"Jag for ner till bror" är Karin Smirnoffs ovanligt säkra debut som inte ber om ursäkt för någonting. Den har sin egen logik och sin egen bistra, råbarkade skönhet.Det är drama i glesbygden, övergivenhet och misär. Men där emellan blixtrar det till i berättelsen.
I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Boken inordnar sig i den stora gruppen av Norrlandssildringar som är en helt egen del av svensk skönlitteratur. Smirnoffs språk är egenartat med inslag av dialekt och boken är inte helt lätt att komma in i. Men efter 10-20 sidor vill man veta mer.
Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt.Inte konstigt att en debutbok som den här blev Augustnominerad i fjol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar