar skuggan av och småningom bekräftelsen om en förnyad lungcancer, denna gång på högra lunghalvan, i medvetande om den höga dödligheten hos oss lungcancerdrabbade. Donner vill ändå ge andra överlevande hopp om fortsatt liv.
     Flera gånger ger Donner utlopp för sitt behov av intellektuell stimulans och samtal med belästa människor, samtidigt som han konstaterar att folksamlingar och middagar gör honom trött och likgiltig.

I en anteckning från augusti 2013 noterar Donner att han måste skriva någonting varje dag. Gång på gång konstaterar han också att den text han skriver mer liknar en katalog än en dagbok och han frågar sig om någon överhuvudtaget kan tänkas intressera sig för det han skriver.
   Det är frestande att hålla med om boken på många vis är problematisk, i synnerhet om man läser den som litterär text.Anteckningarna om vardagens trivialiteter är lika upphetsande som Lars Noréns orgier i shopping.
   Man kan undra om författaren till dessa anteckningar skulle ha varit någon annan än just Jörn Donner hade fått dem utgivna.