Drabbande om svält

Kortromanen "Nödåret" av Aki Ollikainen är en drabbande studie i vad människor är beredda att göra för att överleva. Berättelsen utgår från missväxten på 1860-talet, då många i Finland såg sig tvingade att vandra söderut för att överleva. Hungersnöden 1867 drabbade även norra Sverige och i de båda länderna svalt över hundratusen människor ihjäl.
   Bonden Juhani ser hellre att hans barn äter än han själv. Han blir allt svagare och hustrun Marja är rasande - han borde äta, hålla sig stark och ta hand om sin familj. Till slut fattar hon beslutet att lämna sin döende make och ger sig av söderut med deras två barn där hoppas hon att det ska finnas mat.
   Vintern är kallare än någonsin, hela Finland är täckt av snömassor, nästan alla svälter, sjukdomar grasserar och medmänskligheten tycks vara satt ur spel. Överallt drar svältande människor fram i en desperat jakt på något att äta.
   Ollikainen är journalist och kommer från norra Finland. "Nödåret" är hans debutroman och har med rätta blivit flerfaldigt prisbelönt. Hans stil är som det finska folkkynnet, återhållen och kärv men ändå med starka stråk av vemod. Ann-Christine Relander har gett den svensk språkdräkt.