Kulturtantens djup

  Alla vet att det är kulturtanterna som bär upp kulturlivet och är den trogna publiken på alla evenemang. Utan kulturtanten skulle kulturen dö.
     Men vem beskriver dessa tanter?

   Nu har Martina Montelius, som även är dramatiker och regissör, tagit sig an kulturtanten i sin andra roman, "Oscar Levertins vänner". Nina Hemmingsson avbildar kulturtanten på omslaget.
  Här är Boel Märgåker,  kulturtant  och tillika manisk bokälskare, huvudperson. Hela sitt liv har hon burit på en uppdämd vrede. Nu är hon 62 år, känslomässigt isolerad och förmodligen olyckligt kär i sin psykolog.
   På en litteraturkryssning bestämmer sig Boel för att kasta alla hämningar över bord. Bort med moralen det är dags för brunstkarneval! Något måste fan hända nu, kanske måste någon dö. Varför ska en tänkande kvinna kröna sin livsgärning med att vara fogligare än hon behöver?
    Man kan läsa Oscar Levertins vänner är en högst osedlig erotisk thriller, eller en universell berättelse om skuld, nåd och längtan efter närhet. Efter att ha lattjat runt lite väl med Boel som clown i början tar sig romanen och ställer de viktiga frågorna. Montelius behöver inte vara så rädd för att bli allvarlig, humor och djup kan existera samtidigt och i samma liv.
   Montelius skriver bra om kulturens roll, det kommer från hjärtat. "Kulturen kräver dessutom inte att dess konsumenter ska vara goda människor. Tvärtom", konstaterar hon.