Hon förekommer ofta i Nobelprisspekulationerna, Joyce Carol Oates. Troligen här hon för flitig för att bli pristagare, hon skriver och publicerar sig ständigt. Och det anses ju inte vara riktigt fint.
Nyutkommen på svenska är memoarboken "Det förlorade landskapet", som är en skimrande och
förklarande berättelse om händelser, människor och platser som har bidragit
till att forma författarens liv.
Med en uppriktighet som känns igen från flera romaner återkallar Joyce Carol Oates sin uppväxt
på landsbygden i staten New York, med fattigdom, sjukdom och våld runt
ena knuten och framtidstro, drömmar och möjligheter runt den andra. Hon tar med läsaren till en svunnen tid
och till sin barndoms förlorade landskap.
Här
skildras det strävsamma slitet på familjens lilla gård, ett arbetet som ger
så knappt resultat men som kantas av stora uppoffringar och förluster.
Men här möter man också den unga fantasifulla Joyce som, inspirerad av Alice i Underlandet,
börjar se livet som en ändlös räcka äventyr och som själv en dag kommer
att bli en stor författare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar