En charmig bagatell

"Lyckliga människor läser och dricker kaffe" av Agnès Martin-Lugand började som en fransk egenutgivningssuccé. Den har älskats av läsarna och ges ut i många länder. Det är en vemodig berättelse om att hitta tillbaka till livet efter en stor sorg. Om att kanske finna kärleken igen. Det har gått ett år sedan Diane förlorade sin man och deras femåriga dotter i en bilolycka. Sedan dess lämnar hon knappt Parislägenheten där de bodde tillsammans. Bokkaféet som hon drivit – Lyckliga människor läser och dricker kaffe – står och förfaller.
   Hennes vän Félix försöker envist locka ut henne i verkligheten igen, och för att få vara ifred och fly undan minnena bestämmer hon sig för att resa bort på obestämd tid. Hon hyr ett hus på den irländska landsbygden, dit hennes man alltid velat åka. Där gör hennes rara hyresvärdar allt för att hon ska trivas, vilket inte kan sägas om deras brorson, som blir hennes granne. Någon odrägligare typ har Diane aldrig träffat, men efterhand börjar hon inse vad som döljer sig under ytan.
   Det är en charmig bagatell till roman men jag tycker inte att sorgen skildras trovärdigt. Den blir som en del av en intrig där a leder till b och c. Riktigt så enkelt är det sällan i det verkliga livet.