Den riktiga Elsie

Håller just på och läser slut på den självbiografiska berättelsen "Riktiga Elsie" av Elsie Johansson. Där berättar författaren naket , ibland smärtsamt och brutalt men aldrig kärlekslöst för läsaren om sitt liv.

  Det handlar om om vandringen från stugan  på åsen i Vendel i det gamla Fattigsverige fram till en position som hyllad och prisbelönt författare. Resultatet är ett uppriktigt och djupt mänskligt tidsdokument.
  Frågan hon söker svar på är varför hon blev författare. Hon kom inte från en miljö som fostrade författare, det fanns knappast några böcker i hemmet. Och att Elsie skulle läsa vidare efter folkskolan var ingen självklarhet, det var hennes lärare som övertalade föräldrarna till det. Hon skriver om främlingskapet i den nya miljön men också om vänskap hon mötte och vänlighet som bar henne.
  Att hon gifte sig som 18-åring kom hon att ångra senare, men hon är ändå tacksam över kärleken i livet och över familjen. Glimtar från familjeinteriörer flimrar förbi, men författaren är noga med att inte skuldbelägga.
 Vid fyllda 85 vet hon att livet blir som det blir och att man inte kan skylla på andra. Bäst är att analysera sig själv, som hon gör i "Riktiga Elsie".