I sina egna ögon var ärkebiskop Olaus Magnus (1490-1557) den katolska trons försvarare. Men i Gustav Vasas ögon var han förrädare och alltför rebelisk. 1537 lämnade han Sverige och gick i landsflykt, ett öde han delade med sin bror Johannes.Intresset för honom har skiftat, från att varit mycket stort till nästan bortglömd. Det finns inte heller något bevarat porträtt av honom. En landsflyktig biskop kostade inte på sig att bli avkonterfejad.Men trots att han var en av sin tids intellektuella, författare, historiker och kartograf är hans person märkligt anonym. Det försöker litteraturvetaren Elena Balzamo nu råda bot på. Hon är av ryskt ursprung men bor i Frankrike och har Europa som sitt arbetsfält. Hon har tidigare skrivit om Strindberg.
I boken "Den osynlige ärkebiskopen", en samling essäer, belyser hon vad vi vet om honom. Källorna tiger om Olaus, det mest personliga hon funnit är bouppteckningen gjord i Rom i augusti 1557. Den visar att han inte levde något liv i lyx men i hans bostad fanns åtskilliga lådor med böcker och papper.
Balzamo analyserar ockspå Olaus Magnus verk. Historia om de nordiska folken från 1555, som var en riktig bästsäljare på sin tid, och den fantasieggande Carta Marina som tillkom 1539.
Så nu ska jag varva påskmaten med djupdykningar i 1500-talets värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar