Om framtid och ungdom

   Dansken Carsten Jensen tar sig an ett jätteämne i essäboken "Mot stjärnorna - om nödvändigheten att sätta höga mål". Han analyserar sin egen generation och den kommande, frågar sig hur allt ska sluta i en värld där alla ideologier snurrar runt i rasande takt.
   Det mest värdefulla ungdomen äger är framtiden som ett öppet forum för drömmar och kritiskt tänkande, för självförverkligande samhällsförändring, för det ohörda och osagda.Men när de unga inte vill bli vuxna och de vuxna inte vill vara det, vem tar då ansvar för framtiden? Hämmade universitetsstudenter, Jeremy Corbyn, Edward Snowden eller de unga i SKAM?
   Människor gillar inte att känna att ingen behöver dem. Kan vi engagera oss över generationsgränserna och tillsammans skapa stora berättelser? Är de unga endast en bieffektsgeneration på grund av digitaliseringen eller en helt ny världsmedborgare? Det är några av frågorna som drar förbi utan att analyseras egentligen. Många åsikter men ytlig analys. Han skriver till exempel att vår tids nya religion är tro på tillväxten."Konsekvenserna av våra dagars monoteistiska tillväxtfanatism visar sig först nu, en planet på sammanbrottets rand". Jensen förutspår att nästa religion heter teknologi.