Med dåligt rykte

   Ida Bäckmann har den svenska litteraturens sämsta rykte. Gustaf Fröding diktade att han köpte sin kärlek för pengar. Ida erbjöd sin och han tackade nej i åtta och ett halvt år. Om denna märkliga och förtalade kvinna har Sigrid Combüchen skrivit i "Den umbärliga". Det är inte en roman utan en form av reflekterande essä om en kvinna i skuggan.
   Under ett sista halvår i livet tog Fröding emot henne i sin cell på Uppsala hospital. Hon var den som kom med mat och vin och gott humör och idéer om bättre vård. Men när han började tala om giftermål fick hon portförbud av hans släkt och läkare.
   Efter hans död 1911 mötte hon Selma Lagerlöf, som uppmuntrade henne att skriva en bok om sig och skalden. Det blev skandal. Hon var orädd och känd som journalist och globetrotter. Hennes reportage hade spänt från Kaspiska havet till Paraguay. Efter skandalboken dog karriären. I femtioårsåldern slog hon
sig på lantbruk i Närke.
   Litteraturhistorien har alltid mätt människor efter betydelse och i den skalan är Ida Bäckmann liten. Att ställa sig på tå och tro man är likvärdig innebar att eftervärlden gav henne kvinnokönets värsta egenskaper: påflugenhet, hysteri, högljudd känslosamhet, frigiditet och - värst av allt - fulhet.
   Sedd med nutida ögon blir man medveten om en livstragedi.