En mesig pastor

Ett nytt fall för pastor Viveka i Gamla Enskede är ute med Annette Haalands "Pastor Viveka och Glada änkan". Det är den tredje mysdeckaren om frikyrkopastorn som är mer än lovligt virrig och naiv.
    Handlingen återkopplar till stumfilmens tid då det fanns en biograf i Enskede där filmerna ackompanjerades av en rejält sminkad äldre dam kallad Glada änkan. Hundra år senare väcker Enskedeborna liv i kvartersbion som får namn efter den legendomspunna pianisten.
    Men Glada änkan tycks vid närmare betraktande inte alls ha varit särskilt glad och kvalitetsfilm kan väcka många typer av känslor.
    Och hur ska Vivekas församling spendera miljonen som de har fått ärva av Doris? En ny fascinerande medlem dyker upp i kyrkan, och mitt i alltihopa även ett avhugget finger. Och hela tiden snöar det.
    Det är naturligtvis inget fel på att skriva om mys och familjeliv, men varför kalla detta för en deckare när det inte är det. Det som ska vara intrig är mer än tunt och slutet är helt farsartat. Som slöläsning på sportlovet kan den väl gå an.