Den handlar om Johanna, som är aldrig en som det är lätt
att tycka om, men när hon låter ett barn drunkna beseglar det hennes öde som alltid utanför.
Hon fortsätter finnas, hon får tjänst, hon görs med barn och blir fru,
men allt är som på nåder. Johannas lott är att uthärda, och
hennes redskap är livsvilja och styrka. Det handlar om att leva med en
ständig undran: Vem är jag i den här världen? Man vet vem man är. Man vet vad man är bra på, och ändå säkrare vet man vad man är usel på. Man vet om man är lätt eller tung till sinnes, om man är en som pladdrar eller en som tiger. Man vet var man kommer ifrån, och man känner sig ganska säker på vart man ska. .Man har en främling i sitt liv, och den främlingen är man själv. De man älskat försvinner för evigt, de man vill undvika går igen, och det man inte orkar bära lägger sig på en.
Det vet den vuxna Johanna i Löfvik vid Östra Kyrksundet, mirakelvattnet som väntar på att få dränka och döpa.Carina Karlssons roman är en rakt berättad livslinje, en skildring av en kvinna som lever sitt liv på Åland decennierna runt
sekelskiftet 1900.
Romanen bärs upp av ett rikt språk som böljar runt Johanna. Alla naturens skiftningar beskrivs så de är sinnliga och förnimbara. Och Johannas liv är kopplat till de vatten hon känner, vattnen spelar en egen roll i berättelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar