![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVD6cTWfSEG6Lwvv3UD443NpUJOR1fFz-v1O6BvklxEcVhyANeBraDGjUbYB9_OVvj3goRTwQWPgSurj4k3e4hk8fHxUig1p0NPUI3hZJk6FoPLYYPV62wBST0g92512IIIe3pb5RiQt0/s1600/brev-fran-tove-jansson.jpg)
De många breven till föräldrarna genom åren, framför allt till Ham, Toves älskade mamma, visar den starka bindningen till familjen - på gott och ont. En stor och viktig brevsvit är till Eva Konikoff, den förtrogna, djupt saknade vännen som emigrerade till USA 1941. Till henne skriver Tove intensivt levande om krigets vardag och vånda, om konstnärskapet och kärleken, om lust och plikt, om missmod och förhoppningar. I breven växer också bilden av arbetet med mumin fram i dess olika former och faser.
Tidningsmannen, politikern, ålänningen och filosofen Atos Wirtanen fanns vid Toves sida från 1944 under många år, även om det planerade äktenskapet aldrig blev av. Breven till Vivica Bandler belyser den omvälvande passionen mellan dem, kort och häftig, och den långa vänskap som följde. En trogen vän blev med tiden Maya Vanni som varit gift med Toves ungdomskärlek, målaren Sam Vanni.
Breven ger en djupbildav Tove och hennes tid. Läs själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar